ytaodjup

Idag gräddade vi våfflor som serverades med mammas goda hjortronsylt och vispgrädde.
Mmm såååå gott... Det va värt precis varenda kalori. Tack mamma för att du gjorde den här smakupplevelsen möjlig.
En burk sylt, bästa påskpresenten :-)

Idag har jag varit i Skärholmen med Rudbusarna, alla tre lika uttråkade.
Lyckades ändå hitta gympadojor till småfolket, gummistövlar till Melina, träningsshorts, tröja, kappa, scarf och en ny väska till mej. Tänk va mycket roligare det kommer bli att bära skolböckerna nu...
Snabbt gick det, betänketiden var minimal. Men jag känner mej mycket nöjd med min prestation.
För att hålla medföljarna på någorlunda gott humör mutade jag dem med godis, mc Donalds-lunch och lite smågrejer från TGR. Funkade rätt bra :-)

Butikerna är fullproppade med fina vårkläder i sköna pasteller. Det va inte riktigt läge att titta för mycket, så det blir att återvända utan sällskap (i alla fall inte det här sällskapet) en annan dag.

Så här på självaste påskafton vill jag bara titta in och önska alla mina vänner och bekanta, släktingar och bloggföljare en riktigt Glad Påsk.
Fast jag är ledig har jag inte haft tid att blogga, trots att småfolket väckt mej oförskämt tidigt varje morgon....
Nå ja, vi har det gott....

Trots att vi riskerade att åka fast för både naturvårdsbrott och vapenbrott, begav vi oss ut på jakt efter förbaskade påskriset idag. Melina protesterade högljutt, den unga damen kan nämligen naturvårdslagen... :-/

Nu har vi i alla fall några torra kvistar i en vas. Tyvärr hade bi begränsat med fjädrar och småpynt, men det får funka.
Känns påskigt som bara den :-)

Nu tycks småfolket ha gett upp hoppet om att det ska bli nått påskris i stugan. I och för sig så förstår jag dem, men idén om att hänga påskpyntet i fruktskålen hade inte slagit mej...

Nu drar jag....

Känslan när jag trycker på "send" är obetalbar. Då vet jag att jag inte kan göra mer. Jag har gett allt jag kunnat, jag är nöjd och redo att gå vidare till nästa moment. Det är sååå skönt....

Hej då "barnkultur med genusinriktning". Det var trevligt att träffas och lära känna dej, men nu måste jag vandra vidare. Egentligen vill jag inte riktigt göra slut, men ett uppehåll är ett måste. Om du vill, så vill jag ta upp tråden och utveckla en djupare relation med dej i höst.

Eftersom jag knåpat ihop en exa idag och suttit oavbrutet med fingrarna på tangentbordet fyra timmar i sträck, har jag inte lust att skriva ett ord till idag. Ingen beklagan å ingen beundran, inte ens en liten ironisk iakttagelse.
Så jag struntar i bloggen idag!
Häpåre....

Klockan är 6.30
Klubben är öppen igen :-)

Efter åtta timmar i skolan och drygt tre timmars möte på jobbet va jag så sjukt sugen på lite partaj.
Ni kan förstå min besvikelse när jag kom hem och insåg att klubben hade stängt och att festfolket somnat...

Han fick i uppgift att åka och köpa påskris, ni vet sånna där björkkvistar som man ska sätta fjädrar,och hänga upp diverse småpynt i.
Han ringde från affären och meddelade upprört:
- De blir inget påskris i år. 40 spänn för tre torra kvistar. Jag känner mej rånad!!!

Som kompensation kom han hem med gula påskiga tulpaner. Nog för att jag gillar tulpaner, men fjädrarna och småtupparna kommer bli svårplacerade...

God morgon vänner!
Hoppas att ni får en härlig måndag. Härligt med kortvecka va?
Påsken och några extra dagars ledighet är sååå välkomna.
Här hemma i gränden verkar det som att det pågår ett projekt igen. Alltid lika spännande, men för varje steg kommer vi lite närmare målet. Målet som är hemtrevlig ordning och reda :-)
Bra så....?
Jobba på nu.....

Avslutar helgen i soffan med Jocke
Långfilm och en kopp te
The social network
Filmen om uppkomsten av webbplatsen Facebook
Hoppas att den är bra
Å kanske kanske kan den locka Jocke till att logga in nån nån...

Månsans grupp tränar benspark och bentag idag
Groda, strut, pinne
Ser ni den ungen som har PT?
Private coach
Inte för att han behöver det
Utan för att han konsten att flirta in sig hos simfröken
Det är Måns det....

Mulet och grått
Två plusgrader
Stelfrusen omgivning
Har ju upplevt mysigare utedagar
Men barnen måste rastas varje dag
Oavsett väder och vind
Fast nu kan våren komma tycker jag
Slask och blask
Gummistövlar och galonisar
Stark sol i ögonen
Hundbajs på gångvägarna
Krokusar i rabatten
Kom kom kom vår....
Jag är redo

Vi kör en alternativ variant här hemma
Släckta lampor och stearinljus
Men TV:n med "Fångarna på fortet" är på
Det va icke förhandlingsbart
Vi får kompensera det en annan dag
Då kör vi tända lampor och avstängd TV
Så är det, så det så...

Härligt med fredag och att ha hela helgen framför sig. Bästa känslan :-)

Det finns all anledning att deppa ihop just nu. Huddinge är insnöat och stelfruset, CSN jagar mej med blåslampa, thailandsresan är för dyr, min hy är torr och fnasig, kroppen blek och fet, sommarlovet för långt bort.....
Men kan ju inte bara sitta hemma och uggla. Det gäller att ta tillvara på guldkornen i vardagen.
Jag tankade Corsan och tog mej till andra sidan skogen ikväll. Torsdagsmys med goa vänner är inte fel. Tack för god mat och härligt sällskap....

En del köper dyra doftljus som sprider sin arom i hela rummet.
Jag köper billiga ljus från Ikea och hänger en tvätt.
Mitt nya sköljmedel doftar himmelskt gott....

"Rio på is", en isshow av och med Botkyrka konståkningsklubb
Dagens kulturupplevelse och familjeaktivitet
Onsdagskul i Tumba ishus
Barnen hade förberett sig genom att kolla på filmen som showen byggde på
Det kan ju ha både för och nackdelar
De hade koll på karaktärer och handlingen i stort
Men filmen va ju tolkad
Föreställningen omarbetad och förkortad
Detta hade småfolket lite svårt att begripa
En kvart in i handlingen frågade Måns "ska de inte börja snart?"
Och Melina frågade "varför är det så mycket musik och iddans?"
Fast de va nöjdaoch glada ändå
Showen avslutades med ett pampigt nummer till min Berhang Miris mellolåt

Så bra, å jag kan fortfarande inte begripa att han inte gick till final
Har jag förresten sagt att han uppträdde på Södertörns högskola förra tisdagen
Å jag stod nästan längst fram å sjöng me...

Det känns inte som att det är så jättelänge sen som vi städade undan julen. Faktum är att vår slaktade julgran fortfarande står fastfrusen vid vår entré och påminner oss om att "julen varar fram till påska". Funderar på om man borde hotta upp den med lite färgglada fjädrar.
Småfolket har tjatat så om att få "pyntla" så idag gick jocke till slut upp på vinden och plockade ner lite tuppar och hönor. Jag uppfattade det som att ungarna ville göra påskfint på sina rum, de gick bananas i vardagsrummet istället. Nu hittar jag diverse fjäderfän über alles.
Vackert? Verkligen inte...
Stilfullt? Inte ett dugg...
Gulligt? Kanske lite...

Från Amelia Widells instagram
Ser ni vad jag ser...?

Jag ser ett ljus i tunneln, målet är inom räckhåll...
Idag har vi fått information angående examensarbetet som ska skrivas i höst.
Jag har gjort två val idag:
1) Jag ska skriva självständigt, ta ansvar för min egen text och mitt skrivande. Jag vill att min text ska ha min ton och min melodi, och jag vill inte kompromissa om mitt perspektiv.
2) Jag ska skriva i essäform, något som är unikt alternativ för studenter vid Södertörn. Med andra ord väljer jag bort ett empiriskt forskningsarbete till förmån för en mer reflekterande text med utgångspunkt i mitt arbete. Tänk att få djupdyka ner i verkligheten, med fötterna i min egen mylla. Jihoo!

Tidigare har jag känt mej som ett frågetecken, osäker och blockerad när jag tänkt på C-uppsatsen. Men så hände nått för ett par veckor sen. Ett frö såddes som nu har det mognat och börjat gro. Jag tror till och med att jag har ett ämne, även om jag behöver hålla det för mej själv lite till. Jag känner mig på hugget, jag vill samla material och börja skriva. Låta tankarna flyga och texten flyta...

Å jag vill absolut inte tänka på att jag har en tenta i "i barnkultur med genusinriktning" som jag måste skriva klart till påsk. Mitt fokus ligger nån helt annan stans. Så typiskt jag...

Jag har varit på kurs i mindfulness. Det handlar om att vara medvetet närvarande och att finna sinnesro. Med andra ord att njuta av stunden.
Jag tycker att det är överreklamerat måste jag säga. Jag är person som älskar att drömma och kan leva länge på fina minnen. Men jag ska göra ett försök....

Här och nu, å nu ska jag för guds skull inte glömma bort att njuta.
Det är tisdag och klockan är 10.43 här hemma i gränden.
Jag har brett ut mina skolböcker över köksbordet. Försöker finna en röd tråd i den redovisning som jag ska hålla i skolan om ett par timmar. Jag älskar att ha kniven mot strupen när jag jobbar. Visst kan det bli svettigt, men å andra sidan har jag ju sluppit massa plugg tidigare i veckan ;-)
Ute är det mulet, två minusgrader och en dm nysnö. Inget kanonväder för de som längtar efter våren direkt, men jag är stenhård. Jag hävdar bestämt att barn måste vara ute och leka en stund varje dag, småfolket håller inte riktigt med. De springer in och ut genom ytterdörren hela tiden. Frågar va klockan är, gnäller och "har ingenting att göra".....
Jocke ligger på soffan och kollar på Nyhetsmorgon. Ljudet på tv'n är alldeles för högt och jag irriterar mej på att barnen inte kan klampa in och störa honom lite istället.

Hur jag än försöker kan jag inte njuta av stunden. Har svårt att finna sinnesro och vara mentalt närvarande.
Med andra ord: Mindfulness är inget för mej.....
Tack å hej för nu!

Lill-Millan kalasfin i vintagekappa
Hon är tredje generationens bärare av den
"Jag ska säga till alla att den är sydd av döda kaniner" sa hon lite skrytsamt innan hon stack iväg
"Eller inte" försökte jag
"Varför" undrade hon oförstående
"För att alla människor inte gillar att man dödar djur för att sy kappor, speciellt inte husdjur" förklarade jag
"Äsch...." Fnös hon och skuttade iväg

Dags för en helgutvärdering igen, och jag kan konstatera att den här helgen har rusat iväg lika snabbt som vanligt.
Nu längtar jag verkligen efter lite extra ledighet, tur att det är påsk snart så jag får ett par extra lediga dagar snart.

Tjejmiddag i fredags och födelsedagsfirande för Jocke med fika- och middagsgäster hela lördagen. Idag packade Jocke varm choklad och bullar och tog med sig småfolket till Flottsbro, själv fick jag stanna hemma för att plugga. Jag kan konstatera att jag knappt varit utomhus alls på hela helgen. Det är precis sånna här dagar som jag undrar vad jag pysslar med. Vad har jag gett mej in i? Hoppas verkligen att det kommer vara värt allt slit i slutänden. Nu är det drygt 30 aktiva veckor kvar till examen...

I detta nu sitter jag och observerar Melina på simundervisningen. Hon har inga som helst problem med att simma nu, men oj oj oj va mycket plats hon tar. Fast jag sitter en bit ifrån kan jag både se och höra henne "in action". Hon snackar å skrattar och har uppenbarligen svårt att bara sitta still och vänta. Undrar vad den där genen kommer ifrån...?

God morgon världen, solen skiner, det är lördag och här hemma i gränden vankas det kalas. Kan livet va härligare....?

Innan jag börjar dagen på riktigt vill jag bara dela med mej av några bilder från igår. Jag, Åsa, Linda, Camilla och Petra va ute på stan och åt en himmelsk god middag på Fondueboden. Fläskkött, nötkött, kyckling och grönsaker som vi själva fick tillaga i en fonduegryta, sex olika såser och pommes. Allt i obegränsad mängd, de fyllde på allt eftersom det tog slut i skålarna. Så mysigt att sitta där och vänta på sina spätt, snacka och skratta. Det tar lite tid att äta när man tillagar själv, så det häller att ha gott om tid. Det var på vippen att vi inte hann med efterrätten, men jag är så glad att vi hann.
Tobleronefondue! Precis lika gott som det låter.... Min favorit, chokladdoppad banan.... Mmmm.....

Middagen är intagen och undanplockad. Idag bjöds det på ugnsstekt lax, klyftpotatis och romsås här hemma i gränden. Jocke åt jättebra med god aptit, Melina kunde vi till slut truga i en liten portion och Måns smakade inte ens en tugga. Så är det...
Diskmaskinen diskar för fullt, och jag har även kört igång tvättmaskinen. Vad skulle jag göra utan dem...?

Nattningen föll på Jockes lott idag. Nu ligger de alla tre nerbäddade i vår säng och kollar på film på ipad:en. Frågan är om småfolket orkar hålla sig vakna hela filmen, det har varit många tidiga morgnar för dem den här veckan. Detta i kombination med att de båda har haft kompisar med sig hem från förskolan idag (dvs full rulle) gör att de verkar riktigt trötta.

Själv har jag intagit soffläge. Tänt massa ljus och virat in mej i en filt. Undrar om det finns nått att se på tv idag? Antagligen inte...
Kanske måste jag plocka fram min kurslitteratur istället. Antagligen...
Har inte hunnit läsa nått alls idag. Jobbade över lite, och sen hade jag blomsterdejt med Jocke. Vi åkte till Anna och hennes "blomstrande ting" som hade 50% på alla krukväxter och handlade lite. Lustigt nog tajmade vi in Carina som var där samtidigt med sin mamma och Jossan. Å vad jag saknar lilla Segeltorp ibland, där man lyckas ramla in i folk man tycker om.
Fick med mej fem nya fina blommor hem, men det känns tyvärr fortfarande lite glest i fönstrena :-/

Men se den här lilla finingen, en mini-orkidé för mindre än en hundring.
Den är så söt och har inte färre än 35 knoppar. Är inte det fantastiskt?
Hur länge tror ni att den kommer stå i blom? När faller sista kronbladet...?

Måns har sååå många frågor. Sen en tid tillbaka försöker han reda ut det där med kungen och ärtsoppan. Hur han än vrider och vänder på det så kan han inte begripa hur det kommer sig att nån vill lägga gift i en soppa som är så god. Och tyvärr kan jag inte hjälpa honom, för jag har inte läst historia sen i nian, och tyvärr var jag mer intresserad av samtida prinsar än dåtida kungar...
Om man säger så... :-/

Å igår vid nattningen när Måns hade frågat tillräckligt många svåra frågor sa jag till slut STOPP, och förklarade att vi fick söka svaren tillsammans en annan dag förslagsvis med hjälp av en dator. Okej mamma då ska du bara få en till fråga, en superlätt fråga jag lovar, säger han.
Okej, vad kan det va tänker jag...
Mamma, är det vinter eller vår nu? undrar han.
Å vad ska jag svara på det? Det var verkligen ingen lätt fråga. Förra veckan var jag helt säker på att det va vår, solen sken, det va varmt ute, snön töade, fåglarna kvittrade. Den här veckan är det buskallt, is på rutorna och snö i luften.
Det är nånting mittemellan, svarar jag
Det va konstigt, konstaterar ungen som vill att allt ska vara svart eller vitt
Sen somnar han, och det är slut på frågor för den här dagen....

Måns blir nyfiken på min kurslitteratur
Det är bilderna på framsidan som tilltalad honom
Sen blir han fundersam...
"Mamma är det pojkar eller flickor?"
Först då ser jag att bilderna är montage
Fast jag sett omslaget i tio år har jag aldrig reflekterar över den frågan
Jag blir glad när jag inser att jag inte nödvändigtvis behöver könsbestämma allt

Jag skapar konst
Kultur med genusinriktning
En konflikt
Något som skaver
Reflektion
Färger, former och fantasier
Du är fri att tolka bilden...

I lördags hade jag en härlig eftermiddag tillsammans med tjejgänget. Vi hade bokat en privat relaxavdelning inredd i Moulin Rouge stil. Det bjöds på fräsch frukt och juice, och så hade Anna och Carina köpt med sig lite extra gott att äta och dricka. Vi babblade och bubblade, skrattade och hade det bra.
Det är svårt att sammanfatta en sån här upplevelse på ett rättvist sätt så jag visar några bilder istället.
De flesta har jag snott från Annas superhemliga blogg ;-)

Sitter som sig bör på söndagar i simhallen och summerar helgen. Den har varit kanon... Har hunnit träffa tjejerna, hängt hos mamma och pappa och myst med småfolket. Förhoppningsvis så hinner jag med en film eller nått med Jocke innan kvällen är slut, honom har jag nämligen inte byta så många ord med.

Måns briljerar på simskolan idag, idag är det tre simlärare som han känner sig trygg med. Det är så kul att se honom i vattnet, jag ser att han är stolt och nöjd.
Bredvid mej sitter en mamma som är allt annat än nöjd. Hennes son vill inte vara med, han knölar och gnäller. Hon blir mer och mer frustrerad, och jag förstår henne verkligen. Jag har också varit där, i samma sits. Hotat, mutat, gråtit och nästintill skakat av ilska. För man blir arg, när man vet att de gillar att bada, när man vet att de är vattendjur annars, när de inte ens vill försöka....
Men jag blir glad när jag hör vad hon försöker muta honom med. Han ska få välja ett nytt nagellack om han är med de andra barnet. Bra där mamman!

Men idag är det inte mina barn som krånglar, mina ungar är grymma idag. Jocke sms:ade mej från stora bassängen "det går bra för Melina. Hon snackar med alla, och flirtar med en kille".... Den ungen alltså ;-)

Idag försöker jag komma ikapp. Jag läser, analyserar och planerar för min exa. Försöker förstå hur jag ska lägga upp arbetet, helst utan att slå knut på mig själv. Jag rensar lite här hemma, ordning och reda ger bättre struktur och en lugnare själ. Slänger oviktigheter och stryker under "bra att ha"-saker....

Barnlitteratur är spännande grejer. Jag har haft högläsning för Måns, två utvalda böcker. Jag läser långsamt och med inlevelse, han kryper ihop nära nära och lyssnar. Både han och jag njuter, samtidigt som jag försöker observera och analysera.
Sen har jag haft tystläsning för mig själv. Fokus barns egen folklore, Bellman, spökhistorier och "alla barn", minns ni...? "Alla barnen lekte i havet utom Kaj, han blev uppäten av en haj...."

Trodde i min enfald att detta endast va små rimverser som ungar genom åren roat sig med utan egentlig mening, nu vet jag bättre. Språklek har betydelse, det är kultur som präglar oss, något som vi bär med oss, något som vi kan bearbeta och utveckla. Nått som väcker lust och nyfikenhet....
Så fortsätt att rimma, ramsa och tramsa. Berätta historier och skoja på :-)

Mello-festen är över. Stackars lilla Robin som vann, han blev alldeles chockad, inte ens han själv trodde att detta va möjligt. Inte nog med att han sjöng falskt, han har en låt som glöms bort så fort musiken tystnar. Inte ens småfolket förstod vem han va "är det Anton (Ewald) igen?" undrade Måns när han såg honom. Nä det är bara hans bleka kopia hade jag lust att svara....
Själv lät jag månadens CSN-bidrag gå till att stödja Sean Banan. Inte för att hans låt va bäst, utan för att detta är barnens fest (förlåt Christer Björkman, jag vet att du storsatsar, men barn är viktiga människor).

Å Carola va där och visade upp sig i någon slags gul kreation, och sjöng den absolut tråkigaste och mest uttjatade låten från hela hennes karriär. Ja, jag vet att det va nått slags firande för att det va trettio år sen hon slog igenom med främling, men i alla fall. Ett litet potpourri hade varit på sin plats tycker jag. Det hade gett tydligare signaler om att hennes genomslag ledde till en lysande karriär, och att hon inte är en "one hit wonder". Men men...

Euphoria var bra! Barnkörerna från Adolf Fredriks musikskola och Manillaskolan va superduktiga. Loreen (utan mjöl i ansiktet) kom in på slutet, vet inte varför egentligen för ungarna klarade sig så bra utan henne. Euphoria har aldrig varit bättre.

Danny och Gina va härliga, roliga och snygga som vanligt. Men måste erkänna att jag blev lite besviken när jag såg att även Danny fallit ner i brandmansträsket. Jag förstår inte det här med brandmän överallt, ska de till och med vara med i publik service nu? Är det sånt här min radiotjänstavgift går till? Å min egen brandman har jag inte sett röken av på flera dygn. Alltid redo, i samhällets tjänst :-/

Jag känner att jag är vass ikväll, inte att leka med, men min favvo Jalla Dansa Sava gick ju inte ens till finalen.
Nu kan jag inte annat än att hålla tummarna och önska Robin all lycka i Malmö...

Äntligen helg, så efterlängtad. Det har varit en intensiv vecka, huvudet på skaft hela tiden. Kroppen behöver vila, sova och återhämta sig. Som om det inte vore nog har jag en förkylning i kroppen. Hostig, snorig, frusen....
Melina sover, Måns kollar på gladiatorerna och Jocke är på bio med en kompis. Så fort de där uppumpade slagskämparna tävlat färdigt ska jag välta omkull den kvällspigga sonen. Gissar att även jag kommer sova ett par minuter senare.
Jag är sååå trött... Å jag tycker sååå synd om mej själv... ;-)

Sommaren 2006 var jag med Jocke till Övik för första gången. Det var innan barnen fanns och innan jag kände hans familj ordentligt, mitt trygga sällskap den veckan var Kajsa Ingemarssons feelgoodroman "Små citroner gula".
En bok som fastnade...

Egentligen vet jag inte om man ska kolla på filmatiserade böcker man gillar (det är lätt att bli besviken), men ikväll har jag i alla fall gjort det.
Biokväll med flickorna på Heron city. Filmen va mysig (även om jag minns att boken va mycket bättre) och sällskapet va det inget fel på. De tog plats som vanligt, vräkte ut sig i velouren. På min högra sida satt den ena och sms:ade och på min vänstra sida satt den andra och grät. De är som de vart de där två, mina härliga konserverade väninnor...
Tack för en skön kväll ❤

"Hej mamma! Hälsa på min nya vän. Du tycker kanske att han är lite liten? Men han är nämligen kortväxt förstår du..."

En stund av ro och harmoni
Avkoppling och friskvård
Egen tid
Bara jag och Jenny på salong Tingeling
Hej då trötta gamla och torra vinterfötter

"Kenta och barbisarna" är en bilderbok av Pija Lindenbaum från 2007, riktad till barn i förskoleåldern. Jag minns när den kom, hur det skrevs och pratades om den. Boken skulle vara ny och fräsch och vara skriven med ett tydligt genusperspektiv, och samtidigt rolig och populär hos både barn och vuxna. Så fint....

Å jag vet att det var många som tog till sig boken, och att pedagoger läser "Kenta" för att synliggöra barns rätt att välja lek och material. Tanken är god på alla sätt, det är bara boken som är dålig tyvärr...
Idag har jag gjort en djupdykning och analyserat boken utifrån ett normkritiskt perspektiv och oj oj oj, det finns så många andra böcker som man bör välja att läsa för barnen istället. Boken består av 30 sidor fyllda av text och många bilder. Jag upptäckte att 28 av de 30 sidorna är fullproppade av stereotyper, fördomar och halvsanningar.

Om jag väljer att läsa en bok som har uttalat bra genusperspektiv vill jag slippa:
• Hårig, muskulös och oproportionerligt stor pappa, klädd i svart t-shirt och militärbyxor som gillar tyngdlyftning, fotboll och musik.
• Jamsig knubbig medelålders "dagisfröken" iklädd rosa klänning och med kaffekopp i handen.
• Pojkar som klättrar, brottas och har svårt att ligga still på vilan. Självklart klädda i svart, grått, grönt och blått.
• Flickor med färgglada klänningar och tofsar i håret och som är tysta och ligger still på madrassen på vilan.
• Pojkar som fäktas med pinnar på gården.
• Flickor som gråter på gården.
• Ceriserosa blommiga tapeter och röd matta i hemvrån.
• Pojkar som måste smyga om att han leker med dockor.
• Flickor som fnyser och rynkar på näsan åt pojkar som vill leka med dockor.
• Pojkar som inte vågar visa andra pojkar att de gillar att klä ut sig.

Ja, ni förstår vart jag vill komna va...?
Sen spelar det liksom ingen roll att alla barnen tar på sig kjol och dansar tillsammans på sista sidorna. Läsaren har redan blivit indoktrinerade av de intryck den fått de 28 första sidorna så jag tror inte att chansen för att budskapet ska gå in är särskilt stor.

Och hur länge ska Kenta behöva smyga med de där barbisarna egentligen? När handlingen tar slut är det ju i alla fall fortfarande en hemlighet för de andra pojkarna...

Sen vill jag poängtera att jag absolut inte har något emot vare sig brottning, klänningar, blommiga tapeter eller kamouflagebyxor, om nu nån trodde det... ;-)

100% nötkött :-/

för ännu en dag i skolbänken....

Dotterns uppförande går inte att lita på, det hoppar grodor ur munnen på henne hela tiden.
Idag var vi hembjudna till en familj i Stuvsta, en ny bekantskap. Det var första gången som vi var där och det är tveksamt om vi blir hembjudna igen, Melina "råkade" nämligen kalla mamman i huset för kossa. Visserligen omedveten om innebörden som vi vuxna tolkar in, men ändå...
Det blev ett litet mor/dotter-samtal sen då jag gör femtielfte gången förklarade att vi alla har namn för att vi ska använda dem.

Lite senare under dagen "råkade" hon säga något mindre snällt till en kompis som hon va och lekte hos här hemma i gränden. Mamman ringde upp mej och meddelade att hon tillrättavisat Melina. Vi enades om att det krävs en hel by för att fostra ett (mitt) barn. Melina va både upprörd, ledsen och skamsen när hon kom hem, och jag kan lova er att det blev ännu ett mor/dotter-samtal.
Hur som haver blev de vänner igen en timme senare. Jag frågade Melina hur det gick till. "Jo, jag sa förlåt, sen sa vi vänner vänner, sen va vi vänner igen" förklarade hon.
Så enkelt är livet ibland i barnens värld...

Klarblå himmel
Sol i sinnet
Grus under galoscherna

Vissa dagar är det roligare att vara student än andra. Tex när man får sköna studentrabatter på bio, museum och träning. Eller som idag då jag har förmånen att få läsa den här kurslitteraturen...

Mellofest i Järfälla
Heja Jalla Dansa Sawa

Lilla familjen har spenderat eftermiddagen på Tekniska muséet. Kollat på utställningar, lekt, undersökt, tryckt på knappar, dragit i spakar och roat oss. Mycket folk och mycket ljud, nu behöver jag gå i terapi för att bearbeta alla nya intryck. Hjärnan är i kaostillstånd. Men vi har haft kul...

Njutning och glädje

Är det bara jag som tycker att brandmännen börjar få oförtjänt mycket uppmärksamhet? Överallt dyker de upp nuförtiden...
Först var det "112 på liv och död" fem dagar i veckan och sen ville "Folkoteket" på Bolibompa låna en brandman. Förra veckan började en ny programserie på TV3 "Stockholm brinner" samtidigt som brandmännen verkar ha tagit över Gladiatorerna helt den här säsongen. Varje vecka är det en brandman som utmanar. Överallt är de, och de hyllas som aldrig förr. Visst har de ett viktigt jobb och visst gör de fantastiska insatser, men all den här hjältefokuseringen börjar stiga dem åt huvudet verkar det som. Häromdagen hörde jag en brandman på tv som sa "alla ungar gillar oss. Jag vet inte hur det kommer sig, kanske är det nått som kommer med bröstmjölken".
Hmm... Jag undrar vilket produktionsbolag som vill producera en eller fyra fem programserier om mitt superviktiga och spännande yrke? Och jag undrar vilken kanal som köper in programmet och vill sända det på bästa sändningstid?
Jag väntar.... Och under tiden håller jag tillgodo med brandmän, både på tv och i hemmet. Det är inte lätt...

Sällskapsspel
När den ena är nöjd är den andra missnöjd
Gråt och skratt om vartannat
Min roll är att vara medlare
Varför kan man inte vinna jämt?
Varför får man inte rätt antal prickar på tärningen?
Varför är livet orättvist?