Småfolket blev hastigt och lustigt bortbrutna på festligheter så här på kvällskvisten. Med andra ord blev Brandis och jag lämnade ensamma hemma och får fira lördagkväll på tuman hand. Inte illa alls, som småbarnsföräldrar är man bara lite ringrostiga när det kommer till den biten. Vi sitter i soffan tittar på varandra, tuggar på några chips och har sommarkrysset på i bakgrunden....
Sen börjar han blåsa upp en stor gummibåt mitt på vardagsrumsgolvet. Hur ska den här kvällen sluta...?
Önska kostar ingenting... Så sa alltid min mamma till mej när jag var liten.
Å i så fall önskar jag mej en Burberry Prorsum...
Fredagkväll. Första arbetsveckan är avklarad. Det har varit lite arbetsamt att komma in i gamla vanor igen, det kan jag inte förneka. Å jag har jobbat heltid samtidigt som mina heltidsstudier har rivstartat på högskolan. Ingen rast å ingen ro.
Det är nästan så man kan tro att jag fyller år idag, men nä....
Fast hipp hipp hurra för Hellen å Linda, det är eran dag idag. Hurra hurra :-)
Man vet aldrig vilka vändningar livet tar, men om det skulle vara så att någon vill göra en film om mitt liv så har jag bara en önskan...
Nu tänker ni kanske att jag har tankar kring vilken skådespelerska som skulle kunna gestalta mej på bästa sätt, men nej jag bryr mej inte (så länge hon är skitsnygg).
Min önskan och förhoppning är att REF Reference of Sweden torrschampo går in och sponsrar. Det är en svinbra produkt som jag har en stadig relation med. REF har räddat mej många dåliga hårdagar och stöttat mej när tiden varit knapp. Jag känner att det inte vore mer än rätt att de slantade tillbaka när det blir dags att producera rulle (okej då, om det blir dags).
Men om en stund ska jag träffa Maria och ta en svettig långpromenad. Å efter det pausar jag från REF och unnar mej en gammal hederlig hårtvagning med tvål och vatten tror jag ;-)
God morgon världen :-)
Jag och småfolket äter frukost och lyssnar på Spotify. Sean Banan, kan man starta dagen på ett bättre sätt? Alla drar på smilbanden, man kan inte bli annat än pigg å glad....
Å i veckans mitt i Huddinge kan vi läsa vad eleverna tycker om att långa skoldagar toppas med läxor. Inte poppis alls, å jag är inte förvånad....
Sitter själv här hemma i soffan och pustar ut efter en åtta timmar lång arbetsdag. Bredvid mej ligger veckans läxa och glor på mej. Jag ska läsa 300 sidor och skriva en metodbeskrivning till min etnografiska studie. Jag har fem dagar på mej, så jag borde verkligen börja nu. MEN JAG ORKAR INTE!!!
Jag tror bara människan har ett visst mått av energi. Både kroppen och knoppen behöver avkoppling och nöje för att inte klappa ihop, och just nu känner jag att jag kommer gå sönder och samman mentalt om jag måste plugga. Å då är jag ändå vuxen och har valt den här utbildningen av egen fri vilja.
Och den svenska skolnormen säger att elever ska ha läxor, och den är det ju tyvärr ingen (eller i alla fall väldigt få) som vågar bryta.
Nä, låt ungarna va ute och ha skoj med sina kompisar på kvällarna istället för att sitta med skoluppgifter. Var sak har sin tid liksom, när ska ungar få leka, om inte när de är barn....
Vi äter middag
Mitt gäng å jag
Tre ungar och en björn
Björnen har faktiskt sämst aptit
Så kan det va
Ikväll är jag supermorsa :-)
Jag har i detta nu tre små knyten som ligger och snusar i rummen intill. Tvillingflickor på sex år, och en pojke på fem. Det är lugnt och harmoniskt (nu!).
Tre blöta tandborstar i badrummet, och tre små högar med välvikta kläder ligger i hallen. Supermorsor förbereder sig väl inför morgondagen förstår ni....
Imorgon bitti är det fokus uppstigning, påklädning, frukost och att få iväg dem till förskola och skola i tid. Jag svettas redan, men hoppas givetvis på gott samarbete.
Brandis? Ja han kan ni skicka hem nu om ni ser han på stan. Han kommer nämligen behövas pigg och fräsch i "imorgonbittikaoset".
Han började jobba idag efter en lååång ledighet, stack iväg för 17 timmar sen och har inte kommit hem igen. Man kan säga att han lagt ribban direkt eftersom han åkte direkt in till stan efter jobbet. "After work" heter det visst, å dumma jag som alltid ägnat mej åt hämtning av barn, middagsfix, städning, tvätt och konfliktlösning när det är after work för mej...
Den här rubriken var det första jag möttes av i morse när jag skulle läsa tidningen, å jag blir så arg....
Inte på Rut, för det är inte hennes fel egentligen. Nä, jag är arg för att skolor runt om i vårt avlånga land fortfarande anser att eleverna behöver läxor.
Det sägs att Sveriges skolor ska vara "en skola för alla". En inkluderande skola där alla elever ska ha samma möjligheten oavsett kön, etnicitet, religion, klasstillhörighet osv.
Många skolor försvarar sina läxor med att "både elever och föräldrar efterfrågar läxor". Men handen på hjärtat, skulle du tycka att det va kul att flera gånger varje vecka vara tvungen att plocka med dej arbetsuppgifter hem efter arbetsdagens slut som du va tvingad sitta med på obetald kvällstid?
Nä.... Inte så kul va...?
Om Sverige nu har en så bra och jämställd skola borde inte då alla elever ha rätt att lära sig allt de behöver i skolan under handledning av behöriga lärare? Jag anser att det är lärarens uppdrag att se till att alla elever tillägnar sig den kunskap de behöver för att uppnå lärandemålen under skoltid.
Alla föräldrar kan inte hjälpa sina barn med läxorna. Det kan vara språket som hindrar dem, tiden som inte finns eller egna kunskapsbrister.
Å då kan man ju köpa läxhjälp kom någon klok människa på :-)
Men den som tror att alla föräldrar har råd med den kostnaden borde nog verklighetskontrollera sig själv. Även om Rut erbjuder 50% rabatt på läxhjälp så är det få som har råd. Genom att tillåta läxor föder vi ett samhälle där endast de rikaste klarar sig, ett ännu mer segregerat samhälle....
Tänk på den du!
Nä, låt alla barn få koppla av med någonting annat efter skolan. Läsa en spännande bok, spela ett instrument, leka burken eller ägna sig åt idrott.
Jag är sååå glad :-)
Mitt nya soffbord har kommit idag
Som vi väntat
Oljad massiv ek
Det är lent
Det luktar gott
Å det är så fiiiint
Jag har lagt på en liten virkad duk
Mormors duk
Jag gillar virkat
Gammalt och nytt
Fin kombo tycker jag
Brandis är tveksam
Vi får väl se
Småfolket i bakgrunden hade jag sen innan....
Jag undrar om mina kollegor förväntar sig att jag ska vara fräsch och utvilad när jag återvänder till jobbet imorgon?
Därför vill jag redan så här ett dygn i förväg flagga för att jag kanske kommer uppfattas som lite långsam och trögtänkt en tid framöver. Semesterhjärna heter det, och innebär att hjärnan gått på sparlåga alldeles för länge. Den mest avancerade tanken jag tänkt på sju veckor är typ "vad ska vi äta idag?" och då ska ni veta att jag inte ens klarat av att besvara den frågan.
Jag tänker att jag kan behöva nån vecka eller så för att komma på banan igen, det tar nämligen på krafterna att ha semester.
Å efter den här helgen med Gröna Lund och kräftskiva med dans känner jag mej mer död än levande. När jag tänker på att dagens aktiviteter innehåller två timmar fotboll på Källbrink och en timme i badhuset, är jag glad att jag bara behöver vara åskådare i alla fall...
Sen är jag ju väldigt nöjd med att jag sparade den här spännande läsningen just till idag.... :-/
För första gången någonsin får jag vara med och assistera på en förlossning, ett kejsarsnitt. Tur att man har fött ut ett par egna ungar så man har ett litet hum om hur det går till, fast visserligen kom inte mina ut den vägen...
Det här verkar vara en mycket komplicerad förlossning med en bebis som fastnat på tvären. Jag vrider, vänder och bänder men ungen sitter fast. Det här kommer med största sannerligen att bli en låååång och utdragen förlossning, och jag hoppas att både mor och barn överlever.
Det här är helt galet. Precis som vanligt sitter jag hos sexåringen och väntar in John Blund. Helst vill hon att jag ligger bredvid henne, men det funkar inte för då somnar jag...
Ni som har barn som somnar själva, hur har ni gjort? Jag vill inget annat än att säga "tack och god natt", ge henne en liten puss och sen lämna henne för att somna själv. Men det är omöjligt.... Om jag inte sitter här reser hon sig och kommer till mej, alternativt skriker, gråter eller leker. Jag tror faktiskt aldrig att vi har lyckats med en sån typ av nattning. Jo förstås, när hon hade spjälsäng vilket va tills hon va typ tre år, då funkade det. Ibland va det livat och akrobatik i spjälsängen, men det funkade.
I våras bestämde vi tillsammans att hon skulle somna själv när hon började skolan. Funkar ju jättebra, eller hur?
Hur ska jag göra? Snälla hjälp mej...
Jag har testat hot, mutor, belöningar och att ignorera henne utan resultat.
Varje kväll sitter jag alltså här i mörkret och ska helst hålla en hand om hennes fot. 45 minuter tar det i genomsnitt innan hon somnar, förstår ni hur mycket tid det är? Drygt fem timmar i veckan.... Tid som jag skulle kunna ägna åt plugg, städning, TV-tittande eller träning. Eller så skulle jag kunna skriva på min roman....
Nä, så här kan vi inte ha det.
Vet ju att det är många föräldrar som läser bloggen, hur gjorde ni?
Förresten, idag har hon gjort ett självporträtt i skolan. Väldigt fint och välgjort, och tydligen så uppfattar hon sig själv som brunett :-)
Vilken tur att det inte är Peter Forsberg som har rättigheterna att importera Crocs till Sverige längre, som medlem i en MODO-familj skulle jag lätt kunna uppfattas dom köpt....
Inom loppet av ett par veckor har vi nämligen köpt sex nya par Crocs. Det har blivit både skor, tofflor och gummistövlar av det Amerikanska superlätta gummit, i mer eller mindre diskreta färger ;-)
Jag vet att det är många dom skyr dessa skor som pesten och anser att de aldrig bör ta sig utanför campingplatsen. Jag kan väl hålla med om att de utseendemässigt inte kan jämföras med ett par Malono Blahnik, men så får jag ju väldigt sällan inbjudningar som kräver skyhöga klackar. Själv har jag haft på mej mina Flipflop-Foppa typ varje dag sen i maj, och mina fötter mår prima :-)
Dagens nykomling i skoskåpet
Snabba steg, på väg till skolan
Första dagen, pirr i magen
Nyfiken och lycklig
Hoppas känslan består
Jag har förstått att det sitter en del ute i stugorna ikväll med rejäl söndagsångest... Jag vill bara säga att jag känner med er fast jag kan knappt förnimma känslan själv efter sex veckors ledighet, å än är den inte slut. Men eftersom jag i vanliga fall har en sysselsättningsgrad på 162,5% så tycker jag att jag är mer än värd min långledighet. Fast knappt hinner man väl blinka, så är jag inne i snurren jag med igen...
Å medan ni har ångest och vrider och vänder på er i sängen (å förbannar att ni i te gick upp tidigare i morse så ni är trötta nu) så ska jag kolla på film och mysa med brandmannen. Jag håller på att omvända honom från macho till mjukis, häromkvällen fick han se Flashdance och ikväll blir det Blondie med Gynning. Å nyttigheter, vad har hänt med mej liksom.... :-/
Nu ska jag bara lyckas locka ner brandmannen från vinden där han spenderat en hel del tid de senaste dagarna...
Jag vill bara lugna alla oroliga...
Om det va någon som såg nått stort och klumpigt lufsa runt i Källbrinksskogen under eftermiddagen och flåsa högt så kan jag lugna er, det va varken björn eller älg. Det va bara jag som fick för mej att jag borde ut och jogga lite.
Mentalt kändes det bra att ta ett varv i just min barndoms elljusspår, där jag kan varje kurva, varje krök, varje backe, varje krön. Jag kände mej hemma, trygg på nått vis. Under mina ungdomsår har jag sprungit X antal varv i det här spåret, så jag vet precis var man måste ta i och kämpa lite extra, och var det "bara rullar på".
Trodde jag i alla fall.... Något hade förändrats, backarna hade blivit längre och brantare och raksträckorna ville aaaldrig ta slut.... Tungt var det, men jag kom runt, å nu kan jag bara bli snabbare 😜
Småfolket sover borta inatt, borta men ändå nära, hos grannarna här i gränden. Fast frågan är om de somnar, och om de somnar kommer de sova hela natten? Spännande att se, de är första gången de sover hos en kompis. Mormor/morfar, farmor/farfar och kusinerna går bra, men detta är nytt.
Men det är väl nu det börjar, nu ska de hänga med polarn dag och natt. Å ingenting är viktigare än kompisarna. De är så stora nu...
Å jag och brandmannen kollar på Flashdance. Det krävdes en hel del övertalning, men nu är han nöjd. Bra musik och lättklädda damer ;-)
Passar på att njuta lite i väntan på ett eventuellt telefonsamtal. Vad tror ni?
Sov gott ungar ❤
Det har varit en fin dag med vackert väder,strålande sol. Vi är lediga hela högen, vi har inga tider att passa, inga måsten...
Men det hjälper inte, jag känner det ändå. Vemodet som smyger sig på. Förändringarna som ligger i luften. Hösten som gör intåg. Det oundvikliga.
Jag vill njuta än, jag har ju lång ledighet kvar men det kommer över mej. Jag vet att jag har sommaren i backspegeln. Att härligheten snart är förbi. Jag känner att nätterna är svala.
"Allsång på Skansen" och "Sommar med Ernst" är slut för säsongen. Jag har tänt en massa ljus, jag dricker te och kurar under en filt.
Jag har läst studentlitteratur idag, varit och tränat och planerat in höstaktiviteter i agendan. Jag känner hur det närmar sig. Jag känner hur sommaren glider ur mina händer. Jag tänker att ledigheten går väldigt fort, och jag tänker att jag inte hunnit en bråkdel av allt jag planerade för.
Visst kan det bli en fin höst, men jag är inte redo än. Redo för stress, tidiga morgnar, långbyxor och ekorrhjulet. Jag vill så gärna greppa sista halmstråt. Hålla kvar sommaren lite till....
Sommarlovet börjar lida mot sitt slut, och tolv dagar är det skolbänken som gäller igen :-(
Bäst att börja läsa på lite, det kommer bli en tuff höst är jag rädd...
Vi har varit på Kvantum och storhandlat idag, kanske inte det roligaste men absolut nödvändigt. Efter semestern har det känts lite tomt och tråkigt i kyl och frys. Fast egentligen är det inte alls tomt, problemet är bara att inga varor passar ihop och inspirationen är på noll. Det enda rätta va att ta en redig runda på Ica och fylla på med nytt och fräscht.
Och det va ingen enkel match vill jag lova. Chipshyllorna och glassboxarna slet i mej och jag fick kämpa för att stå emot. Allt fikande, glassätande och alla efterrätter som vi tryckt i oss den här sommaren börjar ta ut sin rätt nu, jeansen är för små och konditionen är i botten. Barnen frågar hela tiden "Vad får vi för efterrätt idag?", "Kan vi köpa glass?", "Vad ska vi fika?" och "Va får vi för kvällsmys?" Inser att även de fastnat i sockerspiralen...
Nu är det hög tid att börja leva lite nyttigare igen, byta ut glassen mot morötter. Fy bubblan såååå trist :-(
Nu behöver jag massor med pepp å hjälp, träningssällskap å sånt....
Såg mej själv i spegeln häromdagen. Visst måste jag väl lagt på mej lite va?
Speciellt över stussen ;-)
Den här dagen har Jocke och jag spenderat inne i stan tillsammans. Övik är en fin liten stad med många små mysiga butiker med skor, kläder och inredning å sen självklart de stora kedjorna också. Men utbudet i butikerna är inte detsamma som hemma. Jag pratade med en gullig tjej som jobbade på MQ och hon konstaterade att "ni är inte från stan va?" Hon menade att Stockholmare köper helt andra plagg i butiken än öviksborna. "Modet är ett år efter här" berättade hon, så därför fanns de plagg som säljer slut snabbt i Stockholm kvar på 50% rean i Övik. Men jag klagar inte, för vi hittade jättesnygga G-starjeans, Bondelidshorts, glada strumpor och ett läderbälte där ;-)
Sen besökte vi en mysig inredningsbutik "Idé-rummet" och därifrån kom vi ut med en jättesilverkrokodil. Ägarinnan berättade att hon köpt den förra året på Formex-mässan i Stockholm, å då kunde jag inte låta bli att berätta att vi skulle ta den åter till huvudstaden. Hon skrattade och vi fick lova att ta hand om den ordentligt, ge den mat och vatten och hålla den på gott humör. Precis då kom hennes kollega in och hörde samtalet och undrade "är det krokodilen som flyttar nu?" Tror det blev lite sorgesamt för damerna i butiken nu, utan krokodilen. Nu ska vi bara försöka hitta ett bra ställe att placera den på hemma. Måns vill ha den i sitt rum, jag tror inte det...
Sen plöjde vi massor med butiker och gjorde en hel del fin fina fynd. Två bikinis, underkläder, en tröja, ljus och lyktor, husgeråd, solskyddskläder till thailandsresan, fyra par skor och lite annat smått å gott.
Däremot vill jag inte kalla Måns nya galonkläder för ett fynd. Fy fy fy va dyrt å trist å tråkig å nödvändigt det är med galonkläder till ett förskolebarn. Nästan 600:- och inte finns det nån garanti för att han inte kommer riva sönder dem i baken inom ett par veckor.
Och fem minuter efter att krokodilaffären hade stängt rusade jag in där och köpte ett par fina ljusstakar som jag sett där tidigare. Perfekta lila glasstakar som jag ska ställa bredvid den lila krukan som jag också köpte där och som ska stå i vårt nya lila vardagsrum.... Å på köpet fick jag en ljusmanchett som jag suktade efter, sånt händer inte i Stockholm.
Pang bom så va stan tom och butikerna stängda. Snopet, jag dom skulle in på The body shop och köpa en bodymist. Började nämligen vår shoppingrunda med att spraya "jordgubb" på ena armen och "mango" på den andra, sen gick jag och snusade på dem under dagen. Man får tydligen skylla sig själv om man inte kan ta snabba beslut, jag blev med andra ord utan.
En mysig dag i en mysig stad med en mysig brandman....
Ryktet säger att det har varit en regnig dag i Stockholm idag, stämmer det...?
Här i Övik sken solen från en klarblå himmel som vanligt, å då passade vi på att åka till Paradisbadet i stan. Ett härligt äventyrsbad med flera olika häftiga vattenruschbanor och bassänger. Ungarna är modiga som bara den, och själv blev jag som barn på nytt. Jag hade glömt bort hur kul det är att vara på äventyrsbad. Nästa sommar måste kanske ett större sommarland läggas in bland semesterplanerna.
Dagen avslutades med en god grillmiddag hos grannarna och nu är det dags för de små att duna in. Troligtvis kommer jag också somna strax, jag har lite sömnskuld efter att ha legat uppe och läst halva nätterna. Men nu är boken utläst. Hej då Marianne Jidhoff, jag kommer sakna dej :-(
Natti natti, tröttmössa är bara förnamnet, sovmorgon imorgon tack ;-)
Idag är det lite mulet och då tar jag mej lite tid och skriver några rader på bloggen. Vi har haft strålande sol och oerhörd värme i tre dagar, ungarna har badat hur mycket som helst, jag har läst och Jocke hjälper farfar att bygga på huset. Farmor servar oss och ser till att alla trivs, är mätta, glada och har det bra.... Å bra har vi det... Badar, bastar, fiskar, spelar spel, leker, äter och fikar gott, åker båt, plockar bär och läser böcker. Snart ska vi gå på loppis och senare ikväll ska Jocke och jag åka in till stan och äta middag på tumanhand.
Abborrmiddag tidigare i veckan....
Vi är på G, på väg mot Foppaland....
Huset i gränden är igenbommat, vakthundarna installerade och grannarna patrullerar enligt rullande schema. Allt för att se till att tomaterna har det bra och att banditer och grannkatter inte bryter sig in.
Brandmannen kör och jag sitter bredvid och tillhandahåller all tänkbar service till Rudbusarna, allt för att hålla stämningen någotsånär stabil. Det kan vara att servera godis och dricka, dela ut våtservetter, hjälpa till att byta CD-skivor och svara på en miljard frågor.
"Är det långt kvar till Norrland?" frågar Melina varje kvart.
"Jaaa..." Är jag tvungen att svara hela tiden, för vi ska köra 57 mil idag.
Det tog några timmar men nu känner jag mej packad och klar, det är ju trots allt en del som ska med. Kläder och prylar till fyra personer, både för skogs- och stadsbruk. Å det svenska vädret hör det ju inte lättare precis. Allt från bikini och flipp flopp till ullkofta och gummistövlar är packat, omsorgsfullt i små vakumpåsar...
Mitt i all packning fick vi en välbehövlig paus och god grillmiddag hos våra härliga grannar. Fin fint att kunna gå över till vänner oduschad, solsvettig och iklädd bikini och strandklänning.... å lite lätt vidbränd om ryggen som vanligt. I år har jag grändens rödbrunaste rygg tror jag. Alla åtta va lika glada att träffas igen efter ett par veckor på olika håll. Vi hoppade, studsade och dansade runt runt runt (typ).
När vi kom hem igen efter sisådär tre fyra timmar va det inte helt lätt att komma igång med packandet igen. Barnen duschades och sen läste Jocke godnattsaga för dem!!! Många många föräldrapluspoäng där serru. Trots sagan fick jag ändå ligga bredvid Melina och hålla handen tills hon somnade. Jo, precis som med ett spädbarn, men vi försöker vänja henne av med det här behovet. Förhoppningsvis är hon avvand till den dagen hon bjuder in en egen nattgäst.
Packade det sista, tog in dynorna till utemöblerna, skickade iväg några mail och fixade med diverse ditt och datt tills ögonen började bli grusiga. Det började med andra ord bli dags att gå och lägga sig, men det va då det hände...
Min lins fastnar, åker in under ögonlocket och skaver skaver skaver. Jag pillar och kliar, gråter så att ögat blir helt rödsprängt. Efter en kvart får jag ut den, vilken lättnad.... Tills jag upptäcker att den gått sönder (självklart) och jag bara fått ut halva... PANIK!!! Fortsätter att pilla och klia och gråta en kvart till. Tänker att "nu måste jag väcka Jocke och småfolket och åka till S:t Erik"... Å då så som ett under så är andra linshalvan ute, å jag drar en suck av lättnad.
Med endast en lins och i totalt mörker (pga värmen är alla fönster öppna o pga rädsla för mygg är alla lampor släkta) inser jag att jag måste leta upp en ny lins inför morgondagens resa. Självklart är linserna omsorgsfullt nerpackade och ligger långt ner i ena resväskan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Till slut väljer jag glädje, för jag är tacksam att jag i alla fall slapp åka in till ögonkliniken...
Packad, enögd och redo för nya äventyr....
Strålande sol och klarblå himmel
Vi tog oss en dag på stranden
Tillsammans med brorsan med familj
Finfina stranden ute vid stugan
Visst ser det härligt ut?
Vi har det väldigt bra
Det är härligt med sommar
Verkligen
Nu har den här lilla polkagrisen varit på familjegalej. Mamma och pappa bjöd hela högen på mat på Sundby Gårds Värdshus. Det blir ju bara nån gång varje år som vi ses hela familjen, så det va verkligen roligt att träffas idag. Timmarna innan öste regnet ner, men strax innan vi skulle åka sken det upp och det blev en solig och fin kväll. Kockarna stod ute och grillade, och vi åt så mycket vi bara orkade av den jättegoda grillbuffén. Måns som i vanliga fall är väldigt petig med maten tyckte att vi kunde gå hit och äta imorgon också, det är bra betyg.
Melina är rolig att ha med sig ut bland folk, fast ibland kan det bli lite svettigt också för hon är översocial, frispråkig och totalt oblyg. Hon pratar med allt och alla, och idag var det den stackars serviceinriktade servitrisen som blev utsatt. "Varför kommer du hit och frågar hela tiden om allt är bra och om allt smakar gott?" frågade Melina och när servitrisen försökte förklara sa Melina "Jag tycker att du börjar bli tjatigt..."
För en gångs skull tog jag med mej kameran ikväll, men innan jag hann börja fota så hade Melina tagit slut på hela batteriet. Hon var mycket noga med att gå runt och fota alla i sällskapet, men någon mästerfotograf lär hon aldrig bli. Av hänsyn till min familj väljer jag att inte publicera bilderna här, det va nämligen bara bilder på folk som blundade, tuggade och gjorde alla möjliga fula miner oh självklart i motljus, sorry.... :-(
Fröken Gränna
Alla säger att det är så skönt på sommaren för att man kan hänga tvätten utomhus. Att sol och vind gör att den torkar på ett kick...
Min tvätt har hängt ute i tre dagar nu, och den är bra mycket blötare nu än när jag plockade ur den från tvättmaskinen i tisdags. Jag begriper ingenting...
Idag vill jag rekommendera Seche Vite. Ett överlack som tränger igenom nagellacket, ger otrolig glans, stärker nageln och gör att lacket torkar på nolltid. Låter det inte fantastiskt?
Hur många gånger har man inte förstört sina nymålade naglar för att de inte varit tillräckligt torra, fastän man suttit still i en timme...?
Det här är en ovärderlig produkt för alla er som gillar att måla naglarna...
Det va det... Se så, spring och köp ;-)
