ytaodjup

Strax efter åtta i morse tassade de in, Brandis och småfolket, med uppdrag att uppvakta modern på mors dag. Jag fick teckningar och pärlplattor, ett fint tal och alla mammors drömpresent, en chinsstång....

Ännu en dag med fantastiskt härligt sommarväder lider mot sitt slut... Och en låååång dag har det varit eftersom jag vaknade och va pigg redan klockan sex i morse. Något är inte riktigt som det ska, för här snackar vi om tjejen som alltid är trött när hon ska gå upp, oavsett vad klockan är eller hur många timmar hon har sovit. Hur som helst så låg jag kvar i sängen och skruvade på mig en stund, men vid sjutiden gick jag upp. Brandis va redan uppe, han satt och drack kaffe och åt upp den överblivna tårtan från fredagskvällens firande. Själv tog jag också en kopp kaffe, men sen snörade jag på mej springskorna. Med fredagspodden i öronen tog jag en 45 minuter lång promenadjogg, klädd i shorts och linne. Å va skönt det känns att redan strax efter åtta på morgon vara klar med dagens motion. Bara det är ju en underbar tanke...

Nu har jag firat sommar två dagar i rad. Igår va det sommarfest på Måns förskola, avtackning av de blivande förskoleklassbarnen, sång och picknick. Tänk att han blivit så stor, tänk att förskoletiden är över om några veckor. Det är helt sjukt, och faktiskt lite jobbigt att tänka på. Vill inte riktigt lämna förskolans trygga värld, platsen där alla känner till mitt barn och allt runtomkring. Skolan känns egentligen som ett alldeles för stort och snurrigt sammanhang, vem har sett mitt barn idag? Enda fördelen är väl att vi (förhoppningsvis) får ha barnen på samma ställe i höst, vilket underlättar vardagslogistiken oerhört. 

Efter flera dagars gnäll väljer jag glädje idag. Jag har haft en härlig dag på jobbet med öppen ateljé ute i strålande solsken och pigga och nyfikna barn. 

Nittonde maj blev en intensiv men härlig dag. Den började förstås med uppvaktande av en väldigt glad sexåring som fick sång och paket på sängen. 

Återigen är det söndagkväll och dags att sumera helgen. Visst måste det vara fler söndagar än fredagar i veckan?
Visst är hon kul min lilla Donna! Hon stod i mål idag och tydligen var det väldigt lugnt och då roade hon sig med att dra ut en tand istället. 

Tanken va att jag skulle träna boot camp med PT'n idag, men kroppen sa ifrån. Jag vaknade nämligen med en olustig känsla i kroppen. Lätt illamående, som tydligen skulle hålla i sig resten av dagen visade det sig.

Fredagkväll. Barnen sover. Brandis jobbar. Jag har stupat i säng. Trött. Jättetrött. 

Idag tänker jag...

Den nittonde dagen mellan påsk och midsommar vaknade jag med en grym träningsvärk, framförallt i rumpan och ljumskarna. Jag gissar att det är ett kvitto på torsdagens gymträning med coachen. Även om det känns som att man skulle vilja kapa bort kroppen mellan naveln och knäskålarna just nu, så är det ändå skönt på nått vis. Så här en tredjedel in i projektet hungrar jag efter bekräftelse på att jag rör mig åt rätt håll. Helst skulle jag vilja att byxorna satt lite lösare och att vågen rör sig neråt, men nej, jag är inte där än.

Jag är så trött på hur Huddinge kommun hanterar det här med skolvalet. Å varför ens kalla det ett val när platserna ändå delas ut i någon form av lotteri. Som det är nu finns det ingen logik i hur barnen placeras, kompisar, syskon och avstånd tas det ingen hänsyn till....

Som sagt, jag är i en svacka.... Ingen överraskning direkt, eftersom jag har varit här sååå många gånger tidigare. Två veckor är ungefär den tiden som jag brukar orka härda ut med bra kost och träning, sen faller det av någon outgrundlig anledning. Kanske kan det bero på att jag behöver snabba resultat för att hålla motivationen uppe. Min hjärna vet att sund viskminskning tar tid, och att man inte kan bygga upp kondition och styrka på en kvart, men ändå törstar jag efter resultat. Jag vill se skillnad nuuuu....

Dag tolv av femtionio.... Idag skulle jag träna själv för första gången. Alltså, jag hade planerat ett pass som innebar både konditions- och styrketräning i Källbrink, på egen hand. Dömt att misslyckas, å det är ju därför jag har skaffat mej en PT. Träning på egen hand suger... Jag fick till konditionsdelen, orkade springa längre sträckor än tidigare och intervallerna i backen kändes också lättare. Men sen när jag skulle göra mina styrkeövningar bestämde jag mej för att åka hem, jag lyckades lura mej själv att det skulle bli lättare att göra styrketräningen hemma i vardagsrummet. Jag plockade fram matta och hantlar och satte på TV'n, sen satt jag i skräddarställning på mattan och kollade på reprisen av Let's dance. Visst, jag gjorde nån planka i reklampausen och visst provade jag att göra både utfall och knäböj.... Men nä, Angela skulle aldrig godkänna detta som styrketräning. I nått slags sista träningslureri satte jag på en Yoga-DVD efter en stund, och satt i Lotusställning, blundade och andades. Sen gick jag också duschade...