ytaodjup

Jag och småfolket laddar för valborgsfirande...

Civiltillstånd: Ikväll är jag mor, dotter, syster och svägerska
Allmäntillstånd: Halvkraxig med rethosta
Status: Trött men både nöjd och glad. Delkursavslutning i skolan vilket innebar att jag fick framföra min text om interkulturellt ledarskap.
Middag: Grekiskt på kolgrillen.
Eld: Med tillhörande sång och fyrverkeri i Sjödalsparken (om vädret tillåter).
Väder: Regn, blåst och hagel i en oförutsebar ordning.
Jubilar: Grattis Konungen

Nu är dansterminen slut, för vår del i alla fall, eftersom det snart stundar semester för småfolket....
Ikväll var det genrep inför den stora dansuppvisningen nästa vecka och jag, Jocke, Måns och några till fick komma in och kolla. Med andra ord premiärvisning för särskilt inbjudna ;-)
Och hjälp va duktiga de va, de hade verkligen avancerat ett snäpp sen förra terminen. Å cred till dansfröken som kämpat med dessa 15 busungar, och ändå ser det ut som att hon tycker att det här är lika kul som ungarna.

Ibland vill man bara vara sex år igen....
Fast å andra sidan var jag ju alltid väldigt rädd när jag va en liten unge, så jag hade nog inte vågat stå på den där scenen.

Fredagsmys i all min enkelhet. De tre andra i familjen däckade 21.47.....
Suck :-(

Fredag, å sista dagen på sjukskrivningen. Med andra ord så var det dags att hoppa ur joggingbyxorna och lägga i en högre växel. Jag tog inte bara på mej jeans idag, jag fönade till och med håret och la en lätt vardagsmakeup. Måste erkänna att jag på en gång kände mej mycket piggare.

Sen blev jag upphämtad och utbjuden på en snabb lunch med två vänner. Efter en hel vecka hemma var det riktigt härligt att komma ut och se folk igen.
Jag är redo...

Pratade med en tjejkompis i telefon idag, och vi konstaterade att vi blivit äldre. Våra kroppar är inte tiptop längre, det är knarriga knän, gråa hår, celluliter, läsglasögon, slappt skinn, tåriga ögon, ja jag behöver kanske inte göra listan längre.
Men det är konstigt det där. Vi lärde känna varandra 1999 och sen dess har vi båda blivit 14 år äldre, helt galet. För vi är ju fortfarande lika unga i själen, något måste va fel....

Men så insåg jag att det inte bara är jag som blir äldre, som tur är åldras min älskade sambo också.
Upptäckte precis att han är årsbarn med både Henrik Dorsin och pappa Åberg.
-77:orna är en fräsch årgång va?
Eller va säger ni?

Vilar upp mej och njuter av lite skönlitteratur. Antagligen hade njutningen varit ännu större om jag förstod mer "båtspråk" eller om jag va född för hundrasexton år sen när boken skrevs...
Hursomhelst är fet skönt att slippa vetenskapliga analyser och empiriska undersökningar :-)

Jag är helt matt. Vet inte vem jag är mest trött på, mej själv eller CSN.
Har inte lånat en krona under hela min studietid, ändå har jag blivit återbetalnings skyldig. Hur är detta möjligt?
Jo, varje månad har jag fått ett liiiitet studiebidrag från CSN och nu när de har granskat min inkomst från 2011 har det visst sig att jag har tjänat för mycket.
Jag har med andra ord uppgett en för låg inkomst när jag tackade JA till bidrag, och därför ska jag betala tillbaka 9000:- senast sista maj. Lovely ❤
Jag blir så trött på mej själv, varför är jag inte lite mer noggrann när det gäller så här viktiga grejer? Nu är jag säker på att jag kommer bli återbetalningsskyldig för år 2012 också...
Men alltså CSN, varför dröjer ni så länge med era kontroller? Känns som att 2011 borde va borta och förbi för länge sen. Ut och jaga alla som jobbar svart och håvar in bidrag istället...
Jag blir så matt, vilka tråkiga pengar... Ska jag ta dem från "renoverabadrumskontot" eller "fickpengartillthailansresankontot"?

Många olika stavningar har jag sett, men det här tog nog priset. Hade det inte stått Måns på brevet hade jag tagit för givet att det va feladresserat.
Sen har de mage att skriva:
"Nedan hittar du ditt medlemskort med namn och medlemsnummer. Visst är det fint?"
Eh... Nej inte ett dugg...
Hade varit kul om fler än första och sista bokstaven i namnet blivit rätt liksom.
Heja BR... :-/

Nu måste jag ta mej i kragen, jag känner mej som en riktig sunkråtta. Dagens uppdrag får bli att ta en dusch, tvätta håret och ta på mej rena kläder...
Så det så...

Idag har jag fått bevis på att jag inte är ung och het längre, jag hänger inte med...
TV och tidningar svämmar över med reportage om Justin Bieber. Nyhetssändningarna handlar om unga människor som köar hur länge som helst utanför Globen för att få de bästa platserna och den kalabalik som uppstod utanför hans hotell. Jag fattar ingenting, vem är den här grabben egentligen?
Eftersom jag varit hemma idag har jag haft ovanligt mycket tid att fördriva. Så vad gör jag inte då för att lära mej mer och känna mej yngre? Jo, jag har googlat, läst på och spotifyat. Efter att ha lyssnat igenom hans största hits kan jag konstatera att alla hans sockersöta kärlekssånger låter likadant och att jag tröttnar på JB innan jag ens har lärt känna honom.
Jag antar att alla miljarders tonårsflickor som trånar efter honom är övertygade om att det är precis just henne han sjunger om...
Sorry, I'm not a belieber :-/

Idag, efter nästan tre veckor med bra och nyttig mat och nära på noll socker, fuskade jag lite.
Jag gräddade pannkakor till middag åt småfolket idag. De två pankisarna som var kvar när de ätit sig proppmätta åt jag upp själv. Tömde hjortronsyltburken och njöööööt.....
Det kunde varit värre, mycket värre :-)

Det finns så många frågetecken

Hur kunde Corsan köra så långt utan olja?

Varför lämnar man en dunk med olja och gamalt oljigt papper inne i bilen?

Vad har dessa saker ens att göra inne i en bil?

Varför är vägarna så gropiga mellan Vista och Vistaberg?

Varför har jag alltid sån sablans otur

 
Dialog i bilen klockan 7.00 i morse:

Melina: Mamma nu ramlade väskan

Jag: Mmmm...

Melina: Mamma, din väska ramlade

Jag: Va? Vilken väska?

Melina: Din väska. Din nya väska. Din favoritväska....

Jag: Oj då....

Jag lyfter upp väskan på sätet igen och ser då vad som ligger på mattan under väska

Jag: NEEEEEEEJ........!!! SKIIIIT OCKSÅ........!!

Jag har varit hos min tandläkare Anna idag. Hon är toppen på alla sätt och därför tycker jag att det är värt att åka till Farsta där hon jobbar. Men jag har liiite svårt att det ska behöva vara så dyrt varje gång vi träffas. Jag hade inga hål eller andra problem med tänderna idag, ändå vill hon ha 1085:- för dagens 20 minuters arbete, schysst timlön tänker jag. Sen fick jag en ny tid i juni hos hennes kollega tandhygienisten, och en förvarning om att det besöket kommer kosta ca 1500:-
Jag kanske ska vara glad att jag inte hade några hål, jag vågar inte ens tänka på vad kalaset hade gått på då....

Förra veckan va jag med modiga Månsan hos tandläkaren. Antagligen betalar vi vuxna överpris för att barn och ungdomar ska få gratis tandvård, vilket iofs känns helt ok. Måns gick ju t.o.m. plus på sitt besök, han gick därifrån med både ny tandborste, en beyblade och en fint klistermärke....

Anna ;-)

I väntrummet....

Modiga Månsan...

Liten har blivit stor. För nästan exakt fem år sen började Melina, min lilla ettårig, på förskolan. Hon har trivts som fisken i vattnet sen dag ett, en riktig "dagisunge"...
Ikväll har jag varit på hennes sista föräldramöte på förskolan, och jag inser plötsligt att en epok är på väg att ta slut. När jag ser tillbaka på den här förskoletiden kan jag bara konstatera att vi har haft sån tur. Mina barn går verkligen på en kanonbra förskola, med superengagerade pedagoger. Den här tiden har varit så värdefull, hon har fått de allra bästa förutsättningarna för att lyckas i livet. Varje dag har hon fått nya utmaningar, och hennes nyfikenhet och kreativa lust har uppmuntrats.

Om drygt två månader är det avslutning på förskolan och sen väntar ett långt och skönt sommarlov. I augusti börjar ett nytt äventyr, då tar skolan över. Vilken skola det blir återstår att se, nu är nämligen överklagan inskickad till kommunen....
Var tog de här fem åren vägen?
Jag känner mej inte helt bekväm med att bli skolmorsa. Tur att Månsan ska gå kvar ett år till på förskolan...

Kan ni begripa att jag är på väg till Thailand?
Jag och min lilla familj ska spendera tre långa lata veckor tillsammans i paradiset. Sola, bada, läsa, äta god mat, slappa och bara ha det alldeles underbart.
Vi åker inte precis imorgon direkt, men det gäller tydligen att vara ute i god tid.
Och nu har vi något att se fram emot, nått att planera och drömma om.
Å vad jag längtar till vintern....
Lycklig :-)

Polisstyrelsen har beviljat islamistiska kulturföreningen i Botkyrka att sända böneutrop från minareten i Fittja två-fem minuter varje fredag vid lunchtid, i ett års tid. Hur kan det ha blivit så stor debatt kring detta? Det kan jag inte begripa.

Bo utmed E4:an där trafiken dånar 24 timmar om dygnet, inga problem. Böneutrop ett par minuter i veckan, katastrof...
Svenska kyrkans klockringning i tid och otid, en kär tradition och kultur. Böneutrop ett par minuter i veckan, fasansfullt...
ETT PAR MINUTER I VECKAN!
Lägg energi på nått vettigt istället för att uppröras över detta.

Mitt förslag är att du när du hör dessa böneutrop stannar upp, sluter dina ögon och låssas att du är på semester. För när vi är på solresa till Turkiet då anser vi ju att det är rätt häftigt med dessa böneutrop, eller hur?
Eller är det bara jag?
Kan inte låta bli att tänka på vad Måns sa när vi va i Turkiet i somras:
- Mamma, vem är den där kille som sjunger hela tiden, vad vill han?
Tack för mej!

Om det regnar och någon tar ens paraply, då är reaktionen hos sexåringen inte nådig.

Min reflektion: Hon är duktig på att skriva, verkar bara ha lite problem med det där med dubbelkonsonanter...

Det spelar ingen roll....
• att regnet har öst ner idag
• att jag inte hunnit läsa mina texter den här veckan
• att tvättkorgen svämmar över
• att jag knepar och knåpar med en överklagan till grundskolenämnden
• att sexåringen har tonårsutbrott
• att hallen är grusig och skitig
• att håret ser bedrövligt ut
• att jag inte vann storkovan på Triss idag heller
• att bensinen är alldeles för dyr
• att ryggen och nacken värker
Eller eller eller....

Det enda som jag bryr mej om just nu är att jag snart ska få hänga me den här sköna, knäppa och härliga familjen från Alingsås en stund :-)

På plats i nästa väntrum, åtta personer före mej och jag inser att det här kommer ta tid....
Vad är grejen med "öppen mottagning" egentligen? Jag blir superstressad av att inte veta vilken tid jag ska få träffa doktorn. Jag behöver tider och struktur i mitt liv, det blir så tydligt nu.
Nått annat som stressar mej just nu är att jag precis insåg att jag har glömt att förbereda mej med de två värktabletterna som jag blev ordinerad att ta innan besöket. Bara att bita ihop med andra ord. Ibland känns det skönt att veta att jag överlevt två förlossningar, en storrengöring hos tandhygienist och X antal gallstensanfall. Detta kan knappast bli värre ;-)

God morgon härliga fredag!
Det känns lite varmare idag, undrar om det månne va plusgrader i natt?

Börjar dagen på vårdcentralen. Sitter i väntrummet med en burk urin i handväskan. Känns så där :-/ Kan inte sluta tänka på vad som skulle hända ifall burken började läcka. Hur jag skulle bli tvungen att sanera allt som finns där i... Läppglans, nycklar, handskar, viktiga papper och inte minst plånboken med alla sina miljarder kort.
Fast jag tar inga risker. Burken ligger i en återförslutningsbar plastpåse, och jag har tagit en väska av tyg idag.
Utfall att liksom ;-)

Det går inte snabbt här inte. Nr 15 nu, jag har 19. Är lite stressad, ska vidare sen. Jag har bokat alldeles för mycket saker idag på fm. Jag känner det i magen.... Andas andas!

Alltså, jag blir galen....
Sånt här händer mej hela tiden
Är det bara jag....?
Exakt 10 dagar har jag ägt jackan
Använt den i fem
Öppet köp i fyra dagar till
Om den hade varit oanvänd alltså
Jag skiter ju inte guld precis
Jag är student
En galen sådan just nu 👿
Grrrr.....

Den här lilla sötkorven undrar....
"Mamma, fick du den där stora magen på en gång när du blev vuxen?"
"Vilken stora mage menar du?" Undrar jag nästan lite förnärmat. Jag känner mej ju så härligt smärt efter fastan.
"Den stora magen som jag och Melina låg i" förklarar han.
"Ja ha, nej nej.... Jag va vuxen många år innan jag hade nån bäbis i magen" säger jag
"Men mamma, var va vi då....?" Undrar han och ser väldigt förvirrad ut
"Eh... Eh... Jag vet inte...." Svarar jag lite osäkert.

För jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Visst kan jag bolla tillbaka frågan och fråga vad han tror, likt värsta superpedagogmotsan....
Men jag vet inte...
Ni som har större barn, vad svarar man en vetgirig femåring?

Jag har lämnat tillbaka väskan som jag köpte häromveckan.

Jag ångrade mej, den kändes inte alls bra när jag provade den hemma.

Tråkig och plastig.

Expiditen i butiken visade mej den här tidlösa, stilsäkra, rejäla skinngodingen istället.
Gissa om jag föll, som en fura?
Gissa om jag är sugen?
"Köper du den här så har du en trotjänare resten av livet" menade expiditen.
"Å den kommer bara bli vackrare med åren" fortsatte hon.
Precis som jag själv då tänkte jag.
Vilket apsnyggt par vi skulle bli ;-)

Paljetter, chiffong och lite stickat...
Sonen va lite trögare i shoppingtarmen idag. Han kände att han behövde fundera lite, inga snabba beslut här inte. Jag fattar ingenting, stövlarna är ju assnygga...
Eller hur?

Vilken dag, jag har betat av värdens längsta "att göra"-lista... Stressigt och svettigt, men samtidigt är det sååå skönt att få saker och ting gjorda som hängt över en ett tag.
Känslan av att kunna bocka av och gå vidare är obetalbar....

Första koppen kaffe på fem dagar
Smakar..... Inte ljuvligt som jag trodde
Men okej....

Det är tisdag nu och jag tänker att jag borde skriva något om min fasta....
Vilken upplevelse, vilken berg- och dalbana, vilken utmaning.
Lördag, söndag och måndag har jag uteslutande levt på vatten, örtte, juice och buljong.

Lördag förmiddag mådde jag relativt bra, visst va jag lite hungrig men det var hanterbart. Jag va ute och promenerade och försökte sysselsätta sig så gott det gick, men på eftermiddagen trodde jag att jag skulle bli tokig. Huvudet bultade och jag frös och svettades om vartannat. Min hjärna kunde inte fokusera på nått annat än mat och diverse godsaker. Jag tänkte att om jag inte la band på mej så skulle värsta hetsätningssonariet spelas upp. Men jag höll ut..... Fast så fort ungarna knoppat in så gick jag och la mej själv också, somnade snabbt och sov som en stock hela natten.

På söndagsmorgonen kom Jocke hem och det kändes lite bättre att ha nån hemma som kunde peppa och hjälpa till med motivationen. Jag bestämde mej för att fortsätta fastan och försöka lägga fokus på annat än mat, undvek tex att sitta med när de andra åt för att slippa frestelser.
På eftermiddagen kom äntligen den stora vändningen som jag hade läst om. Helt magiskt kändes det.... Huvudvärken släppte och jag upptäckte att suget efter mat var borta. Såååå skönt....

Måndagen var en 12 timmar lång arbetsdag som löpte på helt smärtfritt. Jag kände mej lätt som en fjäder, positiv och glad. Och självklart kände jag mej oerhört stolt över att jag lyckades ta mej igenom hela fastan. Å det kändes som att jag lätt skulle kunna fortsätta att fasta några dagar till.

När jag vaknade imorse va det dags för upptrappning. Inga som helst hungerkänslor och osäker på vad magen skulle tåla tog jag en kopp te och åt en mosad banan till frulle. I skolan blev det lite soppa och mycket vatten till lunch, och nu har jag precis ätit mitt första "tuggmål" grönsaker och kyckling i sås.
Magen och jag mår fint, men när ska jag våga dricka kaffe igen....? Och jag inser ju att det kommer att ta ett tag innan jag kan få i mig en riktig måltid, magsäcken är pyttepytt och matlusten obefintlig.

Summa summarum.... Har man karaktär och tålamod tycker jag absolut att man ska prova att fasta någon gång. Känslan av att veta att man har rengjort och rensat kroppen på massa skit är skön. Jag känner mej pigg, fräsch och utvilad. :-)

Det skulle vara intressant att veta hur många gånger per dag som genomsnittssvensken tänker på mat...

Jag fastar och genomgår med andra ord en psykisk tortyr just nu. Tre dagar ska jag fasta men mina muslimska vänner skrattar åt mej. De menar att det inte är en riktig fasta eftersom jag får dricka te, buljong och juicer samt obegränsat med vatten. Hallå, det räcker så....

Jag tänker på mat och gosaker hela tiden, det är helt sjukt. Jag vill laga trerätters och bjuda in vänner, jag vill baka, hacka, koka, grilla och framförallt ÄTA. Jag är inte det minsta hungrig, men suget efter nått att tugga på är enormt. Jag försöker att sysselsätta mej, har varit ute och promenerat, hämtat småfolket hos mamma och pappa, suttit i solen och lyssnat på podcasts, pratat i telefon. Inga problem alls just då, svackorna kommer där emellan när hjärnan slappnar av. Då kan jag inte tänka på nått annat än chips och dip, entrecote med bea eller obegränsat med smågodis.

Det jag sysslar med är visserligen en reningsprocess, men än mer är det någon slags kamp mellan mej och min hjärna. En psykiskt utmaning som det återstår att se om jag bemästrar eller inte. Just nu kan jag dock inte alls förstå syftet med fastan. Den utlovar kraft och energi, men jag känner mej bara trött och frussen :-(

Lördag förmiddag och huset är helt tyst, väldigt ovanligt. Jocke jobbar och barnen är hos mormor och morfar.
De har sovit där inatt eftersom Jocke och jag va på Maxim igår och såg Alex Schulmans föreställning "Älska mig!" En föreställning om självbekräftelsens baksida, som han uttrycker det själv.

Jag gillar Alex Schulman, verkligen inte allt han har gjort genom åren, men hans böcker, hans podcast, hans tankar, hans eftertänksamhet...
Föreställningen va väldigt bra, å vissa delar träffade mitt i prick. Jag tror att det är 70-talisternas föreställning, vi som levt både utan och med sociala medier. Yngre personer har inget annat att referera till, de tror att datorn och mobilen funnits jämt, och de flesta äldre personer har inte fallit lika djupt i träsket. Träsket som innebär en ständig uppkoppling, Facebook, bloggar, Instagram, Twitter, followers och likes.

Har ni möjlighet att gå och se den, gör det. Mycket rolig och stundtals mycket klok föreställning.....

Igår kom Melina till mej med en väldigt viktig fråga. hon undrade om jag ville vara hundvakt.
Hon heter Peggy och hon är en väldigt gammal hund... Som ni ser tar jag det på största möjliga allvar.
Konversation mellan mej och Melina innan jag tog mej an uppdraget:

- Hon får inte komma in i köket
- Nä, jag binder henne i hallen
- Jag blir galen om hon börjar skälla och leva rövare
- Nä, hon är så trött så hon kommer nog mest bara ligga och sova här
- Å jag tänker inte gå ut och rasta henne
- Nä, det behöver du inte. Jag blir inte borta länge
- Okej, då går det bra, lämna henne här du
- Tack mamma

Sen drog hon....
Å ett drygt dygn senare, gissa om hon har hämtat Peggy?
Skulle inte tro det va....?
Hon är inte mycket att lita på den här ungen alltså :-/

Vi har satt upp lite ny konst på väggarna i vardagsrummet. Den är skapad av ännu okända konstnärer, men likväl är det den vackraste konst jag någonsin sett...

Årets första jordgubbar, visserligen från Spanien, men i alla fall...
Ibland är det sååå jobbigt att äta nyttigt ;-)

Det är livat i gränden ikväll, och för en gångs skull är det inte ungarna som lever rövare? Nä, ikväll är det vi vuxna som är lite upprörda, eller topp tunnor galna rättare sagt.

Ser ni bilden nedanför min text?
Den är tagen från min entré och ger en vacker vy över gränden en härlig aprildag.
Ser ni den röda tegelbyggnaden i centrum av bilden?
Det är vistaskolan en stor F-9 skola.

Ni som hängt med lite vet vilken ångest det var för mej och Jocke att välja skola åt Melina. Hur vi vägde för- och nackdelar mot varandra. Hur vi värderade egenskaper som närhet och erfarenhet, längre resväg och nytt spännande koncept mot varandra. Valet föll till slut på det beprövade, och jag har aldrig tvekat en sekund på att hon inte skulle få placering på Vista som ligger hundra meter från vår port.

Men oj så man inte ska ta någonting förgivet.... Idag kom brevet från kommunen med "beslut om avslag i grundskola". I samma kuvert låg "beslut om skolplacering i grundskola" på en ny skola i Kästa som ska byggas X antal km bort. Egentligen vet jag inte vilket av papperna som upprörde mej mest.

Huddinge kommun menar att de tillämpar den relativa närhetsprincipen, och som jag förstått det betyder det inte ett skit. Allt är ju nämligen relativt :-/
Av grändens ca 12 07:or så har 8 barn fått samma placering, vilket i och för sig är en lättnad eftersom vi inte står ensamma i skiten.

Nya skolan som ännu inte har några egna lokaler kommer hyra in sig i paviljonger på Vistaskolans skolgård. När nya skolan står klar kommer ungarna från gränden att bussas till Kästa, samtidigt som kommunen ombesörjer transport för massvis med ungar som bor i Kästa men som går på Vistaskolan.

Låter det underligt?
Nej då, det är bara Huddinge kommun som har hittat en lösning som inte syftar på hållbar utveckling ur varken ett miljö- eller ekonomiskt perspektiv. Är det så här vi ska lära ungarna att kommunen fungerar?

Min unge kommer alltså vara inhyst i en paviljong där hon inte kommer att få delta på samma villkor som de andra barnen i skolan. Hon kommer vara där på undantag för att kommunen inte hade plats för henne någon annanstans. Hon kommer ha en annan ledning, annan ekonomi, annan pedagogik. Men ändå förväntas hon och de andra 800 eleverna samsas....

Hujedamej...

Första april, och våren är här. Så som jag har längtat....
Strålande sol i gränden, vilken härlig dag det har varit. En perfekt avslutning på påskhelgen. Å vilken energi jag har haft, helt otroligt. Jocke har jobbat så jag har varit hemma själv med småfolket. Eller själv och själv, ena stunden är huset fullt av ungar, och nästa sekund står jag där solo. Det är precis som det ska vara tycker jag. Jag har läst in litteratur till nya kursen som startar imorgon. Ledarskap och grupprocesser, väldigt intressant men samtidigt tungt att ta sig igenom. Jag fick en välbehövlig paus när Måns behövde sällskap till en kompis, det blev en härlig promenad i solen. Easytone på fötterna, Alex & Sigges podcast i öronen, sol i sinnet och ett leende på läpparna. Åh va jag älskar våren....
Nu ikväll har jag "tvingat" Jocke att bära upp skridskor och dunjackor på vinden. Dessa kommer icke att behövas mer denna säsong nu när våren officiellt är här :-)

Såg förresten några vårtecken på promenaden. Det som göms i tö, kommer fram i tö brukar man säga.... det låg verkligen hundbajs precis överallt. Så äckligt, vad är det med er hundägare egentligen? Varför plockar ni inte upp efter ers hundar? SKITkonstigt tycker jag rent ut sagt.....

April kommer bli en enda lång utmaning för mej och Jocke. Vi har nämligen bestämt oss för att enbart äta bra mat hela månaden. Med andra ord: inget godis, inga snacks, inget fikabröd, ingen glass.... Ja ni fattar. Tanken är även att maten ska vara så ren och nyttig som möjligt, utan en massa tillsatser.
30 dagar låter kanske som en baggis, men det kan jag lova er att det inte kommer bli för de här två sockerknarkarna. Från och med i morse är det nolltolerans mot skräp, och på lördag tar vi det ett steg längre. Då är det nämligen dags att börja fasta!
Jag vet inte än om Jocke är med på tåget, för honom kan den här vidriga sockerabstinensen kanske vara nog... :-/
Hur som helst så har jag redan varit nere på vår lokala hälsokostbutik och inhandlat ett kit med allt som behövs för en tredagarsfasta. Nu ska alla gamla slaggprodukter och skit rensas ut, de som provat säger att det är väldigt skönt för kroppen. Själv är jag mest orolig för mitt psyke... Men nu har jag varnat er ;-)

Hej å hå, det måste gå! Jag undrar kust om april kommer bli en vääääldigt lång månad, men visst måste jag väl klara att ta kommandot över min hjärna va....?
Om ni undrar så har jag inte vägt mej, och jag kommer inte göra det heller. Men förhoppningsvis kommer väl jeansen sitta lite skönare vid valborgsmässoelden.
Se så håll tummarna för mej nu, och glöm inte bort att peppa mej (och Jocke förstås) som tusan.....