"Kenta och barbisarna" är en bilderbok av Pija Lindenbaum från 2007, riktad till barn i förskoleåldern. Jag minns när den kom, hur det skrevs och pratades om den. Boken skulle vara ny och fräsch och vara skriven med ett tydligt genusperspektiv, och samtidigt rolig och populär hos både barn och vuxna. Så fint....
Å jag vet att det var många som tog till sig boken, och att pedagoger läser "Kenta" för att synliggöra barns rätt att välja lek och material. Tanken är god på alla sätt, det är bara boken som är dålig tyvärr...
Idag har jag gjort en djupdykning och analyserat boken utifrån ett normkritiskt perspektiv och oj oj oj, det finns så många andra böcker som man bör välja att läsa för barnen istället. Boken består av 30 sidor fyllda av text och många bilder. Jag upptäckte att 28 av de 30 sidorna är fullproppade av stereotyper, fördomar och halvsanningar.
Om jag väljer att läsa en bok som har uttalat bra genusperspektiv vill jag slippa:
• Hårig, muskulös och oproportionerligt stor pappa, klädd i svart t-shirt och militärbyxor som gillar tyngdlyftning, fotboll och musik.
• Jamsig knubbig medelålders "dagisfröken" iklädd rosa klänning och med kaffekopp i handen.
• Pojkar som klättrar, brottas och har svårt att ligga still på vilan. Självklart klädda i svart, grått, grönt och blått.
• Flickor med färgglada klänningar och tofsar i håret och som är tysta och ligger still på madrassen på vilan.
• Pojkar som fäktas med pinnar på gården.
• Flickor som gråter på gården.
• Ceriserosa blommiga tapeter och röd matta i hemvrån.
• Pojkar som måste smyga om att han leker med dockor.
• Flickor som fnyser och rynkar på näsan åt pojkar som vill leka med dockor.
• Pojkar som inte vågar visa andra pojkar att de gillar att klä ut sig.
Ja, ni förstår vart jag vill komna va...?
Sen spelar det liksom ingen roll att alla barnen tar på sig kjol och dansar tillsammans på sista sidorna. Läsaren har redan blivit indoktrinerade av de intryck den fått de 28 första sidorna så jag tror inte att chansen för att budskapet ska gå in är särskilt stor.
Och hur länge ska Kenta behöva smyga med de där barbisarna egentligen? När handlingen tar slut är det ju i alla fall fortfarande en hemlighet för de andra pojkarna...
Sen vill jag poängtera att jag absolut inte har något emot vare sig brottning, klänningar, blommiga tapeter eller kamouflagebyxor, om nu nån trodde det... ;-)
