ytaodjup

Den uppdaterade versionen av Sex and the city är här

Carrie har hoppat ur sina Manolo Blahnik och tagit på sig lågklackat och fotriktigt
Paljettklänningarna hänger i klädkammaren och koftan och sjalen är på
Hon har lämnat sin lägenhet på Upper East Side och bor bor numer i radhus i förorten
Mr Big är dumpad för gott och nu lever hon med Mr Right och två små barn
Hon ägnar sig fortfarande åt att skriva en del
men det stora genombrottet har dock inte kommit än
Hon grubblar fortfarande över livets mening
och gräver ner sig i existentionella frågor och mysterier

Samantha är den äldsta och mest erfarna i gänget
Hon har bytt ut partynätterna i stan, mot en dröm att leva i gummistövlar på landet
Hon är och har alltid varit rak och tydlig, hon har åsikter och delar gärna med sig
Hon jobbar fortfarande mycket, men styr sina arbetsdagar själv
Hon är den som inte lever småbarnsliv
men har utvecklas till den perfekta "låssas mostern" som alla ungar i gänget älskar
Hon ägnar sina lediga stunder åt shopping, resor, skönhetsbehandlingar och middagar

Miranda är tjejgängets karriärkvinna, och den enda av dem som har högskoleutbldning
Hon är lojal mot sin arbetsplats, jobbar heltid och pusslar för att få vardagen att gå ihop
Barnflickan och hemhjälpen Magda är utbytt
nu rycker hennes mor & far ut när hon behöver hjälp
Hon är en trogen och klok vän, hon lyssnar och förstår och ger råd
Mirandas Steve jobbar fortfarande nätter, dock inte i baren längre

Charlotte är den i gänget som är mest konservativ och traditionsbunden
ingen jul utan skumtomtar t.ex.
Hon är elegant och propert klädd, och bär gärna designerkläder, väskor och skor
Nuförtiden har hon släppt på stilen lite och hon kan gå på tjejmiddag iklädd mjukisbyxor
fast då självklart designmjukisar
Hon älskar sina små barn och gör allt för dem
fast samtidigt så gör de henne smått neurotisk ibland
Tiden då hon bodde i lägenhet är för länge sen förbi
nu försöker hon överträffa sig själv och bygga drömhuset



Dagarna kommer och går
men mina härliga väninnor består

Jag fortsätter att bedriva mina naturvetenskapliga studier.
Dagens hypotes: Möss söker sig till varma, torra trånga hålor. De vill äta bröd, nötter, frön och honung.

Idag har jag byggt ett musbo och fyllt med massa godsaker.
Nästa vecka ska min teori testas. Då ska mitt bo placeras ut i naturen och efter ett dygn ska vi söka spår. Spillning, pälsrester, tasavtryck (på playdo leran eller på filterpappret) eller spår av tänder som gnagt på nått.
Jag är säker på att musen hittar in. Jag känner mej nästan säker på att musen vill flytta in till och med, för det blev väldigt hemtrevligt.

Den som är med på vinterexkursionen nästa vecka får se resultatet...

Kan man få en finare kärleksförklaring?

Just nu är jag sur
Irriterad och tjurig
Livet är så orättvist

För att jag ska klara av min utbildning krävs det mycket tid, energi och pengar
Pengar eftersom jag gått ner ordentligt i arbetstid
Pengar eftersom betalar all litteratur, tid för studiebesök osv själv
Jag får avstå en hel del, men detta är en uppoffring som jag valt att göra för att få en bra utbildning

Men som sagt, nu är jag sur
För jag tycker att livet är orättvist

Vi är flera stycken anställda i Huddinge kommun som läser samma utbildning.
Vi har samma arbetsgivare men helt olika förutsättningar att lyckas med vår utbildning.

Verksamhetschefen väljer nämligen att betala ut 75% lön till vissa som jobbar halvtid som ett stöd för att klara av utbildningen på bästa sätt. Det blir mycket pengar på tre år. Hur mycket vågar jag inte räkna ut. Hon har uttalat sig i lokalpressen, men även vid andra tillfällen att hon vill satsa på förskolorna i Huddinge och hon vill höja antalet förskollärare. Hon vill bidra för att barnskötare ska få vidareutbilda sig. Hon säger sig samarbeta med Södertörns högskola osv osv osv...

Tror ni att jag är en av dem som får hjälp?
Tror ni att det känns orättvist att anställda behandlas olika?
Tror ni att det är jobbigt att de som skriker högst och orkar bråka mest får som de vill?

Tror ni jag är sur.....?

Att julpynta ett hem kan knäcka vem som helst
Och i allra högsta grad hemma hos cirkus Rudbo

Mitt i semesterförberedelser, packning och vardagskaos
Undan med sommaren och hösten som har dröjt sig kvar
Fram med julmys och stämningsfulla röda detaljer
Vi går ut hårt, inget ska lämnas åt slumpen



Julmys


Tomteflickan (Melina) och tomtepojken (Måns)


Se då krypa tomtar upp ur vrårna....


Ljusstake och Amaryllis pyntad med renlav från Gladö


Vem drog ner mössan?


Sankta Lucia är redo


Inte bara köpepynt, hemsnickrat går också bra


Han som strök och hängde upp julgardinerna får pluspoäng


För de största behövs bara en liten julkrans


Inte ens badrummet kommer undan


Rött är sött, även på badkarskanten


Melina ville "pyntla dockorna" så jag gav henne fria händer


Sen tog hon öven och pyntade resten av vardagsrummet tillsammans med lillebror
Bredde ut röda sköna filtar och placerade ut julduken
Som sagt, inget lämnas åt slumpen

Kreativ är förnamnet
Cirkus efternamnet

TREVLIG FÖRSTA ADVENT

Det är inte alltid lätt att förstå sig på lilla fröken Rudbo. Hon har sina idéer och just nu verkar hon ha slutat äta fläskkött. Vad jag vet är hon inte engagerad varken politiskt eller religiöst, men hon viker inte en tum från sin uppfattning.

Å vi har testat henne....
Fredag middag - Fläskkarre, nej tack
Lördag lunch - Falukorv, nej tack
Lördag middag - Kassler, nej tack

Men fredagsglassen och lördagsgodis gick ner, och två stora portioner av Ellas paj med vaniljvisp.
Inga problem, hon bara slevade in....

Snacka om att jag känner mej omodern. Idag när vi va på skolgården och lekte upptäckte barnen en spelplan och frågade vad det var. Jag flyttades med ett leende på läpparna tillbaka till rasterna i sjätte klass. Å va kul vi hade när vi spelade Nigger tillsammans på skolgården. Plötsligt tog Jocke mej burdust tillbaka till verkligheten och förklarade för mej och barnen att spelet hette Fyrruta och att jag inte alls mindes reglerna på rätt sätt. Snopet, det enda jag mindes va tydligt glädjen på skolgården. Men det va ju ett positivt minne som jag inte tänkt på på tjugo år typ.

På Wikipedia kan jag läsa att spelet kallas King out, Ruta eller Bengtboll. Tidigare har spelet även kallats Nigger i Sverige. Detta namn betraktas numera som olämpligt.

Jag ber om förlåtelse och hoppas att mina små papegojor redan har glömt....

Jag vill tipsa er om nått riktigt riktigt gott.....

Efter nio timmar på jobbet fick jag äntligen åka hem till lilla fina familjen, med skön fredagskänsla i kroppen. Det är inte ofta jag har fredagskänsla men idag kändes det superhärligt. Hela familjen är ledig tillsammans och vi har inte gjort några större planer. Vi ska mysa tillsammans, adventspynta hemmet och börja packa och förbereda inför resan. Så skönt att slippa massa måsten, även om det är roliga saker som vi planerar för det mesta så bygger det någon slags inre stress att alltid ha tider att passa osv.

Hela hemmet doftade av nygräddade pepparkakor när jag kom hem idag, Jocke och småfolket bakat under dagen. Mmmm... Imorgon blir det glöggpremiär med peppisar och skumtomtar.
Jag fick sätta mig vid dukat bord och äta go'middag bestående av kött, pommes, bea och hemgjort vitlökssmör. Han är duktig min man.
Men nu till det allra bästa, det som jag vill tipsa er om. Ohoj hard topping mjölkchoklad. Ohoj va gott att ha på sin vaniljglass. Som godis... Om man gillar mjölkchoklad måste man prova. Jag är såld, å då ska ni veta att varken glass eller choklad tillhör mina absoluta favoriter. Men kombinationen, bästa gång ska jag prova med päronglass, ååå den kombon..... Ohoj :-)

Melina 4år: Vilka vackra fåglar du har mamma.
Jag: Å gillar du min nya tröja? Tycker du att den är fin?
Melina: Nä, jag gillar bara fåglarna...

En hel vecka har jag ignorerat verkligheten. Idag va jag tvungen att ta av mej skygglapparna och börja läsa mina kurskamraters tentor och lämna kritik. Jocke och barnen håller sig undan å jag har dukat upp med smågodis och cola zero, det gäller att hålla humöret uppe.
Nu sitter jag här... Går igenom posten, läser mail, spelar wordfeud, facebookar, kollar Adam live och äter godis.
Då och då läser jag lite bra texter och kommenterar och kritiserar så gott det går.
Å så bloggar jag förstås...
Nu ska jag ta en paus hänga en tvätt, sen borde jag fixa lite middag.
Mitt engagemang kanske inte verkar vara 100% men jag är både kvinna, mamma och cirkusartist. Jag kan hålla många bollar i luften samtidigt.

Lägger jobbet åt sidan
Lägger plugget åt sidan
Lägger familjen åt sidan

Mor- & dotterdag i Sickla köpkvarter
Jagar julklappar och julfeeling
Något litet till henne
Något litet till honom
Något litet till dej
Å något litet till mej....

Bönderna har gjort sina val idag
En del va säkrare än andra
En del va kärare än andra
En del fick en resa till Marocko
En del fick en kryssning till Åland

Carina Berg flyttade hem till Camilla Henemark
Även den största stjärnan mår dåligt ibland
Säljer sina tillhörigheter och gör slut på alla pengar
Super, knarkar och lever destruktivt
Strular runt med kungen
Ligger på psyket och vill dö
Men styrkan och livslusten återvände
Vilket liv
Vilken glädje
Vilket mod

Den ena fick en ny mössa
Den andra grät krokodiltårar i en timme
Avundsjuka
Men hallå!!!! En mössa liksom
Ungar.....

Dagens utmaning
Skapa ett ansikte med hjälp av papier mache
Skapa fritt med hjälp av alla sinnen
Efter en dryg timme såg jag Dolph Lundgrens haka
Sen fortsatte jag att peta och pilla på "gubben" ett tag till
Ända tills "han" va överarbetad och utan personlighet igen
SLUTA NU, DEN ÄR KLAR! Sa min lärare
Nu ligger Dolph på torken
Tids nog ska jag hjälpa honom med hår och make up
Lite tålamod och han kommer bli en riktig snygging

Vissa dagar är det ganska skönt när allt bara rusar på
Jag har massor att göra, men det skapar endast en positiv stress
Jag är effektiv och får mycket gjort
Dagarna går också ganska snabbt när man inte får tid att känna efter så mycket
Idag va en sån dag.....

Direkt från jobbet till Melinas dansskola
En paus i vardagen, en chans till lite avkoppling
Sitta still på en stol i 45 minuter och snacka lite me dansmammorna



Nu sitter jag här med veckans "läxa"
Dags att läsa kurskamraternas tentor och lämna kritik
Temat är luft... Oj, luften gick ur mej ;-)
Var tog den där kraften och energin vägen?
Måste måste måste läsa, men ooooorka...

12 tjejer och ett dygn i Västerås



Att resa utan plats gjorde mej stressad och nervös
Va jobbigt att jaga runt efter en ledig sittplats med packning



Mysiga och fräscha rum



Även om vi inte stannar länge packar jag upp och gör mej ordentligt hemmastadd



Efter mycket om och men hamnar vi på en vind
Massa tjatter och mycket god mat



Egentid på damrummet på en dansrestaurang



Kittad och klar inför julfesten, bara en inbjudan som fattas
Tack MQ Västerås



Jag vill tacka min trogna vän och följeslagare miss Y
Tack för ditt tålamod och den glädje du sprider
På ett dygn har vi hunnit resa, äta, fika, dansa, shoppa, skratta, snacka och sova ihop

Resten då?
What happens in Västerås, stays in Västerås....

Började dagen med ett besök hos tandläkaren
Kompletterade röntgenplåtarna som togs sist
Panoramaröntgen 815 kr för 10 minuter
Det innebär en timpenning på 4890 kr för tandläkaren
Riktigt sura pengar...



Superpegagog ett par timmar på jobbet
Tillsammans med barnen har jag gestaltat naturföremål
Befunnit mej i en magisk värld
Lite flummigt men kul
Hann t.o.m. göra klart dokumentationen efteråt



Lunch hemma i ett tyst och tomt hus
Rester från gårdagen, herdepaj
Drack en kopp te och läste tidningen
Lovely



Fick naglarna fixade av Jenny på Tingeling
Härlig känsla att bara sitta still i två timmar och bli ompysslad
Sommarfräscha naglar inför resan
Lika nöjd som vanligt



Improvisationsmiddag som gick hem
Kycklingfilé, färska champinjoner, broccoli, chashewnnötter, rödlök och creme fraiche
Kryddat med salt, svartpeppar, soya och sambal
Alla åt och var glada
Och det bästa med att laga mat är att man slipper disken



Lämnat lilla fröken hos mormor och morfar
Pirrig och förväntansfull
Hon ska sova över där själv och imorgon är det bara hon och morfar
Kanske ett besök på badhuset, eller nått annat kul...
Det man inte har i huvudet får man ha i benen
Jag fick åka tillbaka och lämna bilbarnstolen som jag glömde



Nu är det soffhäng som gäller
Jag har kollat på "du är vad du äter" och ätit en dajmstrut
Jag blir med andra ord brun och söt
Låter bra det...

Pga sviktande ekonomi har nu Milko blivit tvungna att gått samman med konkurrenten Arla. Delvis är det mitt fel, trots mitt norrlandsblod måste jag erkänna att jag nästan aldrig köper varken mjukost eller messmör. En tub om året brukar det bli. Ädelost i juletid till pepparkakorna.

Men för att inte hela Norrland ska gå i konken, har jag och Jocke nu dragit vårt strå till stacken. Idag valde vi att stödja Peak Performance från Åre. Vi köpte varsin gosig och varm vinterjacka därifrån, nu är vi redo för vintern...

Tjohooo och Godmorgon
Lite trött i ögat
Lite ont i halsen
Men positivt överraskad
Förvånansvärt många platser kvar på infartsparkeringen 7.30 en tisdagsmorgon
Ska åka pendeltåg
Är på väg till musikmuseet
Har inga förväntningar
Bara allmänt besvärad över att behöva åka kommunalt
Hoppas dagen blir outstanding

Denna termin 30 högskolepoäng Naturvetenskap
Examineras genom att jag skriver texter i essäform utifrån givna teman
Så kallade blogginlägg
Veckans tema är LUFT
Luft säger mej ingenting
Det är som att hela min hjärna består av luft
Det är som att en vind blåste in genom ena örat, greppade tag i all intelligens, tog med sig den och flög ut genom det andra örat
LUFT
Jag har börjat skriva många texter
Min första text handlade om flygplan
Sen skrev jag en text om svalor
Sen skrev jag om växthuseffekten
Nu har jag suttit ett par timmar och skrivit om väder och vind, bokstavligt talat
Men LUFT
Hur abstrakt kan ett tema vara?
Handlar ens någon av dessa texter om luft?
Problemet med mej kan vara att jag har lätt för att skriva
Det flyter, det flyter iväg, jag tappar fokus, jag bluddrar på, jag freestylar, precis som nu, jag bara skriver, massa ordbajs....
Fast ni är mer tillåtande, toleranta
Min lärare har högre förväntningar på mej och min text
Den som lever på fredag får se vad den slutgiltiga luft-bloggen tar upp
Spännande!!!


Mammas flicka sover med handväskorna nära till hands <3

Jag kan bevisligen inte segla igenom en hel dag i medvind
Om det flyter på bättre än någonsin,
då kan jag va säker på att det när som helst blir tvärstopp
Om det verkar för bra för att vara sant, då är det troligtvis så....

Fars dag idag och barnen bjuder på sovmorgon till klockan nio, man tackar!
Frukost, utelek, dusch, fix och lunch, allt flyter
In till stan för att fira lillebror på födelsedagen
Fika, snack och lek, mycket trevligt


På vägen hem från stan vänder vinden
Jag trampade i en stor härlig bajshög på Vallhallavägen
Vi köpte med oss Thai-mat hem som va så stark så det rök ur öronen på oss
Ungarna somnade som två stockar i baksätet på bilen två minuter efter att vi satt oss i bilen
Men nu, strax innan 21.00 är de pigga och fulla av energi vill jag lova...


Imorgon är en annan dag.....

Lördagskväll och middagsgäster. För de små bestod menyn av pannkaka, sylt och grädde, och dajmstrut till efterrätt. Sen toppade vi detta med fri tillgång till godis. Resultat, fem sockerstinna ungar som hade latjo lajban.
De vuxna fick prova på en tex mex variant à la Sarah. Tapas till förrätt och sedan en klassisk tacopaj. Det gick hem tror jag. Maten alltså, inte gästerna....
Så mycket bättre. Lena va så mycket bättre än vanligt, och Laleh va som vanligt så mycket bättre än alla de andra.
Som att blåsa ut ett ljus somnade båda ungarna när det sen va dags för det.
Första natten de sov ihop i våningssängen, och det gick kanon. Inte ett knyst fram till klockan nio i morse. Underbart....

Melina är frisk. Jag säger det högt. Jag vågar det.... :-/
Melina fick följa med mej till Huddinge centrum för att uträtta några ärenden.
Jag märker att hon är frisk, för hon far runt som ett yrväder i hela butiken.
Plötsligt är ungen borta.
Det ända jag hittar när jag letar är en gubbe i alldeles för stor överrock....

Varför bli inte lilla fröken frisk?
Varför räcker inte tiden till?
Varför är det så svårt att skaffa sig sunda vanor? (det går ju tiotusen gånger snabbare att skaffa osunda vanor)
Varför svarar ingen på min blocket-annons?
Varför är det så tråkigt att städa?
Varför är allt så dyrt?
Varför bor vi så trångt?
Varför blir det inte sommar snart?
Varför gjorde inte min "skaldjurspasta" succé?
Varför har jag bara 25 semesterdagar/år?
Varför är "luft" så abstrakt?
Varför är min utbildning så lång?
Varför varför varför....?

Att leva med Rudbusarna är högljutt, livat, oberäkneligt, omväxlande och alldeles alldeles uuuunderbart....

"åh Sarah, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet vid seven eleven.... Ta på dej jackan, så går vi ut och går...."

Barnen bygger med kaplastavar tillsammans, Jocke och jag ligger på sängen bredvid och lyssnar på musik.
"Hör ni att han sjunger om mamma?" frågar Jocke.
"Mmmmm...." mumlar barnen.

En stund senare hämtar jag jackan och är på väg ut, jag skulle iväg och träffa Yvonne. Barnen undrade självklart vart jag skulle.
Skämtsam och snabb i käften som jag kan va ibland svarar jag: "jag ska skynda mej iväg till den där killen som sjöng att han väntar på mej".
"du kojar mamma, du kojar...." säger Måns.
"Nä, jag ska skynda mej nu".
Då spänner Melina ögonen i mej, höjer rösten och säger: "nä det kan du inte, förstår du inte att pappa blir jätteledsen då!!!"
Oj, jag skrattar rakt ut åt henne, kramar om Jocke som står bredvid och säger: " jag bara skojade, jag ska inte träffa någon annan kille, jag är ju kär i Jocke"
"ÄR NI KÄÄÄRA...!!!" vrålar Melina. "MEN GIFT ER DÅ....."

Mina härliga Rudbusar...

Hon är sjuk, men hon vägrar gräva ner sig och deppa över det. Mammas flicka plockar fram en "gå bort"-klänning och en tomteluva. Hon känner sig fin, hon är nöjd :-)

Man vet aldrig vad dagen har att erbjuda. Ibland kan man ju ana, men aldrig säkert veta.

Jag har varit i skolan hela dagen. Dansat flamenco, spelar på koskälla och agerat spegel. Pratat om ljud och ljus. Ljudvågor och lufttryck. Vissa saker är spännande, vissa saker är för abstrakta. Jag försöker hitta ett sätt att så ett frö hos barnen, jag tappar fokus, jag försvinner....

I en annan del av Huddinge va Jocke med barnen hos doktorn. Hösten 2011 tar nog feberrekord i vår familj. Småfolket har avlöst varandra med feber, inget annat "bara" feber. Idag blev barnen ordentligt undersökta av läkare. Inget synligt fel på dem, men sänka och blodprov togs också. I alla fall på den ena....
Måns fick panik, mindes allt han gått igenom i samband med borreliainfektionen tidigare i höst, och blev hysterisk. Han behövde förstås inte ta några prov idag.

Nu efteråt har han bearbetat händelsen. När jag kom hem från skolan sa han: "Jag va inte modig idag. Jag va jätte jätte rädd och ledsen mamma".
På kvällen har han skött om "Charley Björn" som han fick från sjukhuset. Han hittade ett litet hål i nallen, såg blod, ville ge nallen spruta osv.

Stackars mammas Lill-Kille. Mammas modiga och glada kille. Det blir inte alltid som man tänkt sig, det blir heller inte alltid bra, men allt löser sig med lite kärlek....

Jag ger upp
Jag orkar inte mer, läser och läser, ögonen går i kors och jag förstår nästan ingenting. Marskar, svampar, bakterier och andra mikroorganismer. Alla gör de sitt i naturens kretslopp, och jag tror att jag nöjer mej med att veta det. Precis hur deras uppbyggnad ser ut och hur de förökar sig osv låter jag vara obearbetat i min hjärna. Ingen ide att jag pluggar in nått som jag i alla fall har glömt om max tre dagar, min tid är mer värdefull än så. Det löser sig, jag förstår sammanhanget. Imorgon i skolan får jag freestyla som vanligt....



"Liv i utveckling" heter boken. Spännande titel, det kunde ha varit titeln på min självbiografi.
Ibland undrar jag hur mitt liv sett ut om jag hade kommit in på socionomprogrammet som jag sökte in till ht-97. Hur härligt hade det inte varit med en bred högskoleutbildning vid dryga 20 års ålder? Men tänk va många fina människor jag aldrig skulle ha mött... Tänk tänk, tänk om....

Hittade några bilder i alla fall...

Fönstret i mitt och Carinas sovrum och den vackra salongen där vi intog vår frulle :-)

Nu är jag hemma igen efter ett härligt äventiyr med tjejligan.
Jag har inga bilder så du får visualisera.

Bild 1.
Tidig morgon
En bil
Fyra förväntansfulla tjejer

Bild 2.
Lunchtid
Fyra hungriga tjejer som ska äta i Värnamo
När vi närmar oss Markaryd börjar vi ana oråd
Vi kopplar in GPS:en och vänder

Bild 3.
Max i Värnamo saknar struktur
Carina diagnoserar problemet
"För många unga på samma arbetsplats"

Blid 4.
Fyra tjejer som tjattrar och skrattar i bilen
"Nu är vi snart i Halmstad"
HALMSTAD - dags att vända igen

Bild 5.
Incheckning på Sweet Dreams
Vitt och vackert
Kryddat med tänkvärda ord

Bild 6.
Panik och klaustrofobi på Gekås
Metodiskt betar jag av en avdelning i taget
Hittar en hel del bra saker
Solkräm och ljuslyktor

Bild 7.
Väntetid för att få ett bord på Ullareds populäraste restaurang
Tre stycken före oss
Personer eller sällskap - ingen som vet
Oxfilépizzan smakar bra i alla fall

Bild 8.
Lägerskolskänsla
Nyduschande tjejer i pyjamas sitter och småsnackar
Skratt och fniss tills vi plötsligt tvärsomnar

Bild 9.
Frukost i den vita sallongen
Vi försöker reda ut vem som känner vems kusiner
Morgonfix och sen ut på shoppingäventyr igen

Bild 10.
Förvirring råder, vad är det för dag idag?
Inte ens butikerna vet
En del kör lördagsschema, en del söndagsschema
Vi hinner i alla fall handla det vi behöver
Avslutar med thai-buffé

Bild 11.
Yvonne sätter plattan i mattan
Kör raka vägen hem utan att passera vare sig Helsingborg eller Karlstad
Jag kommer hem, packar upp och känner mej nöjd, handlat lagom
Yvonne ringer, jag har glömt två stora kassar i bilen
Vad kan det va i dom?
Ingen aning.....

Tack kompisar för den här trevliga äventyret...!

Ett möte på eftermiddagen sänkte mej totalt. Jag började tvivla på min kompetens och min roll. Jag plockade ner mej själv i minsta beståndsdel och kvar blev bara en blöt fläck.
Så småningom förvandlades min nedstämdhet till ilska.
Ilskan får mej att kämpa vidare och bygga argument. Det är tur att jag är ensam så ingen ser hur det bubblar i mej och hör alla fula ord.
Just nu ältar jag detta möte om och om igen. Just nu upptar detta möte hela min värld. Antagligen kommer det inte att vara så för evigt, men just nu....

För att inte gräva ner mej totalt myser och gosar jag med mina små. Vi pysslar om varandra, och ikväll har vi gjort manikyr. "mamma jag blev nästan en prinsessa" utbrister Måns när han ser sina nymålade röda naglar.

Jag känner harmoni. Jag känner ett lugn som sprider sig inom mej. Jag är rofylld och tillfreds. Jag har haft känslan i flera dagar men inte riktigt kunna sätta fingret på vad som påverkat min sinnesstämning på detta underbara sätt.... Inte förens nu...

Nu kom jag på det, jag är en avslutare. Ni vet, det finns människor som alltid drar igång projekt med liv och lust, sen tappar de gnistan någonstans och allting faller i glömska.
Jag är inte sån, jag är en avslutare.
Jag kan vara väldigt svårstartad, men när jag väl är igång vill jag bara komma i mål, göra avslut, bocka av. Jag kan vara grymt envis om det behövs. Jag älskar "att göra" listor, den ultimata tillfredställelsen att få stryka en sak efter en annan.
Sista dagarna har jag fått till många sköna avslut, och självklart är det därför jag känner harmoni.

Min naturvetenskapliga essä är inlämnad och har blivit väl mottagen av mina kurskamrater. Jag har även hunnit skriva tre reflekterande inlägg åt mina kursare.

På jobbet har jag checkat av tusen punkter på bara ett par dagar. Mailen har inte krånglat en endaste gång och ingen oförberedd frånvaro.

Vårt entrébygge är äntligen klart. Igår kom räcket på plats och idag har vi planterat ljung och diverse andra frosttåliga växter.

Jag har sagt "tack o hej" till min dunderförkylning som jag har haft i släptåg senaste veckorna. Nu har jag till och med kommit igång med träningen igen.

Schulman är utläst och bara känslan av att få läsflyt flera kvällar i rad är underbar.

Passen är beställda och betalade och det gick mycket smidigare än jag någonsin kunnat fantisera om.

Till råga på allt kan jag se botten på tvättkorgen....

I det perfekta livet blev den här morgonen succé, den hade alla förutsättningar.
Barnen måste vara på förskolan klockan 9.00, men det va just den enda tiden som behövde passas på hela förmiddagen. Mamman har hemstudier och pappan kommer hem från en nattpass på stationen. Alla är på plats och kan börja dagen med att njuta av en god och härlig frukost tillsammans innan det är dags för morgontvätt- och påklädning.

I verkligheten låg mamman och barnen kvar i sägnen alldeles för länge och klockan va 8.00 innan vi satt vid frukostbordet. Vi har massa god frukostmat hemma, ändå petar barnen bara i frukosten. Pojken slickar smöret av en knäckemacka, och flickan bygger och konstruerar med russin och havrepuffar.
Pappan kommer hem och barnen blir uppenbart förvirrade av att ha båda föräldrarana hemma på morgonen, de vet inte vem de ska lyssna på. De bestämmer sig för att inte lyssna på någon...
Att vara två vuxna är ibland knepigare än att vara ensam vuxen, hur konstigt det än låter.
Efter massa tjat, hot och tårar lyckas de i alla fall få iväg barnen, både utfodrade och påklädda :-)

I det perfekta livet har nu mamman satt sig tillrätta och läser igenom sina kurskamraters essäer. Hon nickar igenkännande när hon läser texterna och hon småler för sig själv när hon känner sig bekant med ett dilemma som någon tar upp. Hon känner sig kreativ och bubblar av idéer, hon kan se det som är bra i texterna och formulera en upplyftande feed-back, samtidigt som hon kan vara konstruktiv i sin kritik när som ser saker som kan förbättras eller förtydligas i innehållet.

I verkligeheten sitter mamman och funderar på hur hon i allsindar ska komma igång med studierna. Hon ska läsa naturvetenskapliga essär, reflektera och lämna konstruktiv kritik på ca 200-400 ord/ essä.
Texerna är säkert jättebra på alla sätt, men hon vet att hon har en Schulman som ligger på nattduksbordet och väntar också, skulle hellre läsa den faktiskt.
Om hon avvaktar lite till så kommer kanske motivationen ikapp henne. Eller så avvaktar hon och får tokskriva på torsdagkväll, texter som hon inte kommer att känna sig nöjd med...

I det perfekta livet längtar mamman efter att få komma igång med träningen igen efter att ha varit dyngförkyld i två veckor. Hon studsar iväg till gymet, full av energi och kraft. Hon känner sig stark.

I verkligheten får mamman tvinga sig själv för att komma iväg på träning. Hon känner sig trött och tung och varje minut är en plåga. Det enda positiva är att hon vet att hon nu är befriad från träning 48 timmar.

Mitt liv - Min verklighet...