Skönheten kommer från inifrån....

Skönheten kommer inifrån, visst är det så?
Säg att det är så...
Jag har nämligen lite problem med utsidan
Jag känner mej så grå och glåmig
Hela jag förfaller
Från topp till tå
Jag behöver en helrenovering
Nu börjar till och med omgivningen reagera
På jobbet undrade en kollega om jag verkligen va helt frisk
"Du ser så blek ut"
Melina undrade om jag har en bäbis i magen
"Mammas mage är så stor"

Den här vintern har varit hård mot min kropp
Huden är biten och sträv
Händerna torra, nariga och såriga
Håret livlöst och platt
Fötterna är insnörda i trånga kängor

När jag känner mej riktigt risig brukar jag leta rätt på gamla bilder
Det fanns alltid en tid när det va värre
I alla fall om man som jag varit gravid
När jag har kollat på gamla bilder när jag såg ut som barbapapa
Då känns det lite lättare sen

Lite äckelvarning...
Men har ni någonsin sett ett par läskigare fötter???






Här tyckte jag att jag va sååå smal
Bebisen va ute och jag hade typ fått tillbaka min kropp
Men det va nog egentligen rörligheten jag fått tillbaka
Minus 30 kg senare har jag börjat klaga...


Men nu har jag kanske hittat ett ställe som kan råda bot mot allt detta tråkiga
Brunetten: Blondinen
De utför typ allt
Allt utom kirurgiska ingrepp
Hårvård
Nagelvård
Massage
Ansiktbehandlingar
Vaxningar
Fotvård
Spraybrun
Restylane
Jag har redan bokat tid där
På torsdag ska 3/4-delar av familjen dit
Jocke behöver inte nån behandling
Han är skönheten personifierad redan...

När inte min yta fungerar, är det tur att jag har mitt djup....

Tö....

Tre plusgrader

Det droppar från taken
Snön är brungrå
Vattenpölar

Jag älskar det här vädret :-)
Våren är på G

En rapport från 1800-talet....

Ni kanske tycker att jag skriver lite sällan?
Att jag har svårt att hålla takten?
Det är mycket riktigt, och det beror främst på EN sak...
Jag lever på 1800-talet

I min värld existerar knappt någon teknik längre
På jobbet har vi ingen telefon och ingen dator
Hemma har vi en fast telefon, men den vågar ingen svara i
Varje gång det ringer är det typ Com Hem, DN eller Bamsetidningen
Dom vill få oss att binda upp oss hos dom i tid och evighet
Vi har en stationär dator som stänger av sej själv
Använder man den, riskerar man att förlora väldigt mycket
Vi har en bärbar dator, som man måste använda sladd till, batteriet är helt slut
Den va "top of the line" för tre år sen, men nu är den helt seg
Den hänger sej lite nu och då, och till och från har vi ingen anslutning till Internet
Vi har en TV i hushållet
Den är det iofs inget fel på
Problemet är bara att det för tillfället mest visas OS på den
Man kan ju undra vad som händer på "solsidan" ikväll tex...
Vi har ingen digitalbox och ingen inspelningsbar DVD
TV-spel eller dataspel, är inte heller nått som finns här hemma
Inte ens element har vi, dom har min kära sambo renoverat bort för att dom va för fula
Hade det varit 1800-tal på riktigt så hade vi haft en brasa förstås, nu fryser vi bara

Jag har en mobiltelefon, och den fungerar alldeles utmärkt
Jag svarar när det ringer, sms:ar och surfar med den
Den enda kruxet är bara, den ligger oftast i min handväska

Men om du vill mej nått
Gör ingen stor reklamkampanj på TV
Ring mej inte på mitt hemnummer
Mejla mej inte
Skicka ett sms, så svarar jag när jag när jag kommer åt

Jag hörde nån som sa att elpriset hade skenat iväg i vinter
Här på 1800-talet har vi inte märkt av det alls....

En helt vanlig söndag för 10 år sen...

Idag har jag varit i Farsta Centrum med min härliga Yvonne
Det va länge sen sist
Mycket va förändrat och ombyggt
Nya butiker och caféer

Det fanns en tid då Yvonne och jag tillbringade i stort sett varje lördag eller söndag i Farsta
Fikade, shoppade och snackade
Det va tider det
Det va innan vi fick våra små



Här är Yvonne. Solbränd, mycket glitter och en mobil i handen....

Nuförtiden blir det inte lika ofta
Men när vi ses är det som förr
Café Voltaire Bjöd på en fantastisk Ceasarsallad
Sen fanns det hur mycket gott fikabröd som helst
Men det sparade vi till nästa gång



Jag med mitt nyfärgade Kakao-hår
Kolla nu, för snabbare än man kan ana är färgen urtvättad igen...


Visste ni att våren är på väg?
Jag köpte solbrillor idag, så nu är jag redo...



Snygga va? Min minimodell är snygg i alla fall....



Ny skjortklänning igen, kommer funka apbra att krypa i tror jag....



Veckans nyhet i strumpbyxlådan är en riktig överaskning... Turkosa!!!!
Kan funka till allt... Eller inget... Det visar sej....



Enligt Yvonne har jag redan nog med handväskor, men jag har lovat att inte säga nått om att hon köper alldeles för många scarvesar (stavas det verkligen så???).
Hon tyckte att väskan va jättefin och sa att jag absolut skulle köpa den.
Sagt & gjort!!!

Sen blev det faktiskt ett köp till... Men det blir en liten överaskning till sommaren.
En sidendröm i rosa, en klänning i ballongmodell.
Skulle passa fint på ett bröllop.... ;-)



En liten parantes....
Några av er kanske undrar var Pernillas Pedagogista-kjol hamnade till slut
Jo då, mycket riktigt, det blev kvar på Blomstergränd
Skön att ha på sej, och funkar även som sövande snuttefilt

Hippare Hoppare.....

Dags för schlager ikväll igen
Jag är inte på något sätt manisk
Bara lite synsk
Jag ser i min kula....
Darin & Alcazar går vidare direkt till Globen

Men jag bryr mej inte
Jag hejar på Måns
Han är den stora vinnaren i den här tävlingen
Han är redan klar för Globen
Heja Heja Mums Mums!!!

Barnen har också sina favoriter
Dom ger inte upp
Dom håller på Dogge Doggelito & Andra Generationen
Hippare Hoppare
Men tyvärr ser jag i min kula att de inte kommer vidare
Hur mycket vi än heja och stöttar dom
Men jag säger inget till barnen
Vi fortsätter att rappa, sjunga, hippa & hoppa





Japp, då vet ni hur det går ikväll...
Då kan ni heja fram sveriges curlingdamer i OS istället

Fast det är klart....
Man kan ju kolla på Melodifestivalen för söta Mums Mums skull ;-)

Min Love....

Det va kärlek på en gång
Från första ögonblicket jag såg honom
Jag va lugn och tygg
Han va så fin
Han va så rätt
Han va så efterlängtad
Vår Måns Love
Måns som i Zelmerlöw
Love som i kärlek

Allt va så lätt
Han ställde inga som helst krav
Han bara hängde me
Han log, och alla runtomkring smälte

Vad vi än gjorde så va han nöjd
Han njöt av uppmärksamheten
Vår lugna, fina kille



Han satt på golvet och lekte där han blev satt
Tittade på alla runtomkring
Road och nyfiken i stillhet
Tog sej fram i gåstolen
Gjorde inga försök att ta sej iväg på egen hand
Vi försökte krypträna honom
Ingen idé, han ville bara sitta på mjuka blöjrumpan

Som mamma jämför man gärna med första barnet
Melina, vår virvelvind
Flickan med höftproblem
Hon som kröp runt överallt vid sex månaders ålder
Hon som gick när hon va tio månader
Hon som klättrade och tog sej över alla hinder när hon va ett
Hon va inte rädd för nått
Hon utmanade allt

Det här andra barnet va av en helt annan sort
Min mamma sa det....
Hon sa att man kunde se det klart och tydligt
Han va den lugna typen
Jag andades ut
Två virvelvindar är för mycket för ett hem

Sen hände nått....
Från att ha suttit still i ett år
Reste sej ungen upp och sprang iväg
Och han springer än....
Han är ingen virvelvind
Han är en orkan



Lyckan är att kunna klämma in sitt huvud i en liten hink full me lera....



Med lite envishet ska det nog gå att dricka utan att hålla i muggen....



Högst upp har mest makt...



Om ingen ger mej det jag vill ha, då ser jag till att fixa det själv, typ 7 halvätna äpplen....



Jag fixar inställningarna på mammas dator, den blir aldrig mer sej själv igen...



Om jag bara har en stol, så kan jag ta mej fram precis överallt....



Jag hjälper gärna till me bullbaket....

Nu är han överallt
Hela tiden
Det finns ingen ände på hans upptåg
Hans syster framstår som väldigt väldigt lugn
Hon säger STOP Måns
Han skrattar
Vi säger åt honom på skarpen
Han skrattar

I hans liv finns inga sorger
Inga bekymmer
Inga besvär
Han vet vad han vill
Och han låter sej inte begränsas
Han ser inga problem
Han ser en lösning
Han har en vilja av stål

Lägg till två smile-gropar och två bruna ögon



Ingen kan motstå vår Måns Love

Och man kan inte lita på nån, inte ens sin egen mamma.....

Istället för OS...

Så här i OS-tider skulle jag bara vilja tipsa om en sak....
Om man inte är road av att glo på vintersport, då finns det ett alternativ.
Fullersta Video är en väldigt bra videobutik. Lite missvisande kanske, men den heter så fast han inte har några videofilmer, bara DVD förstås. Killen som jobbar där är suuupertrevlig och glad. Han verkar verkligen gilla sin lilla butik, för han är där jämt. Han tipsar om bra filmer och låter mej hyra på krita när kontanterna är slut.

Två saker som skiljer honom och mej åt är:
1. Han ser aldrig på svensk film
2. Han ser samma film flera gånger
Jag är precis tvärt om. Ser gärna alla nya svenska filmer, men ser aldrig en film mer än en gång.

Häromdagen hyrde jag Sommaren Med Göran
Lättsam och rolig, och mycket SOMMAR!!!!



Hyr den och dröm om midsommar, sol, bad, båt och bröllop

Och du....
Om du känner filmkillen på Fullersta Video
Hälsa att jag tycker att det är kul att han jämt är så trevlig och glad....

Jag har köpt lyckan, och burit den med mej hem i en plastpåse....

Eftermiddag
Dags att bota vinterdepp
Jocke och jag lämnar barnen hos farmor & farfar
Vi åker och shoppar :-)



Superskön Skjortklänning från Peak Performance



Cool Tattoo-kofta från Lindex



Oversize multifärgad 80-tals tröja från Lindex



Svart t-shirt tunika från Lindex



Underbart härlig tunika i solgult från Peak Performance, jag ska skina ikapp me solen i sommar



Veckans nyhet i strumpbyxlådan är hallonröda, visst blir man glad av dom?



Lilla Donnan behövde också fräscha upp vårgarderoben ;-)

Nu va det inte bara jag som handlade
Utanför bild ska ni veta att Jocke köpte tre par nya byxor och ett par skor
Vi kompletterar varandra så bra, Jocke & jag
Jag köper överdelar
Jocke köper underdelar
Sen lånar vi av varandra
Eller inte



Medan vi handlade fick barnen baka frukostbullar med farmor
Självklart hjärtformade
Det är ju bara alla hjärtans dag en gång om året

Alla hjärtans praliner...

Imorse hängde Jocke och jag på låset nere på gymet. Det är enda chansen att få träna i någorlunda lugn och ro...
Vad är det me oss svenskar? Varför är det alltid så fullproppat på gymet i början på året? Det börjar redan på parkeringen, fullt. Inne i omklädningsrummet finns det inga lediga skåp, man får släpa me sej träningsväskan. Vill man använda crosstrainer eller löpband får man ställa sej på kö, och likadant med maskinerna inne i gymet. Ska man boka plats till ett pass, då måste man boka senast 5 minuter efter att de släpper platserna, annars är det kört. När det är så här mycket folk försvinner all lust till spontanträning och min motivation är som bortblåst. Men jag vet, det lugnar sej snart, snart ger dom upp...

Men idag kom vi i alla fall iväg tillsammans, då känns det lite bättre. Man puschar varandra, och det är ganska mysigt att göra nått ihop bara han och jag, fast vi är på ett svettigt gym ;-) Vi lämnade barnen hos mamma och pappa, vilken lyx att kunna göra det. På gymet va det bara halvfullt. Stod en halvtimme på crosstrainern och kollade på Tv, sen blev det lite styrketräning i "killrummet". Det känns kul när man väl är där, men det gäller att komma igång ordentligt. Hitta viljan och motivationen. Pratatde med Andreas idag, killen som hjälper mej på gymet. Han sa att det är helt naturligt att tappa orken och lusten ibland, speciellt vanligt efter storhelger när man unnat sej träningsuppehåll. Kändes skönt att höra att även ett muskelberg som han, tappar träningslusten ibland. Lovade att ringa honom så vi kan boka in några nya pass tillsammans, för att kick-starta mej.

Men nu får jag vara nöjd med mej själv för dagen....

Nu sitter jag och frossar i hjärtformade chokladpraliner som jag har fått av min käraste. Såååå gott!!! Och jag ska äta upp hela kartongen idag, för imorgon måste det bli slut på det goda livet. MÅSTE ta tag i det NU!!!

Men nu njuter jag av alla hjärtans praliner....

Rensar i rummet....

Det är lite deppigt idag
Det blev så definitivt
Jag har inga bebisar längre
Bebissakerna ligger ute på Blocket.se
Tänk att barnen blivit så stora
Det är i och för sej länge sen vi plockade bort dom här prylarna
Dom har stått och tagit plats i vårt skräprum i ett år ungefär
Mognat inför försäljning

Det finns så många minnen förknippade med dessa saker
Härliga stunder som aldrig kommer igen



Melina 4 månader kan äntligen sitta själv med hjälp av sin nya Bumbo....




och hon kommer på hur hon ska nå saker som hon bara kunnat se på innan



Lillebror 1 månad och storasyster 16 månader har funnit varandra



Måns sover skönt medans resten av familjen njuter av grillat på altanen



Melina 8 månader vill inte somna, hon kan ju stå i sängen nu....




men även den mest envisa däckar tids nog

Fast det är en dubbel känsla
Jag kommer få mer plats här hemma
Det känns alltid skönt att rensa lite

Om man vet att grejerna hamnar på rätt ställe
Att en ny familj får lika mycket glädje av dom som vi har haft
Då kan det vara värt all sorg

Som i höstas när vi sålde vårt vrålåk
Barnens Urban Jungle Limited Edition Fashion Victim
Då va det sorg
Melina ville inte att köparna skulle ta den med sej
Köparna va ett ungt par som hade åkt enda från Västerås
Dom har säkert världens coolaste och gulligaste unge som åker i guldkärran nu
det känns lite lättare när jag tänker så




Nu blir det rensat i rummet, men i mitt hjärta finns det många härliga minnen....

En näradöden upplevelse.... eller bara lite kräksjuka?

Jag har varit i döden, och återvänt.
Jag har varit kräksjuk...

Det är inte ofta jag är sjuk, nån gång varannat vart tredje år ungefär.
Under mina 12 år på Lövsångaren kan jag tänka mej att jag hade ca 7-10 dagars sammanlagd sjukfrånvaro.
Nu klarar jag mej inte ens en månad.
Gick hela dagen på jobbet och kände mej "konstig" i kroppen.
Käkade vitpepparkorn
Undvek kaffe
Spritade mej och allt i min närhet
Lååång dag, APT på kvällen också
Tålamodet tröt, lusten tog slut, glädjen var som bortblåst
14.30 blev jag hemskickad för att hinna vila upp mej inför mötet
14.45 låg jag och hängde över toastolen.
Snacka om att kunna bita ihop när man är på jobbet....
Sov och kräktes om vartannat hela kvällen

En trappa pågick vardagen som vanligt...
Middagsbestyr
Bollibompa
Lek
Tvättning
Tandborstning
Nattning
Allt sker under det obligatorliska skrattet, skriket och gnället

En trappa upp låg jag nerbäddad och ostörd
Allt man någonsin drömt om
Men helt orkeslös, och nära på död
Jag orkade inte ens läsa en bok

Jag önskade inget annat än att få vara en del av vardagen igen
Jag lovar att tänka på det nästa gång jag drömmer mej bort
Nästa gång jag tycker att det trilskas och tramsas här hemma
Då ska jag minnas hur det känns att ligga nerbäddad och vara kräksjuk

Nu mår jag bättre, nu har jag återvänt från de döda....

Att natta barn är väl ingen konst.....

Jag har liksom aldrig förstått mej på folk som klagar på att det är jobbigt att natta deras barn. Vad är problemet? Man skapar ju själv sina nattningsrutiner. Man vänjer ju barnen vid en sån nattningsprucedur som passar den egna familjen.
Vi har lärt våra barn att somna själva från dag ett. Det har fungerat väldigt bra, och själva nattningen tar ca 30 sekunder. Vi pussas & kramas, säger god natt, ger nappen, stoppar om, släcker lampan och stänger dörren. Nattningen sker någon gång mellan 19.00 och 19.30, och självklar somnar barnen i sina egna sängar. Svårare än så är det inte.... Det har fungerat i tre år nu.

Tills nu....
Tills februari 2010....
Vad va det som hände egentligen?

För att reda ut vissa saker, vi har fyra sängar hemma hos oss.
En spjälsäng - tänkt för Måns snart 2 år
En växasäng - tänkt till Melina 3 år
En gästsäng - tänkt för övernattande gäster och som extrasäng vid tex sjukdomar
En dubbelsäng - tänkt för det lyckliga sammanboende paret
Det är alltså så att ingen kan klaga på att dom inte har en riktig sängplats. Men jag skriver tänkt, för det är inte så att vi alltid sover där det va tänkt från början....

Igår när jag kom hem från träningen vid strax före nio på kvällen satt Jocke och Måns uppe och kollade på TV. Jag frågade Jocke varför han satt uppe med ett vaket barn, och han svarade att jag skulle vara glad att det inte va två vakna barn. Nattningen hade varit liiiiite jobbig.... Jag fattade ingenting, vi har ju våra rutiner...?!? han hade kämpat hela kvällen med att få barnen att somna. Måns hade varit omöjlig, han hade skrikit som en galning, helt hysterisk. Melina hade inte velat somna själv, men hon hade till slut somnat på soffan. Jocke hade sen burit upp henne och lagt henne i sin säng. När vi sen går upp för att titta till henne ligger hon inte längre kvar i sin säng, utan vi hittar henne i gästrummet i vår extrasäng. Lilla hjärtat har vaknat, tagit sitt täcke och sin kudde och somnat om där inne istället. Försiktigt bär jag in henne och bäddar ner henne i växasängen igen.
Måns somnar till slut med en vällingflaska, och han som knappt gillar vällig....

Ikväll va det Jockes tur att åka ner till gymet. Han frågade typ 10 gånger om han verkligen inte skulle vänta tills barnen hade kommit i säng. Men hallå, han frågar mej, en fullblodsnattare. Om det är nått jag kan så är det att natta barn. Det tog inte mer än två försök för mej att få 16 ettåringar att somna tillsammans på jobbet. Om någon kan det där me nattning, så är det jag. ÅK TILL GYMET NU!!!!!

Sagt och gjort. Jocke åkte och tränade och jag va ensam med baren. Jag tvättar, byter, borstar och tar på pyjamas. Jag har gjort det tusen gånger förr, jag kan, jag är van.... Klockan är 19.05, Melina ber om att få gå och sova, hela ligan går upp, nu ska supernattaren natta barn. Melina ångrar sej efetr 20 sekunder, hon vill INTE sova själv. Nä hä.... Jag lägger ner Måns i spjälsängen, men han ska ABSOLUT INTE sova över huvudtaget. Han blir som förbytt. Min goa glada prins är som ett vrålilsket bi. Han skriker så att det ringer i öronen på mej.

Tänk om, tänk snabbt, tänk smart, tänk nytt.....
Spjälsängen står parkerad brevid extrasängen i gästrummet för att jag ska kunna ligga brevid och hålla handen. Melina bäddas ner i extrasängen, jag ligger i mitten. Hålla handen, pyttsan heller. Skrika som en galning, jajjamänsan!!! Skrika rösten hes, gråta kinderna våta, sparka så benen fastnar i spjälorna. Så fort jag erbjuder nappen, slänger han iväg den rakt ut i rummet. Jag känner inte igen min egen son. Jag provar alla knep, men inget funkar, han vill bara ut ut ut. Jag sjunger "nu i ro" säkert 50 gånger, han skriker bara ännu högre, jag sjunger ännu högre för att överrösta. Mitt i allt ligger Melina och försöker sova. Till slut säger hon "tyst mamma, du skrämmer Måns". Skrämmer? Det va verkligen inte min mening, jag trodde att jag försökte trösta honom.
Jag blir tjurig, nu gäller det att vinna striden, nu gäller det att visa vem det är som bestämmer här. Jag lägger mej ner, lyssnar på skriket om aldrig med sej. Och där ligger jag.... Till slut undrar jag om han skriker i sömnen. Ingen kan väl orka skrika så här länge av egen vilja när man märker att det inte ger nått resultat. När han tar en tre sekunder lång andningspaus, hinner jag höra att Melina snarkar brevid mej. Hur är det möjligt? Hon sover mitt i kaoset.

I mitt huvud snurrar tankarna.
Du får inte ge upp
Du kan inte ge upp
Låt honom aldrig gå ur rummet
Du måste visa vem som bestämmer

Till slut blir jag galen. Galen av att trumhinnorna ringer och galen av att mitt mammahjärta brister.
Jag lyfter upp honom och försöker trösta, går inte.... Jag överväger att gå ut och ta en promenad, ENSAM, men jag gör det inte. Jag tar Månsa i famnen, jag reser mej upp, jag går ut ur rummet.... Sätter mej i vår säng och vaggar honom som ett spädbarn i duntäcket. Han lugnar sej lite, han snyftar och hostar, han kommer till ro. Han lugnar sej, somnar, sprätter, jag sitter så med honom en bra stund. Jag kan knappt röra mej, han reagerar på varenda liten rörelse. Jag sitter blixtstilla, jag hör hur Jocke sätter nyckel i låset och kliver in i hallen. Det är tyst.

Försiktigt krånglar jag mej ur det där duntäcksgreppet. Han sover, utslagen på vår säng. Klockan är 20.15. Går in till Jocke i vardagsrummet. "Supermorsa!! Va tyst det är här hemma, va duktig du är!!!!" säger han. Jag ler....

Nu har vi två sängar lediga för natten. En spjälsäng och en växasäng.....

Föresten, är det någon som skulle vilja vara barnvakt och natta barnen nån kväll????

Djurgården i mitt hjärta.....

Igår va jag snubblande nära att sälja mitt Djurgårdshjärta...
Och inte till vem som helst, utan till Peter Forsberg och Modo.
Det va så länge sen jag va på match, och jag va rejält kluven.
Född i Djurgårdsfamilj, och en gång i tiden även fullblodsfans åt Dif Handboll.
Nuförtiden sambo med en modoit, med rötter från Övik.
Dilemmat = Ishockey, Djurgården - Modo, på ett fullsatt Hovet.
Innan, och en bra bit in i matchen, visste jag inte vilka jag skulle hålla på.



MoDo vann SM-guld när Melina va nyfödd, Jocke rullade vagnen i vardagsrummet fram och tillbaka över tröskeln, samtidigt som han hejade och jublade. Melina njöt i Modo-strumpor och Modo-mössa.
Då tänkte jag, att det här blir nog en Modoitfamilj i alla fall, jag såg deras lycka...
Peter Forsberg och Markus Näslund som ställer upp för laget och spelar utan ersättning, och chartrar plan åt spelarna för att de ska få mer tid me sina familjer, är inte det fint?
Hur länge ska Foppa orka hålla på me hockeyn?
Vore det inte kul för honom om han fick vinna ett SM-guld innan hans kariärr är över?
Han som vunnit allt annat...



Djurgården med sin maffiga entré och högljudda klack. Stockholmslaget som jag stöttat i med och motgång. Jobbat ideellt för och åkt på bussresor me runt om i landet. Det va tider det, det va ett helt annat liv...

Så kom det alltså en modoit in i mitt liv, och mitt supporterhjärta blev förvirrat...
Men, så lättlurad va jag inte, igår va det kul att vara Djurgårdare igen, 4-1 :-) 

Bot mot vinterdepp....

Ibland känns livet lite motigt
Det är mörkt och kallt ute
Snön vräker ner
Vägarna är oplogade
Väckarklockan ringer inte i tid
Vinterkräksjukan sprider sej
Tvättkorgen svämmar över
Matlådan står kvar hemma i kylen

Men, det finns saker som får en att överleva
För mej finns det tre bra botemedel mot vinterdepp
Shopping, hemmaspa, och att få läsa
Men, alla dessa förutsätter att jag får vara ifred
I lugn och ro

Driva runt i ett köpcentrum
Eller surfa runt på nätet
Inget man behöver
Inget man ska ha
Bara titta på vackra saker
Bli förälskad
Vrida & Vända
Prova

Ta ett långt varmt bad
Tvåla hela kroppen
Peela
Sätta inpackning i håret
Fila fötterna
Smörja sej med en god lotion
Fixa naglarna

Ta på sej en skön velordress
Sätta sej i soffan med en skön pläd
Tända stearinljus
Dricka en kopp te
Läsa favoritboken

Ett litet tips...
Kolla in www.agnesochnora.se
Vackra vackra saker
Desutom rea nu
Snart kommer vårnyheterna också
Dom är fantastiska
Jag har säkra källor

Det funkar på mej i alla fall....

En prinsessas födelsedag....

Klockan 00.27
Lördagen den 3 februari 2007
11 dagar efter beräknad förlossning
Föds vår ålskade Ella Melina

Inte helt enkelt kanske
20 timmars värkarbete
Blod, svett och tårar
Ilska och frustration
Lustgas och Epidural
Ingenting hjälpte
Till slut drog dom ut henne med sugklocka



Upp på bröstet för att visas upp för mamman
Sen iväg med pappa och läkaren till akutrummet
Blek, medtagen och med dåliga värden
Men hon repar sej
Vår starka flicka

Efter fyra dagar på medicinska BB fick vi åka hem
Med en remiss till Astrid Lindrgens barnsjukhus i handen
Vår fina flicka hade fått en anmärkning på höfterna

På alla hjärtans dag får vi diagnosen
Höftledsluxation
En missbildning i höftleden
Behandling
Ligga i skena dygnet runt i ett par månader
Min vackra prinsessa
Skulle hon ligga i den där fula hemska skenan?
Jag grät och va arg
Varför just hon?
Ingen skena, inget spring me kompisar sen sa läkaren





Februari och mars va tunga månader
Ny bebis
Nytt liv
Jag hade aldrig kunnat föreställa mej hur mitt liv skulle bli
Att en så liten liten människa kunde styra och ställa så mycket
Jag va tveksam, väldigt tveksam
Skulle det vara så här?
Uppgiven över att inte få äta och sova när jag ville
Uppgiven över att inte läsa eller se på TV när jag hade lust
Uppgiven över att jag inte hade kontroll
Men jag vande mej
Nu är jag väääldigt van

Allt vände på våren
Vilket fantastiskt barn vi hade fått
Så härlig och glad
Social och nyfiken
Klarblåa ögon fyllda med bus
Hon tog oss med storm



Vår fina tjej
Tre år idag
Fortfarande lika härlig och glad
Lika social och nyfiken
Och fortfarande lika busig i blicken

Ärlig och snäll
Uttrycker sina känslor väl
15 månader gammal blir hon storasyster
Världens bästa och snällaste storasyster
Ingen avundsjuka
Inga sura miner
Bara värme, kärlek, skratt och förståelse
Hur mycket mer kan man begära?



Nu sover min treåring
Nöjd med dagen
"Tack snälla mamma, tack snälla pappa" ord hon upprepat hela dagen
Så glad, så tacksam
Egenskaper som jag önskar at hon får behålla

"God natt min treåring" sa jag
"God natt min mångaåring" svarade hon