Vi borde göra slut nu....

Tittar bara in och säger hej…. Det var ett tag sen och det är så det kommer bli. Jag har bestämt att stänga ner bloggen till nyår... Det va verkligen inget lätt beslut, men allt måste ha sin tid. Bloggen har varit min dagbok och det har för det mesta varit riktigt roligt att skriva, men nu är det nog dags att göra slut. Kanske dyker jag upp i något annat forum, vi får se.

Jag har inte gjort babyalbum till mina barn eller sparat alla deras teckningar, men jag har så gott som dagligen under fem års tid dokumenterat vår vardag tillsammans. Det har varit många glädjestunder med mycket skratt, nyfikenhet och tokerier, men även allt annat som hör livet till lite… Sorg, ilska, krångel och trots. En salig blandning av livet, lite yta och lite djup, vardag och fest.

Jag älskar att titta tillbaka i bloggen. Minnas hur det var när barnen var små, och se hur det som var så självklart då känns så främmande idag. Jag har ofta känslan av att jag trampar vatten, eller springer i ett ekorrhjul. Jag kämpar och kämpar men ser sällan några större resultat, det är som att jag sliter förgäves. Men när jag tittar tillbaka blir det tydligt vilken enorm resa jag gjort under de här hem åren. Jag har bytt jobb, tagit mej igenom en treårig högskoleutbildning, renoverat hela huset typ, börjat träna, slutat träna och börjat träna igen. Allting samtidigt som jag vårdat och fostrat småfolket...

Jag har halkat in och ut på så många bananskal (hoppsan hejsan är jag här nu? typ), lärt känna nya människor, reflekterat över livet och hittat nya intressen. Ja ni förstår att man behöver ta ett metaperspektiv ibland, men det roliga är att hela den här resan har många av er varit med på. Egentligen är det väl bara en sak som jag trots gediget slit inte lyckats förändra under de här åren. Jag sitter fortfarande på tröskeln när barnen ska somna…

Kommentera inlägget här :