ytaodjup

Kan detta ses som ett bevis för IKEA's ojämna kvalité?
75% av ljusen brinner alldeles för snabbt, rinner ut och svämmar över.
25% av ljusen håller måttet.

Bara en betraktelse....

I min hall står fortfarande 5 kvm glasskivor i väntan på montering. Det kändes som en bra idé att sätta upp en glasvägg här hemma nu när barnen blivit så stora.
En bra idé ända tills barnen började bråka och slog sönder spegelglasdörren i badrummet....

Snälla snälla, ge mej styrka, kraft och tålamod (och snälla och glada barn).

Jag ligger på soffan, helt slut, trött och tom. Vi har spenderat hela dagen på Bromma flygplats tillsammans med halva Stockholms befolkning. Träffat Jockes jobbarkompisar och provkört brandbilar, helikoptrar och flygplan.

Direkt efteråt åkte vi vidare till Bromma Blocks, fikade och fortsatte att trängas med folk. Varken Månd eller Melina ville vara still. De ville springa runt och pilla på allt och åka rulltrappa upp och ner. Den lilla shoppingräven i mej fick panik efter ett tag, så vi åkte hem.

Nu väntar jag på en oxfilépizza som jag har beställt. Ivan lagar middag idag, å sen väntar en lugn hemmakväll med Plura & Co. Johan Falk va tyvärr upptagen....

Det är lördagsmorgon och klockan är nio. Jag ligger i sängen och drar mej, njuter av ledigheten. Huset är tomt och tyst, de har åkt till simhallen igen. Ibland känns det som om vi håller på med nån slags elitsatsning när det kommer till simningen. Fostrar vi månne nästa Frölander och Alshammar? Nä, de här barnen är nog mer av Anna Lindberg-material ;-)
Igår vad det simskola och det va "total failure", det är allt jag tänker säga. Jag försökte motivera dem med en fredagsöverraskning från Toys R Us, men det funkade i alla fall inte. Nu är goda råd dyra....

Hur som helst, nu ligger småfolket i spat igen tillsammans med sin far. De älskar att bada, plaska, dyka, simma och leka. Så länge det inte ställs krav, och så länge det är på deras villkor vill säga.

Jag ska smyga upp och njuta av frukost i all min ensamhet. Sen blir det dusch och fix å vidare ut på nya äventyr....

Måns: Mamma, när jag blir stor så ska jag ha en diamant i örat och många tatueringar. Sånna som man inte kan tvätta bort.
Jag: Fast du är bara fyra år, det behöver du inte bestämma nu.
Måns: Jo, jag har redan bestämt det.
Jag: Vad ska det va för bild på tatueringarna då?
Måns: Coola, jättecoola bilder.
Jag: Såg du Carinas tatueringar när hon va här?
Måns: Nä, men jag vill bara se dom om dom är coola.

Jag har fastnat i 2004 års julkalender
Jag kan inte hjälpa det
Minns ni Lipton
Jag känner mej insnöad
Nä, det är bara jag som förstår tror jag

Jag kan inte komma ut
I drygt två dygn har två gigantiska glasskivor och en dubbelvagn blockerat min väg
Vagnen står där på broms ifall nån av skivorna plötsligt skulle börja glida
Men nu fyller de tydligen ytterligare en funktion
Vagnhandtaget blir en kepshängare
Glasskivan en torkställning för lillfias gympadräkt
Det är inte lätt att forcera dessa när man ska in och ut genom dörren
Man måste vara lite smidig och snitsig
Vansinnigt med tanke på att det är vår utrymmningsväg
Imorgon måste jag be Jocke hjälpa till att flytta dessa grejer
Till nått bättre ställe, Gud vet var
Som det är nu känner jag mej insnöad



Höjdarna - Insnöad - YouTube

► 5:00► 5:00
www.youtube.com/w...
7 aug 2007

Hemtenta i Krishantering
Det flyter
Det går bra nu

Snabblunch idag mellan jobb och studier.
Detta är vad man får när man köper en Grandiosa pizza som heter X-tra allt...

Det är inte alltid bild och verklighet stämmer så bra överens.

Den musiska människan studerar vidare

Ett nytt möte mellan människan och det som en gång bara var en klump

Klumpen blev Lilla hjärtat

Lilla hjärtat föddes ur blindhet

Känslan när de sågs igen va mjuk och trygg

De möttes i kärlekens rike

En solig, varm och central plats

Dit är alla välkomna

Lilla hjärtat vill förmedla ömhet, lycka och kärlek till alla

ODE till Lilla hjärtat:

Oh, du lilla vän Oh, du lilla hjärta

Dina sköna former väcker känslor i mej

Mjuk och len är du

Din värme sprider sig över riket

Ditt vackra sköna rike

Ditt välkomnande rike

Där jag känner mej trygg

Okej, jag kommer inte få priset "världens bästa mamma" idag heller...
Min dotter är tydligen ingen bebis längre, hur kunde jag missa det...?

Idag ville Astrid ha några goda råd, hon ville veta hur hon skulle få sin 11 månader gamla dotter att somna själv om kvällen. Både hon och jag trodde att hon frågade ett luttrad och erfaren mamma. Jag tipsade väl så gott som jag kunde, försökte verka lite cool och avslappnad, menade att jag inte ens kunde minnas att "somna själv" va nått problem med våra barn, ända tills.....

Det går uppför mej att vi ännu inte har tränat "somna själv". De är alltså 4 och 5 år och vi sitter fortfarande bredvid dem när de somnar varje kväll. Jag skäms, jag ska nog inte ge fler goda råd (i alla fall inte angående nattningen). Fast vi skrattade gott åt allting tillsammans sen...

Flera timmar senare sitter jag där på stolen i deras sovrum och väntar på att småfolket ska somna.
Då säger Melina: "mamma mina fötter får inte plats under täcket längre"
Hur då? undrar jag...
"Jo jag har vuxit och blivit för lång förstår du"
Jo jag förstår. För det där täcket köpte vi när hon va nyfödd och skulle bäddas ner i spjälsängen.
Hur det har gått till har jag ingen aning om, men min bebis är 5,5 år nu...

Idag kom ett par stora paket från "skånska byggvaror" levererade till gränden. Steg ett i nästa byggprojekt här hemma. Första pusselbiten till oktoberbygget.
Det blir en garderobsvägg i sovrummet, å sen vidare en "walk in closet" till lilla mej :-)

Söndagskväll igen.... Tänk att en helg kan gå så rackarns snabbt. Jag hinner aldrig med allt som jag planerat. Jocke har jobbat, och att sköta barn, hus och hem tar mer tid än man kan tro. Man fixar och trixar, ordnar och donar.
Hur är det möjligt att jag redan i september längtar efter långledigt? Jag älskar verkligen att va ledig. Jag vill bara vara med min familj och mina vänner. Åka på roliga utflykter och göra mysiga saker tillsammans. Och så vill jag vara själv. Ha egen tid, äta vuxenmat, läsa tidningen, se härliga dramakomedier, ta långa promenader....

Ibland undrar jag om det inte skulle kunna passa mej att jobba hemifrån, styra min egen tid. Bara att tänka på att vardagsracet drar igång 5.45 imorgon, får mej att vissna. Gärna mycket i agendan, men på mina villkor.
Ha ha ha... I wish ;-)

Avslutar helgen med lite studentlitteratur. "Tills skulderbladen blivit vingar" av Sofia Rapp Johansson, en mycket tragisk berättelse med självbiografiska inslag. Hua, det finns alldeles för många barn där ute som far illa. Jag undrar hur jag kan hjälpa dem, måste komma på nått bra sätt....

Igår när vi kom hem stod det en liten korg med äpplen på trappen. En gåva från City Gross som hälsade oss välkomna som kunder i deras butik.
Nu undrar jag....
Hur vet de att det är just oss de ska smörja? Eller chansar de bara? Eller har alla fått en äppelkorg? Har även de som brukar handla där fått äpplen?

Och nej, vi kommer inte med regelbundenhet börja handla på City Gross. Ibland gästspelat vi där om vi är ute efter nått särskilt, annars är vi trogna Ica Kvantum i Kurvan.

Min sambo tror inte att jag kan hantera garageporten själv. Detta har gjort att vårt garage har blivit "hans" rum, där han håller ställningarna.
Idag när han va på jobbet gjorde jag misstaget att öppna garageporten och kika in. Jag kan öppna porten om jag bara vill med andra ord. Det skulle jag inte ha gjort, jag fick en smärre chock. Vilken oreda, här samlas tydligen allt möjligt bråte blandat. Prylar i ett överflöd som borde höra hemma nån annan stams. Att samla på skrot är INTE OKEJ. Att vårt garage ser ut som en soptipp är heller INTE OKEJ. Att de stackars grannarna tvingas se detta när de kör in och ut sina bilar är INTE OKEJ. Oj va jag ska hjälpa till och slänga saker nån dag. FÖR DET HÄR ÄR INTE OKEJ....!!!!!

Jo jag vet att småfolket kan vara riktigt ruffa och ställa till med en hel del oreda. Idag är det dock inte deras fel att gräsmattan ser helt plöjd ut. När vi kom ut till landet idag höll nästan ögonen på att ploppa ur på oss alla tre. Visst hade vi hört ryktena om vildsvin, men vi hade inte sett deras verk med egna ögon, förrän nu.... Oj oj oj :-/

Jag och småfolket är på landet
Det är tyst och tomt
Det är blött
Det är höst
Vi skördar i landet
Vi drar upp fina friska morötter
Jag funderar ett tag på att bosätta mej på landet
Utöka min odling
Leva enkelt
Bli självförsörjande
Bli vegitarian
Nej nej nej, jag slår bort den tanken
Jag fryser om händerna
Värmer mej i vattnat när jag tvättar av mina morötter
Hittar ett kärlekspar
De slingrar sig runt varandra
Vill inte sära på dem

Ungarna knölade lite inför dagens simskola, de ville inte riktigt dit idag. Å eftersom Jocke jobbade va jag tvungen att åka dit själv med dem. Jag bävade lite eftersom de simmar i två olika grupper, i två olika bassänger. Det är liksom svårt att klona sig och va på två ställen samtidigt.
Men så fick jag ett råd från Astrid: Muta dem med godis :-)
Sagt och gjort, alla som skötte sig på simskolan blev lovade godis av mamman....

Det började med att jag fick lämna sonen sur, tvär, invirad och gömd i en handduk i simfrökens knä. Fem minuter senare kom simfröken och hämtade mej tillsammans med den storgråtande sonen. Jag fick sätta mej vid bassängkanten och se och höra hur de unga, snälla simfröknarna försökte truga min son. Han tycker att det är alldeles för kallt vatten, å vill helst slippa bli blöt. Med ett löfte från fröken om att han skulle få vara med och leda resten av gruppen, hoppade han i och va med ända till slutet.

Melina va nöjd när jag lämnade henne i Fiskgruppen. Hon ser upp till sina fröknar och tycker om dem, men hon tycker att det är mycket simning. Hon saknar lekmomenten... Men idag lovade fröken att hon kunde säga till om hon behövde en paus, så skulle hon få det. Efter 20 minuter såg jag genom glasrutan som skiljer bassängerna åt, att Melina såg lite medtagen ut. Jag gick ut till dem och då sa fröken att hon simmade bra med att de upplevde att hon hade problem med andningen. De undrade om hon hade Astma, och jag (ljög och) sa nej. Det va länge sen vi medicinerade henne sist, och det är inte många dagar sen jag sa till mina kurskamrater att astman hade vuxit bort. Det kanske den alltså inte har, man ska ju aldrig säga någonting...
Vi avbröt simningen och gick och duschade.

Måns utnyttjade sista perioden i sitt simpass, å Melina första perioden. Trots gråt och gnöl så värkte det i mitt stackars mammahjärta. Vi tog Astrids råd och åkte och köpte godis. Varsin stor påse fick dom, och nu är de sockerstinna och uppe i varv....

Mitt (eller vårt) hem befinner sig i nått slags ingemansland. Balanserar på gränsen mellan sommar och höst. Utemöblerna är undanplockade och hela baksidan är igenbommad för i år. På framsidan blommar fortfarande pelargonerna och ser ganska fräscha ut, men allt är så blött och trist. Jag känner mej inte riktigt redo för ljung och kål än, men snart så.

Inne har vi börjat boa, plockat fram kuddar, filtar och värmeljus. Jag ska verkligen försöka anstränga mig för att få lite mysighetskänsla i vardagsrummet i höst. Vet inte hur, vet bara att mitt psyke behöver mys. Jag får ta en sak i taget och prova mej fram. Jag ska bl.a. försöka få tag i några tunga härligt höstiga gardiner som vi kan hänga upp.

Idag hämtade vi barnen tidigt och åkte och köpte lite grönt. Känns fräscht med lite nytt syre i huset. Jag har planterat om några gamla blommor också, och inget har jag hunnit plugga. Jag prioriterar som sagt, jag är inte klok....

Det är sååå konstigt, men att sköta fyra barn är lättare än att sköta två. "Mina" barn är fyra, fem, sex och åtta år gamla. De leker och har kul ihop. Hjälper och roar varandra. Allt det positiva och roliga förstärks, och det tråkiga skojar nån annan bort och så går vi vidare. Inte ett endaste utbrott. Kan det vara därför en del har så många barn....?

Fast en jobbig sak upptäckte jag. En familj med fyra barn ryms inte i bilen. Och då hade jag ändå Volvon idag. Vi fick hämta barnen i omgångar från skola och förskola...

Åttaåringen gjorde matteläxan, å då ville femåringen göra det också. Bara att ordna... Och hon gör det utan problem, å fina siffror skriver hon också. Sen fick jag order om att rätta och rita stjärnor i kanten.
Imorgon vill hon ha läxa igen, å jag som hatar läxor, fast det är en annan diskussion....

Jag tog på mej jeans idag
För första gången sen i våras
Det va lite trångt
Jag ska försöka komma ihåg det...

Varför vara unik, när man kan vara som alla andra?
Jag har blivit med Converse
Fem år (eller 30 år) efter alla andra
Jag föll i fällan en halvtråkig dag, hemma med halvsjuka barn
Även om man inte kommer ut i butiker, så går ju allt att ordna över nätet nuförtiden
Ett litet tips till dem som går i boxarkängor 2012 ;-)
Återstår att se om jag kommer trivas i dessa
Jag har ju lite svårt för platta skor
Trillar så lätt baklänges i dem
Tur man är kort så fallet inte blir så våldsamt

Nä hä, ni visste inte att det bodde två sömmerskor i gränden?
Den ena har ju hållit lite låg profil så att säga....

Jag har verkligen vilat i helgen. Sovit, tagit hand om mej själv och samlat krafter. Igår eftermiddag kände jag mej riktigt pigg. Jag tog till och med en promenad och den friska luften gjorde gott för både kropp och själ. På kvällen preppade vi oss för en ny vecka fylld av jobb, plugg, förskola och diverse aktiviteter. Det kändes bra....

Men så blir klockan fyra (mitt i natta) och jag vaknar av ett barn som gråter. Melina får komma över till vår säng, feberhet och sjöblöt av svett. Dricker vatten, får en Alvedon och somnar om. På morgonen får jag ringa till jobbet och anmäla vab.

Nu går vi här hemma och skrotar, jag och småfolket. Jag upplever Melina hur pigg och fräsch som vanligt, det är lustigt det där med barn. Det finns liksom inget som tar knäcken på dem.

Hittills har de påbörjat femtioelva olika lekar, men de tröttnar lika fort på allt. Klockan är inte ens lunchdags än och jag känner att jag ruttnar. Förlåt, men det är verkligen svårt för mej att hantera rastlösa barn inomhus. Jag är ingen bak- eller pysselmamma, tyvärr...

Men en liten stund roar de sig själva med ett gammalt sällskapsspel :-)

Jag har kört fast i Interkulturella Perspektiv
Jag vet inte vad det beror på men jag har mina teorier:
• Förkylningen och det ständiga snorandet och hostandet gör mej ofokuserad och trött
• Jag har läst ca 400 sidor kurslitteratur de senaste dagarna nu så det är svårt att ta in mer fakta nu
• Solen skiner och jag har inte varit ute på hela helgen, och knappt har jag sett röken av min familj heller
• Jag har svårt att hitta den självklara kopplingen mellan boken och kursens övriga innehåll
• Inget av det som står skrivet känns aktuellt för min tenta som jag börjat fnula på
• .....eller så råkar det helt enkelt bara vara en aptråkig och snustorr bok (förlåt Lorentz & Bergstedt, jag är övertygad om att ni är två hysteriskt roliga killar annars...)

Jag är sjuk å den bästa medicinen är:
Sura kastanjer
Hallon/Lakrits-skallar
Sura bubbelflaskor

Jocke och småfolket är i simhallen. Jag har precis tagit mej ur sängen, där jag tillbringat de senaste 13 timmarna.
Med en kopp kaffe i handen försöker jag bestämma dagens hälsotillstånd.
Hittills har den där Esberitoxen hjälpt nada...

Perfekt "tröstmiddag" när man känner sig lite risig....

Sen några dagar tillbaka har jag en förkylning som spökar. Huvudet känns onaturligt stort och tungt, hjärnan jobbar långsamt, ögonen är ljuskänsliga, halsen är svullen, näsan rinner....
Väldigt olämpligt mitt i en tung och litteraturkrävande kurs, och i en period av mycket frånvaro på jobbet.
Som grädde på moset är lillen arg. En fyraåring på tvären. En människa som vet varken ut eller in.
Jag orkar varken plugga eller bråka, jag vill bara sova. Kroppen skriker efter sömn, ska gå å lägga mej så fort jag vält ungarna isäng ikväll.
Jag försöker få tillståndet att vända med hjälp av Esberitox, håll tummar och tår för att det ska funka.

Direkt efter jobbet idag åkte jag till Farsta och blev misshandlad av min tandhygienist. Det är verkligen inte kul. Det spelar ingen roll hur stor och stark jag är, eller hur cool jag är hos Anna, min tandläkare. När hygienisten börjar peta å pilla å ta bort tandsten, då känner jag mej liten och totalt utelämnad. Hur kan det göra så vansinnigt ooont?

Efteråt åt jag lunch med min pojkvän. Mycket trevligt att kunna äta, prata och mysa på tu man hand en helt vanlig torsdag. Fast va dyrt det är att äta lunch i ett förortscentrum söder om stan. Två ceasarsallader med dricka och kaffe för 338:- exklusive bröd (men jag såg att han tog en brödskiva i alla fall). Fast det kanske kostar så för alla "vanliga" arbetare ute i svängen. Mina referenser är eventuellt något skeva då jag kan äta frukost, lunch, frukt, mellanmål och kaffe på min arbetsplats för sammanlagt 19:- per dag.

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Lisas födelsedag. Hurra hurra hurra!!!
Å som vanligt bjuder hon på fika i sitt hemtrevliga och ombonade hem, ett hem där man alltid känner sug så välkommet. Fikabordet va imponerande, men jag imponerade ännu mer med att endast ta en slät kopp kaffe. Vet att det smakar ljuvligt och att det inte är kalas varje dag, men just nu gäller allt eller inget principen.
Va skönt det är att ha ett gäng sköna brudar att chilla med ibland. En gång i tiden var vi alla samlade och träffades varje dag. Idag är vi alla utspridda på olika håll, med olika liv, olika förutsättningar, men vi har varandra ändå. Och jag slipper vara obekväm...
Nu har vi bokat in en parytkväll i oktober och en tjejresa i november. Det blir bra det :-)

Tack tjejer och tack Lisa för en härlig kväll. På vägen hem svängde Corsan in på Statoil, jag va bara tvungen att köpa en påse gummibjörnar ;-)

Imorse när jag lämnade barnen på förskolan, berättade jag för dem att det va jag som skulle hämta idag och att jag skulle bli sen. Tänkte att det va lika bra att säga som det var så att de inte skulle börja undra....
Då säger pedagogen: "hinner du inte till festen då....?"
FESTEN tänker jag och ser antagligen ut som ett frågetecken för pedagogen förtydligar sig "ja barnen ska ju bjuda på soppa gjord av alla grönsaker som de har odlat, och så ska de baka bröd idag"

Jag känner mej som världens sämsta mamma, hur kunde jag missa det?
Det ingick verkligen inte i dagens planering att gå på skördefest. Pga ett möte på jobbet hade jag strukturerat om dagen så att jag skulle hinna allt. Allt utom att vara en god mor och gå på mina barns aktiviteter tydligen.
Under dagen åt det dåliga samvetet nästan upp mej och jag roddade om dagen igen. Jag gick på skördefest, åt underbart god soppa och fick en trevlig stund. NÅGON får jobba häcken av sig imorgon istället..... He he he....

Jo men visst va det min tur idag
Å jag klurar på vad jag ska köpa för mina 120:-
En lunch på stan
Ett nytt nagellack
En taxiresa till Huddinge centrum
En liiiten bukett blommor
Två häften med frimärken
Sex stycken dajmstrutar
Två kilo smågodis
Två månadsmagasin
Åtta liter bensin

Alltså man kan ju inte få allt, utan bara nått på listan
Eller nya lotter och låta hoppet om storvinsten leva ett tag till...

Melina sitter med mej och Jocke vid köksbordet och ritar.
"Nu får ingen av er titta, jag ska rita nån jag tycker väldigt mycket om" säger hon
Självklart hoppas både jag och Jocke på att hon ska rita av nån av oss, men vi är samtidigt medvetna om att hennes kontaktnät är stort och att det finns många som hon håller av.
Efter en stund får vi titta....

Nu måste det väl ändå va min tur...?

Ungen ligger i badet, nyss hemkommen från dansskolan. Det va säsongspremiär idag och hon var (och är fortfarande) full av energi. Hur kommer det sig? Efter en hel dag på förskolan, lite lek med en kompis härhemma och sen en timmes dans, så far hon nu runt som en duracellkanin i badkaret. Jag blir så matt, och samtidigt lite avundsjuk.
Om ett tag ska jag åka ner till gymet och avverka ett body pump-pass. Fast jag är blir helt slut bara jag tänker på det. Tänk om den där energin hade blivit lite mer jämnt fördelad inom familjen... :-/

Jag måste erkänna, hösten är här :-(
Å med hösten kommer dess sedvanliga aktiviteter. Ett par gånger om året går jag igenom barnens strumplåda, rensar bort gammalt och köper nytt. Det känns bra. Jag kan bara inte förstå dom som går i slitna strumpor....

Ikväll har jag namnat 25 par nya strumpor. Många tycker att jag är galen, men faktum är att den tid jag lägger på detta sparar både tid, kraft och pengar. Jag bryr mej inte om borttappade strumpor, för de kommer alltid tillbaka. Jag behöver aldrig leta, de hittar hem ändå. Jag tror inte vi saknat en enda strumpa sen Melina började förskolan för drygt fyra år sen. Å då ska ni veta att hon är ett barfotabarn som slänger av sig strumporna i tid och otid.
Däremot är jag sämst på att märka andra kläder, men det är en annan sak...

Så ikväll har jag stått med strykjärnet en stund samtidigt som jag kollade på "Moraeus med mera" och nu är jag nöjd. Nu vet jag att jag inte behöver köpa strumpor förrens till våren. Då får jag fylla på med ljusare färger.

Nått annat som är bra är att det bara skiljer ett år mellan barnen. De kan mao ha EN gemensam strumplåda....

Nä, jag är inte galen. Jag vet bara nöjet med ett par fräscha strumpor.
Å så blir man ju lite populär bland förskolepedagogerna ;-)

Det kan vara så att det här är årets längsta dag, känns så i alla fall.
Klockan sju imorse studsade Melina upp. Det var morgonen efter grändens höstfest, och jag lovar att varken hon eller jag egentligen va pigga. Men ungen är envis så upp skulle hon.
Sen har hon varit på språng hela dagen. Ungarna här i gränden ränner in och ut hos varandra, och en stor del av dagen tillbringas antingen på cykel eller i parken. Det är ju jättekul att de har varandra, men jag har funderat lite på de grannfrun sa till mej idag. "Är det inte för tidigt att förlora dem när de är fem? Är det så här det kommer vara nu, att de väljer kompisarna före oss föräldrar?"
Jag vet inte, fast det är ju häftigt att höra att Melina betraktar hela gränden som sitt hem. "Jag går ju ingenstans, jag är ju bara här", å då vet man att hon menar hela området....

Själv har jag pysslat och pluggat. Det är ju mycket som ska skötas i ett hem när man är själv. Matlagning och disk gånger tre tex, det tar tid.
Idag bjöd jag de små på LCHF-pizza och vitkålssallad. Pizzadeg utan mjöl och jäsmedel va en ny erfarenhet. Man kan säga att botten inte va precis så knaprig som jag hade önskat och är van vid, men det gick att äta helt klart. Melina gav pizzan betyg fem på en tiogradig skala.
Vitkålssalladen sötad med stevia blev jättegod. Visste ni att man sötar vitkålssallad? Det hade inte jag en aning om, och jag som äter vitkålssallad varje dag på jobbet :-/

Laddad och påbyltad för höstfest i gränden
Partytältet är rest, och köttet ligger i marinad
Trevlig lördagkväll :-)

God morgon
Melina vaknade 7.30 och gick upp och bakade scones
Stora tjejen...
Men hon måste fått lite hjälp av sin far misstänker jag

En timme senare kom hon upp och väckte mej o Månsan och bjöd ner oss på frukost
Det gick inte att tacka nej
Varma scones med mycket smör och fikonmarmelad
Ljuvligt gott :-)

Nu väntar ett par timmar med krislitteraturen
Jocke och småfolket har åkt till badhuset
Ja, de blev lovade det igår kväll
Det va första tillfället på simskolan igår
Rörigt och lite kaosartat innan alla barn va på plats i rätt grupper och hade fått sina inpasseringskort
Måns och Melina simmar i olika grupper nu och jag satt stand-by när Melina gjorde sina "förkunskapsprov"
Efteråt ville vi vuxna bara hem
Barnen ville förstås vara kvar, men då kom vi på den här dealen
Bada på lördagmorgon med pappa medan mamma pluggar

Fast nästa Fredagkväll blir det som vanligt igen
Bad för både stora och små

Roligare än så här kan man ju ha det en fredagkväll
Jag läser om kriser och trauman
PTSD, krishjälp och traumateorier
Det är tungt...

Måtte "Fortet" börja snart så jag får plocka fram mina morötter och min lökdipp
Småfolket ska få varsin 40 grams Estrellapåse
De är eld och lågor :-)

Världens sötaste katt fyller 7 år idag
Grattis Wille på födelsedagen

Idag har Melina blivit utskriven från BVC. Vid 5 år och 7 månader blev hon godkänd, och slussas nu vidare till skolhälsovården. Lite vemodigt är det, men Melina va så stolt och sög åt sig sköterskans beröm som en svamp.
Tur att det inte va samma sköterska idag som vi haft sen hon va bebis, å tur att Månsa har åtta månader kvar till sin sista kontroll. Helt crazy, mina bebisar....

Med oss därifrån fick vi hela hennes BVC-journal. 26 sidor spännande läsning. Tänk va mycket jag har glömt. Tex att hon sov hela nätterna utan mat när hon var fyra månader. Att hon hade hade en stooor vätskefylld blåsa på huvudet påsken -07. Att hon endast åt vuxenmat från åtta månaders ålder, och att hon gick stadigt vid elva månader. Vilken unge, inte undra på att hon är rastlös och uttråkad ibland...

Å visst är det okej att som mamma skryta lite ibland om sin helt perfekta dotter :-)

Idag har jag fått många komplimanger för min tröja
Det är ju kul
Speciellt eftersom det är en tröja som jag köpte för nästan tre år sen, och som mest legat i garderoben
Kanske kan den äntligen få börja leva?

Jockes kommentar om min tröja va:
"den ser ut som en pärlplatta..."
Jag har funderat, men jag kan inte komma på om det är positivt eller negativt när det kommer från en 35-åring
Om en femåring sagt det skulle jag bli glad och smickrad

Sen har jag hämtat ut ett set som jag beställde från Me & I
De va om möjligt ännu mysigare och finare än när jag provade dem på visningen
Kan iofs bero på att jag fick rätt storlek nu
Brallorna kommer bli favvisar
Precis som mina röda långkalsonger från Me & I

Shit, vilken fin rabatt jag kommer få av Pernilla nu efter all den här gratisreklamen.... ;-)

September och sol
Jag åker mot jobbet iklädd upprullade braxer och "flippfloppfoppa"

Nu kickar vi igång den här torsdagen
Först grekisk yoghurt med jordgubbar och en kopp kaffe förstås
Sen väntar jobb, plugg och ett BVC-besök
Till kvällen Pan Am, jag längtar

En timme orkade vi kolla på gens spring fram och tillbaka, sen gick grannen med soppåsen till soprummet

Kom igen nu
Det är tvättat
Det är vikt
Det ska bara läggas in i garderoberna
Hur svårt kan det va?
Tydligen alldeles för svårt idag

Min snälla svärmor har köpt Gork till mej :-)
Dessa små ostsnacks kommer hålla mej vaken ikväll. Jocke har feber och halsfluss, så honom är det riktigt synd om. Fast jag tycker liiite synd om mej själv också. Jag känner mej helt slut. Jag har jobbat nio timmar utan rast, hämtat barnen på förskolan, lagat middag åt dem och snart ska jag göra småfolket redo för sängen. När de sover ska jag plocka fram min dator och krislitteraturen, mycket läsning återstår inför imorgon. Då drar nämligen ht-12 på Södertörns högskola igång. Ett tre månaders långt sommarlov är över...
Nu finns ingen återvändo, nu är det dags igen :-/

Dagens planer fick vi revidera eftersom Jocke är förkyld och har ont i halsen. Vi skulle egentligen åka till Skansen och sen vidare för att hälsa på Tomas och Malin.
Men nu tänkte vi om, och jag tog med mej Melina till badhuset för att simträna lite. På fredag drar simskolan igång igen, så de här va lite försäsongsträning :-)
Hon är så duktig min lilla fisk, simmar både på bröst och rygg och flyter. Det är verkligen mysigt de stunder då vi kan göra saker tillsammans bara vi två. Önskar bara att hon hade lite bättre tålamod i duschen och bastun också :-/

Jag trivs och känner mej riktigt bekväm i min nya baddräkt. Det måste ju vara en av de bättre investeringarna som jag gjort på länge. Den sitter som den ska, åker inte in i rumpan, håller in och håller allt på plats. Även om man kan känna sig lite väl "präktig" i sportbaddräkt, så tror jag ändå att den kommer underlätta för mej under fredagkvällarna i höst....

Vi trotsar skitväder, studier och förkylningar. Nu drar vi iväg på kräftkalas på andra sidan stan. Dagen till ära har jag grävt fram en klänning från "tiden innan barnen"...
Å den passar :-)

Hej Hösten!

Idag är det den 1:a september och det är återigen dags att hälsa dej välkommen till gränden. Vi brukar ju komma rätt bra överens, och jag har bara positiva minnen från sist vi sågs. Ändå tänkte jag att vi kanske kunde göra en deal? Vad sägs om att underlätta för alla och samarbeta hela säsongen?
Jag vet att du har så många härliga egenskaper, så som levande ljus, färgglada vackra löv, mysiga koftor och boots, uppfriskande promenader, säsongspremiärer på tv mm.

Men det känns lite som att du har vaknat på fel sida.....
Regnet öser nämligen ner oavbrutet.
Detta innebär att vi har svårt för att vistas utomhus längre stunder. I förlängningen ger det rastlösa barn, förkylningar och energibrist. Inget av detta har vi varken tid eller lust med i höst....

Därför undrar jag vad du säger om den här dealen:
Soliga och fina dagar 1 sep-30 november?
Lite kyla är okej, men regn har vi fått nog av...

Hoppas på svar snarast
Mvh studenten i gränden (som har väldigt svårt att koncentrera sig på läsning när resten av familjen tvingas hålla sig inomhus. Högljudda barn och förkyld sambo, värst kombon...)