Lördagkväll och jag stupar isäng strax efter tio. Det har varit en intensiv vecka och jag är trött i precis hela kroppen...
Brandis är fortfarande i Ungern så jag och småfolket reder oss själva. Eller det gör vi egentligen inte alls, för de små har faktiskt varit hos mina föräldrar i närapå ett dygn. Jag fick lämna dem där igår efter jobbet, och sen gjorde jag mig iordning och åkte till stan för att träffa min gamla studiegrupp. Vi som stadigt umgicks varje tisdag, hade nu inte setts på drygt tre månader så det fanns en del att snacka ikapp om. Det va bara Emelie som fattades, men hon fanns med i våra tankar hela kvällen. Vi hamnade på en Italienare i city och menyn blev en utmaning för en som försöker undvika allt vad pasta och pizza heter.... Lyckades i alla fall med hjälp av några specialbeställningar komponera en tallrik som jag kände mig nöjd med, och sen åt jag med ögonen upp de andras läckra pastarätter.
Vår nästa träff blir den 12 juni då vi ska ha cermoni på Södertörn, spännande!
Susanne, Lina & Jag
Annika & Annette
Trots att jag hade barnvakt blev det ingen vidare sovmorgon. Klockan ringde klockan åtta och det va bara att pallra sig upp, och anta dagens (och kanske årets) största utmaning. Till min hjälp i min "mellan påsk och midsommar"-utmaning har jag nämligen tagit proffesionell hjälp, och idag var det dags för första mötet, ett hembesök. Länge fasade jag över att hon skulle göra en "Anna Skipper" och gå igenom mitt kylskåp, men som tur ingick inte det och jag slapp skämmas. Men hon vägde mej och mätte fettprocent och muskelmassa, och man kan väl bara konstatera att det finns en del att jobba bort, och då menar jag inte muskler... Jag har fått kostschema och ett träningsupplägg, så nu är det bara att köra. Åtta veckor går snabbt (inbillar jag mej).
Mötet avslutades med att hon jagade upp mej i fårhagen bakom skolan. För mig är det en pulkabacke som ligger i vila på sommarhalvåret, men hon tyckte att den va toppen att kuta upp och ner i. Sen blev det cirkelträning på skolgården, uppe på bänkar och nere i sanden. Jag lovar att jag va trött på slutet, som en urvriden disktrasa. Men.... Det absolut roligaste va ändå när hon som avslutning på passet kopplade på med ett tjockt gummiband och sen fick jag springa när hon höll emot. Det va kul, på riktigt....
Den här bilden la hon upp på Facebook imorse
Jag lyssnar och tar till mig..
Efter en snabb men välförtjänt dusch ångade jag iväg och hämtade Månsan. Han slog i sina tänder igår på förskolan så vi fick en akutintaget för undersökning idag. Visst är det fantastiskt att barn upp till 19 år har gratis tandvård? Jag blev helt chockad när jag fick höra att samhället betalar för röntgen och akuta tider även vid olycksfall. Det trodde jag inte, så det va ju en positiv chock.
Men tänderna såg fina ut, de va lösa men de va mjölktänder som ändå skulle ut snart. Vilken tur...
Min sötis med lösa mjölkisar...
Sen åkte vi hem till mamma och pappa för att hämta Melina, fast inte på en gång. Först åkte vi hem till Gränden, men så fort vi kom på att vi hade glömt att hämta Melina, då åkte vi och hämtade henne.
Eftermiddagen har ungarna spenderat tillsammans med kompisar både inne och ute. Man vet att våren har kommit till Gränden när dörren oavbrutet står på vid gavel och ungar, både ens egna och andras, ränner ut och i hela tiden. Jag älskar att jag kan ge mina barn den här barndomen, det här livet...
Själv ägnade jag mig åt tvätt och matlagning kombinerat med podlyssning. Podlyssning som har blivit min ventil till omvärlden, och som hjälper mej att koppla bort när jag har fullt upp med mina vardagsbestyr. Det blir liksom lite roligar att hänga tvätt och planera matlådor tillsammans med Sigge och Alex och deras teorier. Så japp, nu har jag förberett påsar med fullkornsris, 70 gram per påse. I fortsättningen kan jag inte skylla på att jag inte hinner koka ris, det är bara att plocka fram en färdig portionspåse.
Jag hoppas att coachen är nöjd nu...
Kvällen spenderades i en hög i soffan. Jag har ofta funderat på varför vi har en stor hörnsoffa när alla ändå alltid ligger i en hög på samma plats. Jag gissar att det är för att det är så himla gosigt att vara nära. Vi kollade på Gladiatorerna och barnen mumsade på sitt överblivna påskgodis, och jag kände inget sug alls... På riktigt!
Nu... Sussilull.... ♥️
