ytaodjup

Sommaren är här igen, så bäst man passar på att leva lite sommarliv. Jag försöker att inte tänka på att vi inte har semester ännu, utan gör det bästa av situationen. Det bästa jag kunde göra idag va att jobba in min rast, ta ut friskvårdstid och pysa från jobbet vid 13-tiden. Hem och packa fika och byta om till badkläder, hämta barnen och bege sig mot stranden.

               

Vi åkte till Gömmaren, och så här i efterhand förstår jag inte hur vi tänkte. Gömmaren har världens minsta sandstrand och det är alltid knökfullt där. Självklart fick vi ingen parkeringsplats och jag kunde se myllret av folk från vägen. Vi tog ett snabbt beslut att åka därifrån för att istället åka ut till landet och ta ett dopp. Ni förstår ju att barnen (framförallt Melina) blev galna. Att åka till en strand och vända och åka därifrån innan man ens har hunnit kliva ur bilen är nästan värre än att ta lördagsgodiset ifrån dom. Vi har väldigt nära till landet, det tar 15 minuter att åka dit, men 15 minuter kan vara väääldigt lång tid när man tvingas höra på någon som gallskriker och sparkas som en galning. Till och med jag som brukar stålsätta mej och vara tjurigare än henne va tvungen att ge upp min stolthet för att inte hela eftermiddagen skulle bli förstörd. Efter 10 minuters kaos i bilen föreslog jag att vi skulle stanna och köpa glass. Det funkade :-)
Sen hade vi ett par mysiga timmar på standen med sol och bad. Barnen badade non-stop, men även jag och Jocke visade upp våra blekafeta kroppar i badkläder och svalkade oss i det blå. Premiärdopp för oss :-) 
Sååå härlig eftermiddag. Sen åkte Jocke och jobbade och jag fick steka 500 pannkakor, STEKPANNKAKOR förstås, bara det bästa duger åt lilla prinsessan ;-)


En annan premiär va den på Skansen, allsången som Måns Zelmerlöw skulle leda för första gången. Barnen krånglade självklart igen och ville inte sova, så det slutade med att vi kollade på det tillsammans. Vi ignorerade helt enkelt att de ska upp klockan 6.00 imorgon bitti, allt för kulturen, allt för sommarkänslan....



Åh Måns åh Måns.... Vad ska jag säga? Heja heja du är bäst. Du är rolig, avslappnad, proffsig och söt, och framförallt så sjunger du såååå bra. Jag är helnöjd med Månsan och hans Skåne-tema. Men Lill-Månsan undrar: "Cara cara cara cara Mia?" Visst sjunger du väl den nån gång innan sommaren är slut?

   

Åh Danny.... Jag gillar dej och barnen ÄLSKAR dej. Barnen sjöng med näven i luften. "På min dansskola ska jag lära mej att dansa så där" sa Melina och tindrade med stora ögon



Åh September.... Du blir bara härligare och härligare varje gång jag ser dej uppträda. Du är självsäker och ödmjuk på samma gång, vilken underbar kombination, och jag vill bara upp och dansa me.



Åh Kalle.... "Det är ju han som står bakom" utbrister Melina när Helen Sjöholm sjunger. Jag tittar och ser att det är Kalle Moraeus. "Det är Kalle" säger jag. "Varför sjunger inte han? Jag vill att han ska sjunga underbart" tjatar Melina så fort han syns i bild.

Okej, Måns.... Jag kan vara liiite partiskt, men jag tycker att du gjorde det väldans bra, och det tyckte småfolket också. Undra vad resten av Sverige tyckte??? Vad tycker man om Måns som allsångsledare om man är 60+?
Kanske saknar man Berghagen då???? Eller....?
Jag återvänder till TV-soffan nästa vecka i alla fall.....

Några bilder från midsommarafton 2011 på Gladö
Självklart kom inte allt med på bild
Som tex alla nitlotter vi köpte eller chokladhjulet som vi inte heller vann nått på
Eller storvinsten som morfar vann i skaldjurslotteriet
Eller när Månsan fiskade fiskdamm fyra gånger för att han inte blev nöjd med innehållet i påsen
Eller när ungarna lyckades byta bort sina isglassar mot stora vuxenglassar
Eller när Måns och Melina fick måla naglarna och läpparna som kompensation för att vi inte orkade vänta i kön på ansiktsmålning
Eller den sena grillmiddagen som ackompanjerades av grannarnas svenska hits
Melina utbrister: "Åhhhh, kan vi också ha en sån där rolig fest"

GLAD MIDSOMMAR ALLA VÄNNER!!!!

Jag jobbar stenhårt på det här med välmående nu, både fysiskt och psykiskt. Jag vilar och gör allt för att bli piggare och må bättre. Jag sköter min slang och mitt sår och tar mina piller morgon, middag och kväll. Jag är blå, gul, grön och ihoptejpad. Huvudet värker, tejpen kliar, näsan blöder, slangen irriterar och det är ömt och svullet. Nu har jag gått så här en vecka och nu börjar tejpen lukta illa också.... Suck!!!

Jag vet inte vem jag försöker lura, men idag blev det nya naglar hos Jenny på Tingeling, slingor hos Shila, nya skor, ny blus och ny kedja till favvohalsbandet. Men jag ser ut som en påse skit fortfarande....
Jag ser på film, läser tidningar och böcker, och jag äter frukt och choklad, ingenting hjälper riktigt.

Eftermiddagen spenderades tillsammans med mina härliga tjejer och för en stund kunde jag glömma värken och kliet. Kaffe med dopp piggar alltid opp! Tack miss Y & co för fikat och tjattret :-)
Jag tror inte det passar min personlighet att vara sjukskriven. Mitt liv har vänts uppoch ner, från att ha pluggat och jobbat samtidigt och haft noll tid men massa lust, till att ha all tid men ingen lust. Livet är märkligt.

En stor anledning till min "pre-depression" är antagligen att jag är så ful och obekväm. Jag som i stort sett aldrig lämnar hemmet utan foundation, mascara och läppglans har knappt kunnat tvätta ansiktet sista veckan. Jag verkligen längtar efter en ansiktsmask, lite peeling och en skön ansiktskräm, och jag är säker på att den dagen jag kan sminka mej igen kommer jag känna mej som världens snyggaste.

Nä, nu ska jag ta två Heracillin och två Alvedon och försöka sova lite. Imorgon bär det av in till stora staden igen för att konsultera plastikdoktorn. Förhoppningsvis plockar de stygnen och slangen.
Förresten, visst är det ironiskt att jag har gjort en plastikoperattion. För mej är plastik något som man gör för att bli snyggare, men kärringen mot strömmen kommer naturligtvis vara fulare efter sin plastikoperation.  Ha ha ha, fast troligtvis inte lika lättrörd som tidigare ;-)

 
Nya skor som ska luftas på M/S Gerda nästa helg
 

Till bästa miss Y för att hon håller mitt humör uppe i alla väder


Mina favoriter hänger där de ska igen

Så. Nu va det gjort. Jag har överlevt 1½ års gråtfest, X antal pencillinkurer och två operationer. Nu har läkarna gjort allt de har kunnat och jag hoppas verkligen att jag blir bra nu. Jag måste erkänna att känslan att bli sövd både roar och skrämmer mej, så dubbelt. Det här va tredje gången i mitt liv som jag blev sövd, och jag vet att jag varit lika kaxig vid varje tillfälle. Mej ska de inte lyckas få att somna, jag är pigg som en mört, jag kan svara på alla frågor, jag är uppmärksam på allt som sker i rummet, POFF!!!! Sen är jag borta och vaknar en timme (eller två eller vad vet jag) senare och känner mej som om jag blivit överkörd av ett tåg, typ. Nu har dom knackat hål i näsan på mej, skurit i mej, sytt i mej, dragit om tårsäcken och tårkanalen, dragit slangar upp och ner i näsan och in och ut i ögat, inget har jag märkt. Fast det som fascinerar mej mest är att de flyttat mej från operationsbordet till sängen utan att jag minns nått..........



Det som skrämde mej den här gången var att det va första gången jag blev sövd sen jag fick barnen. Jag va tvungen att göra upp tydligt för Jocke hur jag ville ha det om jag inte skulle vakna upp igen, eller om jag skulle bli hjärnskadad. Läskigt egentligen att frivilligt utsätta sig för den här risken :-/

På kvällen kom Jocke och barnen och hämtade mej, vilken härlig känsla att höra barnröster i dimman, jag hörde på n gång att de va mina knattar. Dom tittade på mej som om jag vore en främling, sen satt de varsin stol helt knäpptysta en stund innan nyfikenheten gick över. Nu i efterhand kan jag kanske säga att jag gick hem lite för tidigt. Jag hade ingen skön resa hem i min drogdimma. Jocke släppte mej på Klarabergsviadukten utanför Systemet & Apoteket, och där hade jag gott sällskap i a-laget.... Jag vingalade in på Apoteket och hämtade ut ögonsalva och pencillin. Meningen va väl egentligen att Jocke skulle gån in på Apoteket, men eftersom Melina självklart blev JÄTTEBAJSNÖDIG (hon stjäl alltid showen) och vi parkerat på stopförbud, delade vi på oss för att uträtta ärendena så snabbt som möjligt. Önskar att Jocke hade filmat mej när jag va på väg tillbaka till bilen, för jag minns hur jag tog sikte på en rad med vita gatstenar för att kunna gå någolunda rakt. Väl framme vid bilen fick jag förklara för en p-vakt att vi va på väg och skulle åka precis. Tur i oturen :-)



Hemma ordnade min sköterska med vatten, tabletter, slava, näsdukar å allt annat jag behövde, toppen!!! Sen kikade vi på "celebrity rehab" och förundrades över dessa stjärnor som går in i dimman frivilligt. Nä, droger är inget för mej, det är jag helt säker på. Jag vill ha full kontroll på livet....

Efter att ha sovit mer eller mindre i ett dygn känner jag mej helt ok. Bedövningen som jag hade i halva ansiktet har släppt,och känslan att vara överkörd av ett tåg är borta, nu känns det mer som jag blev påkörd av en fiat. Jag blöder lite i näsan, jag har huvudvärk, jag är svullen och öm och TRÖTT. Jag vilar upp mej några dagar, sen är jag på G igen. Stygnen och slangen ska tas nästa onsdag :-)