Jag har verkligen vilat i helgen. Sovit, tagit hand om mej själv och samlat krafter. Igår eftermiddag kände jag mej riktigt pigg. Jag tog till och med en promenad och den friska luften gjorde gott för både kropp och själ. På kvällen preppade vi oss för en ny vecka fylld av jobb, plugg, förskola och diverse aktiviteter. Det kändes bra....
Men så blir klockan fyra (mitt i natta) och jag vaknar av ett barn som gråter. Melina får komma över till vår säng, feberhet och sjöblöt av svett. Dricker vatten, får en Alvedon och somnar om. På morgonen får jag ringa till jobbet och anmäla vab.
Nu går vi här hemma och skrotar, jag och småfolket. Jag upplever Melina hur pigg och fräsch som vanligt, det är lustigt det där med barn. Det finns liksom inget som tar knäcken på dem.
Hittills har de påbörjat femtioelva olika lekar, men de tröttnar lika fort på allt. Klockan är inte ens lunchdags än och jag känner att jag ruttnar. Förlåt, men det är verkligen svårt för mej att hantera rastlösa barn inomhus. Jag är ingen bak- eller pysselmamma, tyvärr...
Men en liten stund roar de sig själva med ett gammalt sällskapsspel :-)
