Det kan vara så att det här är årets längsta dag, känns så i alla fall.
Klockan sju imorse studsade Melina upp. Det var morgonen efter grändens höstfest, och jag lovar att varken hon eller jag egentligen va pigga. Men ungen är envis så upp skulle hon.
Sen har hon varit på språng hela dagen. Ungarna här i gränden ränner in och ut hos varandra, och en stor del av dagen tillbringas antingen på cykel eller i parken. Det är ju jättekul att de har varandra, men jag har funderat lite på de grannfrun sa till mej idag. "Är det inte för tidigt att förlora dem när de är fem? Är det så här det kommer vara nu, att de väljer kompisarna före oss föräldrar?"
Jag vet inte, fast det är ju häftigt att höra att Melina betraktar hela gränden som sitt hem. "Jag går ju ingenstans, jag är ju bara här", å då vet man att hon menar hela området....
Själv har jag pysslat och pluggat. Det är ju mycket som ska skötas i ett hem när man är själv. Matlagning och disk gånger tre tex, det tar tid.
Idag bjöd jag de små på LCHF-pizza och vitkålssallad. Pizzadeg utan mjöl och jäsmedel va en ny erfarenhet. Man kan säga att botten inte va precis så knaprig som jag hade önskat och är van vid, men det gick att äta helt klart. Melina gav pizzan betyg fem på en tiogradig skala.
Vitkålssalladen sötad med stevia blev jättegod. Visste ni att man sötar vitkålssallad? Det hade inte jag en aning om, och jag som äter vitkålssallad varje dag på jobbet :-/
