Den ena tjatar oavbrutet om att få spela iPad, men mamman har tagit bort den för hon har en strävan om lite skärmfri tid. Men det verkar vara en utopi. Den andra får värmeslag i bilen trots att AC'n är på max och mamman måste berätta om sin barndoms resor till norrland i en 245:a utan AC. Å att det inte blev ett dugg mysigare när brorsan kräktes i sätet bredvid i den varma bilen.
Men vi hankar på så gott vi kan och försöker hitta ljusglimtarna i kaoset. Idag hade vi en skön andningspaus vid Personnebadet.
Visserligen innebar det 110% fokus på att inget barn skulle drunkna i myllret av människor i poolen, och visserligen ville barnen inte leka med varandra utan drog och slet i mej och ville att jag skulle ner i vattnet hela tiden, å visserligen va ljudnivån lite högre än vad man skulle kunnat önska...
Men vi hade en fin dag och vi fyra va sams precis hela tiden. Ända tills vi kom hem, för få började det liksom om igen. Tjat, gnat, gnäll och skrik...
Jag lämnade gränden och mötte upp Angela på gymet istället. Fast det blev knappast bättre. Hon är också en tjatig och envis typ, idag jagade hon på mej så att svetten rann och benen skakade som aldrig förr. Hon gav mej inte minsta andrum utan körde på i ett fasligt tempo, redan efter uppvärmningen kände jag mej slut. Fast hon är bra. Hon pressar mej till det yttersta och tänjer mina gränser, å tar emot mej när jag tappar balansen och är på väg att ramla på rumpan i en benböj, det är bra. Å hon skriker inte så jättehögt på mej...
