Ha ha ha.... Jag lurar dom!

- Ha ha... Jag lurar dom! säger femåringen triumferande.
- Vilka då? undrar jag
- Fiskarna, se..... Jag har ställt min pärlplatta bredvid skålen, å när de ser båten tror de att de är tillbaka i havet igen...

Han har alltså gjort en pärlplatta som föreställer en båt. Vi har strykit den och nu står den alltså placerad framför fiskskålen.
Det är bara en sak som bekymrar mej lite. "Tillbaka i havet igen..." Ungen tror alltså att de här fiskarna en gång har varit i havet, han tor att de vet vad en båt är?

Det blir så uppenbart vad mycket man tar för givet om människors kunskap. Men hur ska jag veta om jag aldrig har upplevt, eller blivit berättad för? Femåringens relation till fiskar (bortsett från de stackars fiskarna som brukar ligga på tallriken) sträcker sig antagligen inte längre än till vad han själv upplevt. Med andra ord hur han själv timme efter timme stått på bryggan på landet i Övik och fångat spiggmed håv. Å likt små husdjur har han haft dem i sin vård i en stor hink under dagen, för att sen släppa ut dem framåt kvällen och sen fånga upp dem igen dagen efter....

Våra fiskar kommer ju ursprungligen från farfars akvarium. Tror månne femåringen att farfar har fiskat upp dem i Övik och sen tagit med dem hem....? Kanske....

Å vad jag svarade....
- Ha ha ha.... Ja nu lurar du dem ordentligt Måns...

Om han lärde sig mer om akvariefiskuppfödning med hjälp av mitt svar? NEJ.
Om han får fortsätta vara barn och leva kvar i fantasin ett tag till? JA




Kommentera inlägget här :