Jag erkänner: Jag är en usel vab-mama

Igår va Jocke hemma med Melina, å idag var det min tur. Jag har alltså varit hemma med sjukt barn, vabbat. Fast det är nått som inte stämmer riktigt. Antingen är jag en riktigt usel vab-mama, eller så va det helt enkelt då att ungen va frisk....
Jag tror på det sistnämnda, för oj oj oj vilken energi ungen har. Hon har tjatat hål i huvudet på mej med sina historier och teorier. Jag tänkte att kanske kunde jag få lite nytta gjord idag, ha ha ha.... Vilket skämt :-) Jag har flängt hit och dit och varit passopp åt lilla fröken som har klättrat på väggarna och varit rastlös. Tror att hon kände det själv också för strax efter lunch sa hon "mamma kan du hämta mattan, jag måste yoga". Sagt och gjort, jag servade med matta och yoga-dvd men inte fann hon sin inre ro för det.

På eftermiddagen gav jag upp, jag tog med henne ut och åkte till Huddinge centrum. Jag köpte en liten shoppingväska som jag tänkte ha mina skolsaker i. Jag va stensätter på att jag ville ha en leopardfärgad väska och tittade inte på nått annat, nu funderar jag självklart om jag ska gå och byta ut den till en tråksvart variant istället. Suck.... Kommer jag använda leo? 


Köpte en mobilväska/plånbok/clutch i Övik i somras som jag tänkte kunde va kul till. Fast nu när jag ser dem ihop så är det en riktig mismatch. Ni ser det va? Det skulle va snyggare med en helsvart väska va? Fast det har jag säkert redan ett par. Jag har såååå stoooora problem...


Tänk om jag hade förmågan att lägga den här energin på mitt examensarbete istället. Tänk om jag kunde börja fundera på vad jag behöver för litteratur till min forskning till exempel.

Vet ni att jag släpar med mej mina skolböcker, texter, anteckningar osv varje dag till och från jobbet? Det blir ett himla släpande, men att sitta kvar på kontoret ett par (tre, fyra, fem) timmar efter jobbet var och varannan dag har blivet en rutin för mej. En viktig rutin som fungerar bra, och då vill jag ha mina prylar nära.... 

Sen ville Melina absolut gå in på Crispin och titta lite. Bara titta lite så va dealen, men min skotokiga dotter sög genast till sig båda expediterna och de gav henne full service. Jag satte mig och pustade ut och Melina fick prova allt hon pekade på. De skrattade och tjoade alla tre och jag har ingen aning om hur det gick till, men efter en stund gick hon därifrån kvittrandes med ett par (visserligen skitsnygga) läderstövlar i kassen. Den ungen kan förhandla...


Innan vi åkte hem passade vi på att ta en sväng på torget för att köpa nya gladiolus. Om ett par dagar har de slagit ut och blivit så där fantastiskt fina.... Livet är vackert ❤


Hämtade Månsan på förskolan sen och han tog med sig en kompis hem, så här har det varit full rulle. Den "sjuka" dottern friskförklarades snabbt och fick hänga i parken med kompisarna ett par timmar, leka, klättra och cykla. Vilken lycka, den där sociala ungen höll på att gå under av den här isoleringen. 
Imorgon blir det skola för henne och jobb för mej.
Det känns bra, mycket bra.... 😀

Kommentera inlägget här :