Härlig ledig söndag och solen skiner från klarblå himmel..... Eller?
Det finns så många olika perspektiv att se dagen ur...
Det hela började väl egentligen imorse vid sexsnåret när Brandis väckarklocka ringde. Jo, trots att jag samsov med sexåringen i rummet intill så vaknade både hon och jag, å ni vet hur det kan vara när man blir väckt den tiden en söndagmorgon. Kroppen tror att det är dags att gå upp och har därmed väldigt svårt att koppla av och knoppa in igen. Jag kämpade mot törsten (salta kräftor kvällen innan) och värmen (två personer i en 120 säng och morgonsol på fönstret) och tvingade mig själv att ligga kvar ett tag till. Sexåringen knallade ner och tog adjö av sin far och drog på en film i vardagsrummet. Att sexåringen kan hantera dvd-spelare och TV helt på egen hand ser jag som en klar fördel. Jag orkar inte ens bry mej om vad hon tittat på så dags på dygnet.
Ett par timmar senare kommer hon upp och annonserar att hon minsann dukat fram frukost åt mej och femåringen, så då är det bara att masa sig upp. Fördel nummer två med stort barn :-)
Nackdelen är väl egentligen bara den att det inte finns några som helst begränsningar i det hon bjuder på. Hon har dukat fram en dignande buffé, och eftersom vi nöjer oss med varsin smörgås så blir det en hel del onödigt undanplockande en stund senare för mamman.
Sen har dagen löpt på kan man säga. Grannbarnen knackade på dörren vid halvtio å sen har de små lekt o lekt o lekt o cyklat.... Med andra ord hade jag fritt spelrum för att duka bort, diska, tömma diskmaskinen, vika tvätt, bädda, plocka å allt det där roliga som man måste göra på morgonen. Sen fick jag besök av två grannflickor som sålde jultidningar, å som dom sålde. Jag bläddrade och varje gång jag stannade upp och tittade lite extra nyfiket på nått sa den lilla "köp den". Nu X antal timmar senare har jag inte en susning om vad jag beställde egentligen.
Å sen kom svägerskan joggandes förbi och väckte mitt dåliga träningssamvete till liv. Nu har mitt träningskort "gått ut" men det finns väl ändå inga ursäkter. Antar att det bara är att snöra på sig skorna och ge sig ut och springa lite oftare, det har ju även en fattig student råd med ;-)
Fast det får bli en annan dag....
Precis när jag skulle sätta mej och läsa lite "forskningsmetodik" så insåg jag att det va dags att slänga ihop lite lunchmat...
Efter lunch stack ungarna ut igen och för mej börjar det om igen, visst är det fascinerande? Plocka, diska, torka, städa, det tar aldrig slut. Sen packar jag träningskläder, skär upp fruktbitar, plockar fram pysselböcker, pennor, CD-walkman, lurar, koftor (helt onödigt skulle det visa sig), vattenflaskor, filt och studentlitteratur. Dags för fotbollseftermiddag på Källbrink.
Första timmen blev jag och sexåringen tilldelade en plats i solen. Å vilken sol sen då... 9 september och jag får värmeslag trots kortbyxor och thischa. Det är totalförbud på att klaga på värmen, det förstår jag, men jag höll allvarligt talat att gå åt i solen. Jag tog upp "forskningsmetodiken" men eftersom hjärnan kokade så fanns det inget annat alternativ än att lägga bort den när jag läst en kvart och inte tagit in ett skvatt.
Timme nummer två blev jag placerad på en bänk i skuggan fast då hade plugglustan tyvärr försvunnit. Så kan det va, det gäller att va i fas. Å det finns ju en hel del trevliga människor som man kan passa på att snack lite med istället när tillfälle ges liksom. Jag ringde Brandis också, han satt i solen på jobbet och gottade sig och hade ätit hamburgare. Det va lugnt och skönt, Tyresö höll sig brandfritt...
Hemma i gränden igen och ungarna sprang raka vägen ut till kompisarna i parken igen. Själv ställde jag mej vid spisen för att laga middag. Samtidigt som jag med liv och lust packade upp alla miljarders pinaler som jag packat ner i kappsäcken några timmar tidigare. Detta eviga plockande alltså....
Å så fort småfolket ätit upp fick de hoppa ner i badet, å jag fortsatte att plocka, diska, torka och röja upp. Ett evighetsjobb som aldrig tar slut.
Tvåla, schamponera och balsamera. Torka små kroppar, föna hår och borsta tänderna, för att till sist kunna välta omkull småfolket i sina sängar igen. Nu sitter jag och håller sällskap och väntar på John Blund. Jag andas. Jag skriver till er....
Så fort de sover ska jag plocka undan femtiniotusensjuhundrasextiotvå badleksaker från badkaret, sanera och torka väggar och golv innan vattnet rinner ut i hallen. En femåring och en sexåring tillsammans i ett badkar kan verkligen få vattnet att flöda över alla barriärer. Sen ska jag gå ut och samla ihop barnens cyklar, leksaker och dockvagnar och låsa in dem i förrådet.
Hur det har gått med min "forskningsmetodik"? Hur mycket jag hunnit läsa idag? Vad tror ni....?
Å nu kommer jag på att jag glömt dricka mitt eftermiddagskaffe.... :-(