Det kan vara någon form av medelålderskris, men jag funderar på att söka upp en tatuerare... Inte idag och inte imorgon heller, men kanske lite längre fram i tiden.
Jag har aldrig identifierat mig som en person som skulle kunna ha tatueringar. Inte för att jag tycker att det är fult eller dumt på nått vis, utan mer för att det liksom inte är min grej. Jag vet flummigt...
Jag tycker att tatueringar är jättesnyggt på vissa personer och apfult på andra. Det handlar nog mest om motiv, placering och exponering.
Hur som helst, jag börjar känna mej mogen för inte bara en utan helst tre permanenta konstverk. En anledning till att jag aldrig velat tatuera mig tidigare är att jag varit rädd för att ångra mej. Hur väljer man motiv egentligen? Nu har två motiv kommit till mej och jag vet att jag kommer älska dem för resten av livet. Å antagligen kommer de bli mer och mer betydelsefulla för mej ju äldre jag blir. Jag kan liksom inte säga nej till dem...
Funderar på handleden, vill kunna se dem själv när helst jag vill. Undra om det gör ont? Fast jag har ju fött barn, inget kan göra ondare än att föda barn.
Låter det mogna ett tag, det vore coolt. Men vem vet... Kanske är det en medelålderskris....
Kanske slutar det så här....?
Jag ska göra det på lördag pirr pirr
Barnens namn