Det finns inget värre än att lyssna på folk som berättar om sina drömmar. Det vet ju varje människa att det är osant, overkligt och helt utan sans och förnuft, ändå är det så ofta så att hen som drömt tappar all form av verklighetsuppfattning. Hen har en upplevelse av att hen på något sätt funnit meningen med livet, löst allsköns mysterium och fått en uppenbarelse utan dess like.
För den som lyssnar framstår allt som smörja men berättaren är euforisk och accepterar att det inte finns någon form av logik och att tid och rum byter plats helt oförklarligt. Ni fattar, jag orkar inte höra om dina drömmar. Men ni ska veta att jag är en person som varit med om allt i drömmarnas värld, i stort sett varje morgon minns jag mina drömmar och mina nattliga äventyr.
Nu ska jag berätta vad jag drömde inatt :-)
Jag går för att hälsa på en bekant på hennes arbetsplats. Vi har inte setts sen innan sommaren och därför får jag en smärre chock när jag ser henne. Hon har gått ner massor i vikt. Det strålar om henne och hon är snygg som tusan. Jag frågar henne hur hon burit sig åt, och hon förklarar att bra mat och en sträng PT har hjälpt henne. Sen upptäcker jag att jag har krossat ett sexpack med ägg i handväskan och måste skynda mej där ifrån. Men det gjorde inget för min bekant eftersom hon va tvungen att klättra upp på en stege och titta på ett fågelbo precis just då.
Jag skyndar mej tillbaka till min egen arbetsplats (som inte alls är min arbetsplats) och spottar frenetiskt hela tiden för jag har äggskal i hela munnen, inte alls gott och det växer i munnen på mej. Sen blir jag sugen på att bli lika fit som min bekant, så jag ringer min gamla PT Andreas som jag inte tränat med på ett par år. Han lovar att ta sig an mej och ber mej gå ner till gymet. Jag går dit men märker att jag blivit så tjock att jag nästan inte kan ta mig in genom entrén. I entrén möter Olga (biggest looser) upp mej och säger att hon fått uppdrag av Andreas att ta han om mej tillsammans med Mårten (biggest looser). Andreas klarade inte av det själv tydligen.... Nu vill de sätta mej på ett specialgym inne i stan och jag inser att detta är ett heltidsprojekt de tänker dra igång. Jag drar mitt visa-kort i kassan, men har inte täckning för kostnaden. Jag får panik, jag ville ju bara få lite hjälp av Andreas och nu ska jag sätta mej på pendeln varje vardagmorgon för att åka till city och träna innan jobbet. Jag begriper inte hur det ska funka med jobb, plugg och familj, men jag säger inget. Jag bara okejar allt, nickar och ser glad ut. På väg ut från gymet fastnar jag i en trappa för jag är så tjock....
Sen vaknar jag....
OK, tyd den om ni kan..... 😄😄😄
