Jag pratade med moster Ella igår. Jag sa att det va så skönt att vi hållit oss friska sen i somras. Ingen feber, ingen kräksjuka och knappt ens nått snor....
Detta måste antagligen ha uppfattats som att jag drabbats av hybris och således måste plockas ner på jorden omgående. För fem timmar senare vaknar Melina och kräks ner hela kojan hon sover i. Kuddar, täcken, gosedjur, madrassen och hela hon va täckt av en gråbrun sörja. Bara att kavla upp ärmarna och börja sanera och duscha barn. Varför händer alltid sånt här på nätterna? Å varför alltid när man är ensam hemma med barnen....?
Sen va det svårt att somna om. Melina blev kokhet och andades ojämnt. Jag låg beredd med hinken och lyssnade efter hulkningar...
Idag fortsätter saneringen, samtidigt som hon bearbetar sorgen av att vi va tvungna att ställa in fredagsmyskalaset som hon bjudit in grannflickorna till. Som hon längtat, som hon planerat och som hon sörjer nu....
Parantes: Ja hon sover i en koja inne i Måns rum eftersom vi håller på och fixar till hennes rum med nya tapeter och så....
Stackars Melina. Trist att vara så dålig och sen på det den där totala besvikelsen som bara barn kan uppleva när de har sett fram emot något som sen inte kan bli av. :( Och stackars dig också. Hoppas saneringen är i hamn och att ni andra håller er friska. Kram från Sköndal (där bebisen somnat i gymmet och föräldern dricker kaffe och läser ikapp din blogg).