Cirkusshow i Gränden

Ni skulle sett mej idag klockan 18. Jag lovar då bjöd jag på ett redigt cirkusnummer. Rena rama jongleringsshowen. Femton bollar i luften samtidigt. Magen knöt sig och svetten rann. Men jag överlevde som den katt jag är....

Vad som pågick? Jo, jag har rivit bort alla lakan och försöker bädda rent samtidigt som jag dammsuger och torkar överallt. Fint och smittfritt ska det bli minsann. Tvättmaskinen och tumlaren går i ett och det är ett under att inte det går en propp pga överbelastning. Allt fejande har fått mej att tappa tidsuppfattningen men efter en snabb blick på klockan inser jag att jag måste lämna övervåningen som ser ut som ett bombnedslag med skurhinkar och drivor med prylar för att bege mej ner i köket för att förbereda middag. Då kommer jag på att jag i ett svagt ögonblick har lovat sonen hasselbackspotatis, så det är bara att ställa sig att hacka. Dörrklockan ringer och när larmkillen som vi avtalat tid med hälsar på mej inser jag att honom har jag helt glömt bort. Jag säger att Brandis ännu inte kommit hem från jobbet och larmkillen säger att han ska återkomma om en halvtimme. Då kommer jag på att vi visst har lovat att åka och hämta en hylla också, vi skulle varit där för en kvart sen, men det kan liksom inte hjälpas. Medan hackelbackarna står i ugnen hinner jag börja bädda dotterns säng tre gånger, alla tre gånger med för små underlakan. Jag känner hur jag kokar av stress och kuddarna som tumlar runt med tennisbollar i fyra timmar blir ju aldrig torra. Kommer på att jag har en russinunge i badkaret som måste tvättas och torkas, men som självklart måste trilskas och sätta sig på tvären fast att hon tagit världens längsta bad. Steker kotletter och champinjoner i gräddsås som vi slänger i oss på fem röda när Brandis kommer väl hittat hem. Larmkillen dyker upp igen med sitt säljarsmile. Jag röjer av i köket och duschar barn nummer två som blir jättearg för att han inte får snorkla i badkaret som jag lovat. Jag hör steg i trappan, det är larmkillen som går upp på övervåningen. OMG, bombnedslaget, hoppas han inte går vilse bland allt bråte och snubblar på dammsugarslangen. Sen får jag torka av badrummets golv, tak och väggar efter sjöslaget som småfolket ställt till med i badrummet. Jag slår mej ner i soffan hos larmkillen en stund och förklarar att jag egentligen bara vill ha hans dekaler. Han säljer inte bara dekaler. Typiskt. Jag skrev på papper och lämnade mitt telefonnummer. Ännu ett ansvar på mina axlar, hur gick det till egentligen Brandis? Så fort larmkillen gått skickar jag iväg Brandis för att hämta den bortglömda hyllan. Tur att jag har en så stor och snäll sambo. Under tiden bäddar jag om dotterns säng för fjärde gången och den här gången skiter jag  fullständigt i att underlakanet är för litet. Välter omkull dem och nu sitter jag här. I hallen på övervåningen, mitt i bombnedslaget, och hoppas att de snart somnar. Så fort de sover måste jag hänga en tvätt och sen ska jag bädda rent i vår säng. Vilken kväll. Vilken cirkus.

Kommentera inlägget här :