Det tog några timmar men nu känner jag mej packad och klar, det är ju trots allt en del som ska med. Kläder och prylar till fyra personer, både för skogs- och stadsbruk. Å det svenska vädret hör det ju inte lättare precis. Allt från bikini och flipp flopp till ullkofta och gummistövlar är packat, omsorgsfullt i små vakumpåsar...
Mitt i all packning fick vi en välbehövlig paus och god grillmiddag hos våra härliga grannar. Fin fint att kunna gå över till vänner oduschad, solsvettig och iklädd bikini och strandklänning.... å lite lätt vidbränd om ryggen som vanligt. I år har jag grändens rödbrunaste rygg tror jag. Alla åtta va lika glada att träffas igen efter ett par veckor på olika håll. Vi hoppade, studsade och dansade runt runt runt (typ).
När vi kom hem igen efter sisådär tre fyra timmar va det inte helt lätt att komma igång med packandet igen. Barnen duschades och sen läste Jocke godnattsaga för dem!!! Många många föräldrapluspoäng där serru. Trots sagan fick jag ändå ligga bredvid Melina och hålla handen tills hon somnade. Jo, precis som med ett spädbarn, men vi försöker vänja henne av med det här behovet. Förhoppningsvis är hon avvand till den dagen hon bjuder in en egen nattgäst.
Packade det sista, tog in dynorna till utemöblerna, skickade iväg några mail och fixade med diverse ditt och datt tills ögonen började bli grusiga. Det började med andra ord bli dags att gå och lägga sig, men det va då det hände...
Min lins fastnar, åker in under ögonlocket och skaver skaver skaver. Jag pillar och kliar, gråter så att ögat blir helt rödsprängt. Efter en kvart får jag ut den, vilken lättnad.... Tills jag upptäcker att den gått sönder (självklart) och jag bara fått ut halva... PANIK!!! Fortsätter att pilla och klia och gråta en kvart till. Tänker att "nu måste jag väcka Jocke och småfolket och åka till S:t Erik"... Å då så som ett under så är andra linshalvan ute, å jag drar en suck av lättnad.
Med endast en lins och i totalt mörker (pga värmen är alla fönster öppna o pga rädsla för mygg är alla lampor släkta) inser jag att jag måste leta upp en ny lins inför morgondagens resa. Självklart är linserna omsorgsfullt nerpackade och ligger långt ner i ena resväskan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Till slut väljer jag glädje, för jag är tacksam att jag i alla fall slapp åka in till ögonkliniken...
Packad, enögd och redo för nya äventyr....
