Häromdagen hade jag äran att lyssna på en föreläsning om barnfattigdom. Det va två kvinnor från Fryshuset som var i skolan och berätttade om deras verksamhet "Barn till ensamma mammor". Det dom berättade gick rakt in i hjärtat och själen på mej, tänk att det finns så många barn som lever i fattigdom i Sverige 2012. Tänk att "småutgifter" som jag ser som självklara kan vara sånna utgifter som får dessa mammor att bryta ihop. Att skicka med frukt till skolan varje dag är en stor kostnad för en redan belastad ekonomi, och när det är dags för Luciafirande kan det kännas lättare att sjukskriva sig än att erkänna att man inte har något lucialinne.
De som jobbar i verksamheten "Barn till ensamma mammor" gör ett fantstiskt jobb och ser till att barnen får tillgång till aktiviteter och roligheter helt gratis. De finns även där för mammorna som får möjlighet att skapa sig ett nätverk och bli hänvisade till rätt hjälpinstans.
Bara i Stockholm har verksamheten över tusen medlemmar, men eftersom många känner stor skam över att erkänna att man är ensam och fattig, så är det många många fler som skulle behöva den här hjälpen. 65% av dessa är svenskfödda mammor. De är mellan 30 och 40 år gamla och de flesta har jobb, om än lågavlönade. Det slog hål på den myten som jag gått på om "den unga, fattiga, arbetslösa, invandrarkvinnan".
Gemensamt för de här kvinnorna är att de på ett eller annat sätt drabbats av en kris som vänt uppochner på deras tillvaro. Ett sjukdomsfall, ett dödsfall, en skilsmässa, ett svek, arbetslöshet.... Helt plötsligt står man där ensam med alla utgifter...
Snart kommer de gå ut med en kampanj som de kallar "Jag brinner för dej"
Den handlar om att vi måste bry oss om varandra.
"Dina barn är mina barn. Mina barn är dina barn. Tillsammans är alla barn våra barn. Jag lovar att se dig och agera för dig. I det enkla vill och kan jag göra skillnad för dej.
* Jag säger hej till barnen i min närhet, och lär mig deras namn.
* Jag bjuder alla till bords, när mitt barn har kompisar hemma.
* Jag uppmärksammar och berömmer barnen i min närhet.
* Jag skickar med extra matsäck när mitt barn ska på utflykt.
* Jag tar med mig en fotboll eller ett hopprep ut på gården och leker med barnen.
* Jag skänker bort de saker jag inte behöver, genom att sätta upp lappar i närområdet.
* Jag frågar om jag kan hjälpa till, när jag ser ett barn som ser ledset eller vilsen ut.
* Jag skickar med extra vantar, lucialinnen eller halloweendräkt till förskolans och skolans aktiviteter.
* Jag och mitt barn delar med oss av hinkar, spadar och leksaker när vi är ute och leker.
* Jag förmedlar dessa handlingar vidare."
mycket tänvärt!! Man tror ofta att man ska skänka kläder och saker till fattiga utomlands, men, man borde tänka mer lokalt!
/ Nina