Jag måste erkänna, hösten är här :-(
Å med hösten kommer dess sedvanliga aktiviteter. Ett par gånger om året går jag igenom barnens strumplåda, rensar bort gammalt och köper nytt. Det känns bra. Jag kan bara inte förstå dom som går i slitna strumpor....
Ikväll har jag namnat 25 par nya strumpor. Många tycker att jag är galen, men faktum är att den tid jag lägger på detta sparar både tid, kraft och pengar. Jag bryr mej inte om borttappade strumpor, för de kommer alltid tillbaka. Jag behöver aldrig leta, de hittar hem ändå. Jag tror inte vi saknat en enda strumpa sen Melina började förskolan för drygt fyra år sen. Å då ska ni veta att hon är ett barfotabarn som slänger av sig strumporna i tid och otid.
Däremot är jag sämst på att märka andra kläder, men det är en annan sak...
Så ikväll har jag stått med strykjärnet en stund samtidigt som jag kollade på "Moraeus med mera" och nu är jag nöjd. Nu vet jag att jag inte behöver köpa strumpor förrens till våren. Då får jag fylla på med ljusare färger.
Nått annat som är bra är att det bara skiljer ett år mellan barnen. De kan mao ha EN gemensam strumplåda....
Nä, jag är inte galen. Jag vet bara nöjet med ett par fräscha strumpor.
Å så blir man ju lite populär bland förskolepedagogerna ;-)
Helt rätt, jag gör samma sak och en liten strump har försvunnit, men kan likväl ha hänt hemma! Kram