Det är den 11 november och fars dag.
Jag tassade upp när barnen vaknade vid 8.30 och förberedde frukost åt pappan i huset. Eftersom han uttryckt att han hatar kommersiella jippon så tänkte vi att just kaffe och hissad flagga var lagom uppvaktning. Men kaffet hann inte bryggas färdigt innan han kom studsande ner för trappan iklädd Spindelmannenkostym. Så va det med den här pappan...
Här i Huddinge har det regnat precis hela dagen... Kan det bli tråkigare?
Japp, det kan det. Genom att avstå all form av firande och isolera oss har vi uppnått maximal tristess.
Melina är lite risig i magen och Måns snorar, en vilodag var precis vad som behövdes idag.
Med andra ord fick vi tacka nej till farsdagsfirande hos min pappa också. Jag pratade med honom i telefonen och han hade i alla fall blivit uppvaktad med kaffe på sängen. Vilken tur att mamma ordnar när ungarna inte har möjlighet.
Fast som Jocke sa "jag vill hellre bli uppskattad de andra 364 dagarna på året, än just idag bara för att det står i almanackan" och det låter ju klokt. Jag ska försöka tänka på det, att verkligen uppskatta att både jag och ungarna har så fina, omtänksamma, kloka och snälla pappor...
Men fy vad det är trist det är när inget kul händer. Jag har pluggat och tvättat och varit en sväng i centrum. Handlat proviva och middagsmat till nästa vecka. Förberett veckomatsedel och annat nödvändigt.
Snart ska jag ställa med och rulla köttbullar, roligare än så här blir inte den här dagen tyvärr...