Vi ska göra oss av med vår älskade tvillingvagn. Det är med sorg i hjärtat som jag inser att vi måste skiljas åt, att vår tid tillsammans är förbi. I tre och ett halvt år har vi hängt ihop, och jag har verkligen varit supernöjd. Senast förra helgen rullade vagnen genom ett soligt Huddinge med två trötta ungar som passagerare. Jag fattar inte hur vi ska klara oss utan den, men nu är det i alla fall dags. Nytvättad och finfixad står den och mognar inför nästa uppdrag. Så redo för ett par nya gangsterungar.
Men se vad vi fann när vi tömde alla fack. Pang bom och jag är tillbaka ett par tre år i tiden. Napp å trasa, min femårings livlinor. Det bästa bästa å hennes allt. Nu har de legat minst ett och ett halvt år där, bortglömda i ett fack. Obehövda, osaknade, ogosade...
Utan att jag fattat varken hur det gick till eller när det skedde så har min bäbis blivit stor...
