I morse vinkade jag av mina trollungar och mannen, nu är jag solo i en vecka, sen kommer Jocke hem igen. Barnen ska jag inte träffa igen förrän vecka 29. Det är långt tills dess, och det kändes tungt att säga hej då.
Mina fina härliga roliga (och ibland riktigt jobbiga) ungar....
När jag kom hem från jobbet va det sååå tyst och tomt i huset. Antagligen kommer jag vänja mej efter några dagar, men det va som att jag hamnade i något slags chocktillstånd som gjorde mej helt apatisk. Jag stod och stirrade framför mej och undrade vad jag skulle hitta på. Vad gör man för middagsmat när man bor solo? Det blev en tallrik fil med banan och müsli, är detta vad jag kommer att äta i en vecka nu?
Tystnaden var med mej hela middagen och jag uppmärksammande att min stol knarrade så fort jag rörde på mig lite. Konstigt att man helt plötsligt får höra nya ljud i sitt hus...
Å i huset har jag fått sällskap, jag är ensam hemma men inte själv. Myrorna är med mej idag med så att säga. Det är inte invasion, men de finns där. Jag har fått tips om salt, kanel och vitpeppar så nu har jag en härlig kryddblandning på hallgolvet, blandat mer ceriserosa myrr som Jocke bidrog med i morse.
Efter filmiddagen åkte jag till Jenny på Tingeling och fick en skön fotbehandling. Fotbad, fil & puts, lackering och massage. Superskönt och det bästa av allt är att jag får behandlingen betald av min arbetsgivare, friskvård ni vet. Heja heja huddinge kommun i samarbete med skatteverket :-)
Nu sitter jag i soffan och slökollar på Ernst K, bloggar och pratar me Yvonne i telefon. Undrar hur de här dagarna kommer att vara? Kommer jag bli supereffektiv och hinna med allt som jag har tänkt mej, eller kommer jag bli lat...?