ytaodjup

Jag vill uppdatera det gamla ordspråket "inför döden är vi alla lika".
Efter en kväll i badhuset vill jag mena att "i mässingen är vi alla lika".

Det började redan i bassängen. Jag sitter i 20 cm djupt vatten tillsammans med massa andra nästintill nakna föräldrar. Alla försöker vi hålla reda på våra ungar som myllrar runt i vattnet. Men det är aldeles för många vuxna på så liten yta, jag känner att vi är otäckt nära varandra. Det är håriga ben, valkar och fötter med förhårdnader överallt. Men vi biter ihop och ursäktar oss lite, våra barn nöjda och glada och det är det viktiga i sammanhanget.
Var är alla "Brad Pitt"-kopior när man behöver dem? är en tanke som flyger genom min skalle.

Känslan och obekvämlighet växer när det blir dags att duscha och basta efteråt. Visserligen är det bara tanter, damer och tjejer, men också en hel del ungar. Barnen far runt och måste självklart prova precis alla duschar som finns, ingen svarar på tilltal och jag ber en stilla bön om att jag inte ska halka och slå ihjäl mej när jag försöker hänga med i deras tempo. Men schampo i håret och tuttarna hängandes och slängandes försöker jag hindra barnen från att tränga sig in i bastun. Vare sig jag vill eller inte bjuder jag församlingen på hela härligheten.

I det här läget spelar det ingen roll vilken bil man kör. Ekonomi, utbildning och civilstatus är även det ovesäntligt. Ingen ser vem som har designat din väska eller dina stövlar och utan make-up och fixad frilla är vi alla lika nakna...

Man blir en aning ödmjuk måste jag säga. Det gäller att man har en bra självkänsla och lite humor ;-)