Vilken knasdag....
Datorn krånglade, strömmen försvann och som om det inte vore nog med det så körde jag fast med bilen i snömodden...
Jag må ha varit själv med barnen mitt i allt elände, men jag var inte ensam. Tack vare föräldrar, grannar och goda vänner så har jag trots allt haft en fin dag. Mamma och pappa lånade ut en dator så att jag kunde lämna in min text i tid, sen lagade de mat åt oss så vi slapp vara hungriga.
När strömmen kom tillbaka till Vistaberg igen skickade Linda ett sms, så jag visste att det va ok att komma hem. Annars hade vi nog sovit kvar, ett kallt och mörkt hus är ingen höjdare i kombination med barn.
Väl hemma sladdade jag in med Corsan på parkeringen. Lite för mycket snö tydligen för det tog tvärstop. Jag va fast, kom varken framåt eller bakåt. Då är man glad att det finns vänliga och tålmodiga grannar i gränden. Robert såg inte bara till att vi kom loss, han och "stora gula traktorn" plogade sen upp en finfin parkeringsruta till Corsan.
Tack å tack å tack...