Hur länge ska jag hålla på med de här lögnerna?
Ni vet, jag ljuger för mina barn, å historierna är riktigt invecklade nu.
Egentligen har jag tagit ställning för att leva sant. Att aldrig ljuga för barnen, hur tuff sanningen än må vara. Jag har lovat att svara på deras frågor så rätt och riktigt jag bara kan. Mina barn ska aldrig behöva vakna upp en dag och bli tvungna att deala med sanningen tjugo år för sent.
Men det finns tydligen fyra undantag....
1. Tomten
2. Tandfén
3. Påskharen
4. John Blund
Hela december och halva november har vi diskuterat och dissekerat tomten och allt som hör därtill. De tror ju stenhårt på honom, och är jättenyfikna och har tusen frågor. När så äntligen tomten dök upp den 24:e var det ren och skär lycka. Sen släppte de hela tomtegrejen....
Men sen några kvällar tillbaka har de till mitt stora förtret återupptagit septembers och oktobers eviga nattningssamtalsämne: Mr John Blund
Nu har vi i alla fall kommit överens om detta:
• Han strör sömnpulver i allas ögon så de somnar. Inte bara barns ögon, även vuxnas.
• Ingen har någonsin hunnit se honom.
• Han är stor som ett lillfinger (hur man nu kan veta det om ingen har sett honom).
• Han flyger fram med hjälp av ett litet litet paraply
• Han tar sig in i husen genom nyckelhålet.
• Han vill inte krypa in i någons näsborre, han gillar inte snor.
• Han är absolut absolut inte farlig
• Han hinner hem till alla eftersom alla går och lägger sig olika tider.
Med hjälp av min livliga fantasi kanske jag kan bli författare en vacker dag.
Behöver jag säga att jag inte längtar vare sig till påsk eller tills ungarna börjar tappa tänder.....