Jag kan inte låta bli att fundera över min resa. Vad livet kommer erbjuda mej i framtiden. Jag är mitt i livet nu, antagligen i den fasen då allt snurrar som snabbast. Livspusslet är övermäktigt ibland, men jag försöker att med hjälp av god planering lägga en bit i taget. Jag gör allt jag kan för att inte stressa upp mej, dödar all oro. Fungerar för det mesta, även om jag vet att det skulle vara spännande att våga stanna upp och analysera det som skaver. Men tid finns inte, kan inte deala med det nu, nu lägger jag ju pusslet. Ibland känns det som att mitt liv står på hold, samtidigt som det händer så mycket kul i andras liv. Jag ser det speciellt på mina barn, mina fina ungar som brukade va så små...
Jag va på kurs igår i mindfulness. Kanske kunde det ha varit nått för mej men tyvärr var jag inte mottaglig. Kändes bara som hokus pokus, blunda, andas, känna efter och tänka. Nä jag satt bara där och kände att LEVA, det är vad jag vill. Men tydligen funkar meditation och "leva i nuet" för vissa, fast jag lever minst lika mycket på minnen och drömmar.
Yrkesmässigt har jag tre drömmar, men jag är nöjd om EN blir min framtid. Antagligen är det så att jag valt en ganska krånglig väg för att nå dit. Kanske är det till och med så att den här vägen inte alls för mej till rätt plats. Jag vet inte...
Jag kan inte sluta tänka på vad livet har gjort för planer åt mej. Var jag kommer hamna, och om känslan av total harmoni kommer infinna sig. Men tron om vindsvåning med egen mottagning eller en liten skrivarstuga vid havet ger mej styrka att kämpa på.
Den tredje drömmen?
Jobba på Huddinge sjukhus. Det finns nått där i väggarna som talar till mej....
