Föreställ dig att du springer ett maratonlopp. Du har tränat för detta länge, du kämpar mot trötthet och blodsmak i munnen. Benen är tunga men du springer på för du vet vilken härlig känsla som kommer infinna sig samma sekund som du springer över mållinjen. Det är bara upploppet kvar, du kan se målet, du får snart din belöning i form av vila och sen kan du ägna dig åt annat än löpträning ett tag...
Men allt går inte helt enligt planerna. Precis innan mål lägger någon krokben på dej och du faller så illa att du inte inte kan slutföra loppet. Din belöning går förlorad....
Min vecka, måndag, tisdag och onsdag har varit mitt maratonlopp. Det har varit högt tempo och full rulle. Jag har jobbat, pluggat, tränat, handlat, tvättat, städat, varit på två utvecklingssamtal, lagat mat, varit på dansträning, haft personalmöte osv osv... Men siktet har hela tiden varit inställt på torsdag eftermiddag då den efterlängtade påskledigheten börjar. En ledighet som innebär att hela familjen ska vara lediga tillsammans, Jocke har tagit semester från jobbet och nu ska vi hinna umgås med både familj, släkt och vänner.
Men allt går inte helt enligt planerna. Vid lunchtid på torsdagen ringer jag hem till resten av familjen som har tjuvstartat med ledigheten, för att kolla av läget.
Statusen hemma var: MÅNS HAR KRÄKTS!!!!
Men vem fäller krokben på mej under upploppet på mitt påskmaraton?
Barnen har varit friska hur länge som helst, jag kan inte ens minnas när de va sjuka sist, och så kräks han nu!!!!
Nu när vi ska vara lediga och ha det mysigt tillsammans, kommer vi ligga och kräkas hela högen mån tro?
Detta är lagen om "alla livets små djävligheter" eller hur?
Den här härliga boken som jag fick av Lisa för ett par år sen. Det är min självbiografi....
Fina Lisa som jag träffade igår bland blommor och blad
Det är verkligen som Jocke sa, du är glad och positiv jämt
Tar till mig lite av den energi du utstrålar och håller huvudet högt i påsk
Jag biter ihop, väljer glädje och en glad påsk.....
(och räknar ner våra 48 timmar....)