Djupt ner i djupet...

Ett möte på eftermiddagen sänkte mej totalt. Jag började tvivla på min kompetens och min roll. Jag plockade ner mej själv i minsta beståndsdel och kvar blev bara en blöt fläck.
Så småningom förvandlades min nedstämdhet till ilska.
Ilskan får mej att kämpa vidare och bygga argument. Det är tur att jag är ensam så ingen ser hur det bubblar i mej och hör alla fula ord.
Just nu ältar jag detta möte om och om igen. Just nu upptar detta möte hela min värld. Antagligen kommer det inte att vara så för evigt, men just nu....

För att inte gräva ner mej totalt myser och gosar jag med mina små. Vi pysslar om varandra, och ikväll har vi gjort manikyr. "mamma jag blev nästan en prinsessa" utbrister Måns när han ser sina nymålade röda naglar.

Kommentarer :

#1: Pernilla

Kram till dig min fina vän <3 <3

skriven
#2: Lotta

Vet hur det kan kännas och vet att du är starkare än så. Tro på dig själv, det gör jag!! KRAM

skriven
#3: Camilla

Vet av erfarenhet hur jobbigt det där kan vara.... Men jag är övertygad om att du vid nästa möte kommer kunna berätta och argumentera för hur du känner och upplever det hela. Jag tror på dej Sarah! Kram Camilla... Ps Underbar kommentar från Måns :)

skriven
#4: hellen

Men vad är det som händer Saris? Det låter ju jobbrelaterat men jag fattar inte vad som hänt som får dig att tvivla på din kompetens eller din roll. Oavsett vad så hejar jag på dig!

skriven

Kommentera inlägget här :