Treårsåldern
Mysteriernas tid
Det verkar som det är svårt att vara tre
Är man liten eller stor?
Är man rädd eller modig?
Är man nyfiken eller nöjd?
Är man beroende eller självständig?
Man befinner sej tydligen i något slags gränsland
När man är tre år kan man allt, och ibland ingenting
När man är tre år vågar man allt, och ibland ingenting
Lika svårt som det är att vara tre
Lika svårt är det att vara förälder till någon som är tre
Jag försöker vara tydlig
Jag försöker vara konsekvent
Jag försöker vara lyhörd
Jag låter henne vara delaktig
Vad mer kan man begära?
Ändå blir det så ofta så fel
Hela tiden en ballansgång mellan ilska och glädje
Höga berg och djupa dalar
Känslor som svämmar över åt alla håll
Vad hände med lagom?
Nä, hon gillar ju inte lagom....
Vi krockar och och stångas
Vi kramas och pussas
I helgen va vi på lill-Ica för att handla
Den självständiga treåringen och den lyhörda mamman. Den trötta mamman som helst handlar själv, men som biter ihop för treåringens skull. Mamman som vet vilken glädje det innebär att få köra en egen liten vagn när man är tre.
Snabbt susar den allerta treåringen iväg. Iväg för att knycka åt sej en vagn. Vad händer den dagen vagnarna är upptagna? Då kommer hon bergis knycka en vagn ur händerna på någon. Racet kan börja. Den snabba treåringen sätter full fart in i butiken, det gäller att hänga me. Mamman vill varken att treåringen ska riva hyllor me varor eller komma bort på affären. Den skräckslagna mamman ser hur treåringen tvärnitar 2 cm framför ett ugnt par: "FLYTTA PÅ ER!!!!, JAG SKA HA BANANER" Effektivt kan mamman konstatera. Dom flyttade på sej blixtsnabbt. Handlingen på Ica går snabbt, mamman får rycka med sej saker i farten och samtidigt försöka ha koll på vad treåringen läger ner i vagnen. På väg till kassan stannar den nyfikna treåringen gärna och provsmakar några godisbitar bland lösviktsgodiset. Mamman bannar henne varje gång och treåringen vet att det är fel. Vet, men bryr sej inte. Treåringen bestämmer att de har fått me allt dom behöver och lägger upp alla varor på bandet. Eftersom man inte kan betala med ett pappkort från Postkodslotteriet så får den småsvettiga mamman ta över betalningen.
Den pedagogiska mamman har övat med treåringen hur man ska säga när man vill att någon ska flytta på sig. Mamman hör treåringen prata med sin spegelbild "Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi?"
Mamman är nöjd, men käner samtidigt ett sting av ro, kommer hon verkligen be så där fint nästa gång?
Man kan aldrig veta
Men den treåringen vet vad hon vill och tar för sej
Häromdagen va det dags för tandläkarbesök igen
Tredje gången gillt
Den pedagogiska mamman förberedde den modiga treåringen hela morgonen
Inte berätta för tidigt, så att hon började oroa sig och skulle sova dåligt
Vi pratar om vad som ska hända hos tandläkaren och jag får lova att berätta:
Melina vill inte sitta eller åka i stolen
Melina vill inte att tandläkaren sticker henne med petaren på nageln
Melina vill inte så några maskiner (borren menar hon)
Hon kan tänka sig att:
Se på vattnet som kommer i muggen
Eventuellt gapa så att tandläkaren kan räkna hennes tänder
Låta tandläkaren komma nära med lilla spegeln
Det här skulle hon fixa om både mamma och pappa följde med henne till tandläkaren
Hoppfulla gick den pedagogiska mamman, den på ytan lugna (men egentligen tandläkarrädda) pappan och den modiga lilla treåringen till tandläkaren. Tillsammans satt dom i väntrummet, skojade skrattade och spelade "Fia med knuff" med treåringens egna regler. Den pedagogiska mamman och den lugna pappan höll god min när treåringen räknade till 19 prickar på tärningen gång på gång. De visste att det gällde att hålla henne på humör, inget fick gå fel, inför dagens viktiga uppgift.
Tandläkaren kom ut till treåringen i väntrummet. Tandläkaren va det inget fel på. Hon småpratade lite med treåringen om fina kjolen och toppen som hon för dagen hade klätt upp sej i. Osäker på om treåringen skulle prestera, ville mamman i alla fall visa upp ett rent och snyggt barn.
Tillsammans vandrar tandläkaren, den modiga treåringen, den pedagogiska mamman och den lugna pappan korridoren ner till mottagningsrummet. Dom lyckas kliva över tröskeln och stänga dörren, men sen är det stop. Tvärstopp....
Den stora, solta och modiga treåringen förvandlas till den lilla, rädda och hysteriska treåringen. Hon skakar och skriker. Hon vill hem. Den pedagogiska mamman lyfter upp den hysteriska treåringen i famnen, försöker prata henne tillrätta, förklara, visa. Tvärkört, treåringen gråter och skriker så det inte går att föra ett vettigt samtal i rummet samtidigt. Den pedagogiska mamman förvandlas hon me. Hon blir den svettiga, stressade, likgiltiga mamman. Hon vill bara att det ska bli lugnt och tyst. Den likgiltiga mamman struntar fullkomligt i "öppna bett" och karies. Den likgiltiga mamman ger den hysteriska treåringen nappen att suga på. Den likgiltiga mamman får samman känsla i magen som när hon gav nappen till sin nyfödda dotter på BB. Den likgiltiga mamman får sen samma predikan om nappens negativa effekter av tandläkaren som av barnmorskan på BB. den likgiltiga mamman stänger av öronen och njuter av tystnaden.
Den lugna pappan är modig och sitter i stolen och åker upp och ner
Den ledsna treåringen får en ring och en ny besökstid i augusti
Treåringen sa på morgonen att hon skulle gapa hos tandläkaren
Treåringen sa hos tandläkaren att hon skulle ge sina nappar till kattungarna på Skansen
Jag vet att hon ljuger, hon ljuger så bra
Treåringen vet vad mamman och pappan vill höra
Hon säger det hon vet att dom vill höra
Men sen gör hon som hon vill i alla fall
Vår modiga, rädda och alldeles underbara lilla treåring....
Mysteriernas tid
Det verkar som det är svårt att vara tre
Är man liten eller stor?
Är man rädd eller modig?
Är man nyfiken eller nöjd?
Är man beroende eller självständig?
Man befinner sej tydligen i något slags gränsland
När man är tre år kan man allt, och ibland ingenting
När man är tre år vågar man allt, och ibland ingenting
Lika svårt som det är att vara tre
Lika svårt är det att vara förälder till någon som är tre
Jag försöker vara tydlig
Jag försöker vara konsekvent
Jag försöker vara lyhörd
Jag låter henne vara delaktig
Vad mer kan man begära?
Ändå blir det så ofta så fel
Hela tiden en ballansgång mellan ilska och glädje
Höga berg och djupa dalar
Känslor som svämmar över åt alla håll
Vad hände med lagom?
Nä, hon gillar ju inte lagom....
Vi krockar och och stångas
Vi kramas och pussas
I helgen va vi på lill-Ica för att handla
Den självständiga treåringen och den lyhörda mamman. Den trötta mamman som helst handlar själv, men som biter ihop för treåringens skull. Mamman som vet vilken glädje det innebär att få köra en egen liten vagn när man är tre.
Snabbt susar den allerta treåringen iväg. Iväg för att knycka åt sej en vagn. Vad händer den dagen vagnarna är upptagna? Då kommer hon bergis knycka en vagn ur händerna på någon. Racet kan börja. Den snabba treåringen sätter full fart in i butiken, det gäller att hänga me. Mamman vill varken att treåringen ska riva hyllor me varor eller komma bort på affären. Den skräckslagna mamman ser hur treåringen tvärnitar 2 cm framför ett ugnt par: "FLYTTA PÅ ER!!!!, JAG SKA HA BANANER" Effektivt kan mamman konstatera. Dom flyttade på sej blixtsnabbt. Handlingen på Ica går snabbt, mamman får rycka med sej saker i farten och samtidigt försöka ha koll på vad treåringen läger ner i vagnen. På väg till kassan stannar den nyfikna treåringen gärna och provsmakar några godisbitar bland lösviktsgodiset. Mamman bannar henne varje gång och treåringen vet att det är fel. Vet, men bryr sej inte. Treåringen bestämmer att de har fått me allt dom behöver och lägger upp alla varor på bandet. Eftersom man inte kan betala med ett pappkort från Postkodslotteriet så får den småsvettiga mamman ta över betalningen.
Den pedagogiska mamman har övat med treåringen hur man ska säga när man vill att någon ska flytta på sig. Mamman hör treåringen prata med sin spegelbild "Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi?"
Mamman är nöjd, men käner samtidigt ett sting av ro, kommer hon verkligen be så där fint nästa gång?
Man kan aldrig veta
Men den treåringen vet vad hon vill och tar för sej
Häromdagen va det dags för tandläkarbesök igen
Tredje gången gillt
Den pedagogiska mamman förberedde den modiga treåringen hela morgonen
Inte berätta för tidigt, så att hon började oroa sig och skulle sova dåligt
Vi pratar om vad som ska hända hos tandläkaren och jag får lova att berätta:
Melina vill inte sitta eller åka i stolen
Melina vill inte att tandläkaren sticker henne med petaren på nageln
Melina vill inte så några maskiner (borren menar hon)
Hon kan tänka sig att:
Se på vattnet som kommer i muggen
Eventuellt gapa så att tandläkaren kan räkna hennes tänder
Låta tandläkaren komma nära med lilla spegeln
Det här skulle hon fixa om både mamma och pappa följde med henne till tandläkaren
Hoppfulla gick den pedagogiska mamman, den på ytan lugna (men egentligen tandläkarrädda) pappan och den modiga lilla treåringen till tandläkaren. Tillsammans satt dom i väntrummet, skojade skrattade och spelade "Fia med knuff" med treåringens egna regler. Den pedagogiska mamman och den lugna pappan höll god min när treåringen räknade till 19 prickar på tärningen gång på gång. De visste att det gällde att hålla henne på humör, inget fick gå fel, inför dagens viktiga uppgift.
Tandläkaren kom ut till treåringen i väntrummet. Tandläkaren va det inget fel på. Hon småpratade lite med treåringen om fina kjolen och toppen som hon för dagen hade klätt upp sej i. Osäker på om treåringen skulle prestera, ville mamman i alla fall visa upp ett rent och snyggt barn.
Tillsammans vandrar tandläkaren, den modiga treåringen, den pedagogiska mamman och den lugna pappan korridoren ner till mottagningsrummet. Dom lyckas kliva över tröskeln och stänga dörren, men sen är det stop. Tvärstopp....
Den stora, solta och modiga treåringen förvandlas till den lilla, rädda och hysteriska treåringen. Hon skakar och skriker. Hon vill hem. Den pedagogiska mamman lyfter upp den hysteriska treåringen i famnen, försöker prata henne tillrätta, förklara, visa. Tvärkört, treåringen gråter och skriker så det inte går att föra ett vettigt samtal i rummet samtidigt. Den pedagogiska mamman förvandlas hon me. Hon blir den svettiga, stressade, likgiltiga mamman. Hon vill bara att det ska bli lugnt och tyst. Den likgiltiga mamman struntar fullkomligt i "öppna bett" och karies. Den likgiltiga mamman ger den hysteriska treåringen nappen att suga på. Den likgiltiga mamman får samman känsla i magen som när hon gav nappen till sin nyfödda dotter på BB. Den likgiltiga mamman får sen samma predikan om nappens negativa effekter av tandläkaren som av barnmorskan på BB. den likgiltiga mamman stänger av öronen och njuter av tystnaden.
Den lugna pappan är modig och sitter i stolen och åker upp och ner
Den ledsna treåringen får en ring och en ny besökstid i augusti
Treåringen sa på morgonen att hon skulle gapa hos tandläkaren
Treåringen sa hos tandläkaren att hon skulle ge sina nappar till kattungarna på Skansen
Jag vet att hon ljuger, hon ljuger så bra
Treåringen vet vad mamman och pappan vill höra
Hon säger det hon vet att dom vill höra
Men sen gör hon som hon vill i alla fall
Vår modiga, rädda och alldeles underbara lilla treåring....