Nu stänger jag ner bloggen
Tack för fem fina år
Välkommen att följa ytaodjup på Instagram stället
Tack och hej...!
Tack 2014
Som sig bör så här på årets sista dag ska jag försöka sammanfatta året som gått. 2014 har varit ett härligt år på många sätt, men också ett år med många nya insikter och lärdomar om livet....
Det var i Januari som jag efter tre års studier och 210 högskolepoäng kunde plocka ut min lärarexamen. Det var en fantastisk känsla att trots mycket slit och stundtals många tvivel äntligen vara klar. Denna bragd firades sen på både längden och tvären...
När Februari kom var det dags att börja jobba heltid och försöka hitta någon slags vardag. Det var en salig blandning av vardag och fest och en hel del sjukdomar.
I början av Mars åkte familjen till Bangtao Beach på Phuket i Thailand och stannade i tre långa, sköna veckor. Det var ett välbehövligt avbrott och gav oss ordentligt med tid att landa och bara få vara med varandra. Den resan blir ett minne för livet.
I April tog jag beslutet att börja prioritera kropp och hälsa. Jag antog utmaningen att träna och äta bra "mellan påsk och midsommar". Jag fick hjälp av min PT, kämpade på och klarade målet, även om jag stundtals fick betala med både blod, svett och tårar.
I Maj kom våren och vi hade många dagar med fint sommarväder. Känslomässigt är maj en knepig månad. Så många måsten och samtidigt så mycket längtan efter något annat. Jag jobbar på och tränar så mycket jag bara orkar. Samtidigt drömmer jag mej bort, struntar i vardagen och går på en hel del roliga fester och föreställningar.
Juni handlade i stort sett bara om att avsluta alla påbörjade projekt och delta på olika former av sommar- och avslutningsfester. För att bara nämna några så festade vi på jobbet, på fotbollen, på Måns förskola, på Melinas skola och så va det examenscermoni på Södertörn.
Juli innebar att vi påbörjade en sex veckor lång semester. Vi inledde med brorsan och Malins fina bröllop och avslutade med en skön solresa till Svarta havet.
I Augusti drog allt igång igen. Det va skolstart, kick off och rutiner igen. Bara hoppa på tåget, tuta och köra igen...
Aldrig har det väl pratats så mycket politik som 2014. I September var det dags för riksdagsval och ingen kommer väl någonsin glömma Sverigedemokraternas framfart och den livliga debatten på sociala medier. Reinfeldt förlorade statsministerposten och Löven försökte bilda regering så gott han kunde.
Oktober och November regnade det och var grått. Hela tiden, varje dag... Jag skolade in en ny grupp med småknattar på jobbet, fortsatte att kämpa mot demonerna på gymet och fixade och trixade med vardagspusslet här hemma.
Under December har jag faktist bara haft ett mål, att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag tror aldrig att jag har varit så slutkörd tidigare. Jag försökte hålla alldeles för många bollar i luften samtidigt vilket gjorde mej sååå totalt dränerad på energi och lust. Jag jobbar till 16 dagen innan julafton, Melina får öroninflammation och Måns får halsfluss. Som grädde på moset visade det sig sen att Måns även utvecklat beröringsallergin Dermografi. Sista veckan på året blev det fem läkarbesök med barnen...
Tack för berg- och dalbaneåret 2014
Jag önskar dej ett fantastiskt 2015
Annandag jul
Nu är glada julen slut...
Vi har trotsat diverse sjukdomar och firat jul i alla fall två dagar i följd
Ätit god mat och bytt julklappar
Brandis har jobbat 24 timmar
Men vi andra är utvilade
Nu ska vi njuta av ett härligt vinterlov
Ledig en och en halv vecka till
Lyx... 😍
Dagen före...
Da'n före da'n, vi är redo...
Granen är klädd
Paketen är inslagna
Pepparkakshuset är pyntat
Julskinkan är griljerad och provsmakad
Bingolotterna är köpta
Uppesittarkväll i Gränden
Vi vuxna sippar på lite julmust
Måns dricker Kåvepenin
Melina dricker Amimox
Skål och god jul från oss
Vi borde göra slut nu....
Tittar bara in och säger hej…. Det var ett tag sen och det är så det kommer bli. Jag har bestämt att stänga ner bloggen till nyår... Det va verkligen inget lätt beslut, men allt måste ha sin tid. Bloggen har varit min dagbok och det har för det mesta varit riktigt roligt att skriva, men nu är det nog dags att göra slut. Kanske dyker jag upp i något annat forum, vi får se.
Jag har inte gjort babyalbum till mina barn eller sparat alla deras teckningar, men jag har så gott som dagligen under fem års tid dokumenterat vår vardag tillsammans. Det har varit många glädjestunder med mycket skratt, nyfikenhet och tokerier, men även allt annat som hör livet till lite… Sorg, ilska, krångel och trots. En salig blandning av livet, lite yta och lite djup, vardag och fest.
Jag älskar att titta tillbaka i bloggen. Minnas hur det var när barnen var små, och se hur det som var så självklart då känns så främmande idag. Jag har ofta känslan av att jag trampar vatten, eller springer i ett ekorrhjul. Jag kämpar och kämpar men ser sällan några större resultat, det är som att jag sliter förgäves. Men när jag tittar tillbaka blir det tydligt vilken enorm resa jag gjort under de här hem åren. Jag har bytt jobb, tagit mej igenom en treårig högskoleutbildning, renoverat hela huset typ, börjat träna, slutat träna och börjat träna igen. Allting samtidigt som jag vårdat och fostrat småfolket...
Jag har halkat in och ut på så många bananskal (hoppsan hejsan är jag här nu? typ), lärt känna nya människor, reflekterat över livet och hittat nya intressen. Ja ni förstår att man behöver ta ett metaperspektiv ibland, men det roliga är att hela den här resan har många av er varit med på. Egentligen är det väl bara en sak som jag trots gediget slit inte lyckats förändra under de här åren. Jag sitter fortfarande på tröskeln när barnen ska somna…
Andra advent
Och nä, jag har inte tänt mågra adventsljus än
Å inte har jag köpt mina julklappar heller
Kniven mot strupen som vanligt
Jag blir så trött på att vara jag...
Men vi har haft en skön familjehelg i alla fall
Supergod hamburgemiddag på Boston Grill
Å "fullt ös"-konsert i Globen med bla Petter, Tomas Ledin och Veronica Maggio
Sovmorgon imorse, vi sov bort fotbollsträningen faktiskt
Lite hemmafix och sen en sen släktlunch med mostrarna och lillebror med tillhörande fru hemma hos mor och far
Full fart till Huddingehallen för att examinera Månsan
Vi fick köpa ut gula baddaren och Guldpingvinen
Bra jobbat 👍
Jag avslutar helgen med Torpederna på 4:an
Det måste väl ändå va det roligaste som går att se på TV just nu
Meningen med livet
Ikväll är det "date night" med Brandis
Som jag längtat
Världens sämsta mamma
Det är en himla massa grejer som man måste ha koll på när man är förälder. Och råkar man glömma någon liten detalj någon gång då går man helt plötsligt under epitetet "världens sämsta mamma"...
Alltså... Vi började den här dagen redan vid sextiden i morse. Ja, ni läste rätt KLOCKAN SEX PÅ EN SÖNDAG!!!! Det är ju helt galet egentligen och helt ologiskt eftersom vi på vardagsmorgnarna tjatar oss hesa för att få barnen att stiga upp klockan sju. Men idag vaknade barnen som sagt riktigt tidigt och va såååå exalterade över att det va första advent. Sånt har de koll på trots att vi inte har något här hemma som skvallrar om att julen är på intågande. Här hemma har nämligen ingen liten Nisse tassat runt och hängt upp stjärnor i fönsterna ställt hyacinter på borden eller pyntat med röda kuddar och plädar i soffan.
Jag gissar att min hjärna fastnade i någon form av "sleeping mode" när småfolket väckte mej för synapserna har varit väldigt långsamma och resten av dagen. Jag inledde dagen med att svara Ja på de frågor jag fick, inte för att på något sätt vinna tid utan helt enkelt för att jag trodde att det va verklighet. Ska vi öppna första luckan i Lego-kalendrarna idag? Ja. Börjar TV-kalendern idag? Ja. Kan vi äta våra chokladtomtar till frukost? Ja. Sen roade de sig faktiskt själva en liten stund. Lego+choklad=Nöjda barn.
När jag kom ner från övervåningen vid sjutiden bad Måns mej kolla i almanackan om det verkligen va den 1 december idag, för de hade sagt något annat på Bolibompa nämligen. Klart Svt´s politiskt korrekta och ut i fingerspetsarna normkritiskt granskade barnprogramledare inte har fel, och behöver jag nämna paniken som uppstod i barnens ögon när de insåg att de tjuvöppnat första luckan. Vad skulle Tomten säga om detta?
Sen rusade förmiddagen på med fotbollsträning för Måns och kompislek med lunch för Melina. Jag gjorde mitt allra bästa för att vara en god mor och spelade kort med Måns för att fördriva tiden fram till eftermiddagens efterlängtade kalas. Äntligen var det dags att träffa de gamla kompisarna från förskolan igen, som han längtat efter den här dagen och han vankade oroligt av och an här hemma och bara väntade på att klockan skulle bli 13.00.
För att vara på den säkra sidan bestämde jag mej för att dubbelkolla vilket husnummer kompisen bodde på och plockade fram inbjudan. Sen skrek jag rakt ut... NEEEEEEJ!!! Nej nej nej nej nej, det kan bara inte vara sant.... På inbjudan stod det klart och tydligt att kalaset började redan 11.30. Alltså vem har kalas klockan 11.30? ALLA har ju kalas mellan 13-15, det är ju lag, eller i alla fall en väldigt stark kalasnorm. Hur skulle jag rädda detta? Var det ens möjligt att rädda den här situationen? Trots att jag plockade fram min allra lenaste stämma så blev Måns helt skogstokig, förstås... Vad hade jag trott? Han skrek, grät, sparkade och stampad för att till slut sjunka ner i ett hörn under en filt och hulka hysteriskt.
Alltså vad gör man? Jag tog i alla fall på mej skämshatten och ringde och pratade med kompisens pappa och bad om ursäkt. Självklart va Måns välkommen att komma och vara med på kalasets sista halvtimme....
Känslan när jag tre minuter senare sladdade in på kompisens uppfart med ett rödgråtet barn i handen va inte någon höjdare måste jag erkänna, och resten av dagen har jag gjort allt jag kunnat för att kompensera detta.
Vill du äta godis? Varsågod! Vill du ha pizza till middag? Mamma fixar! Vill du spela på plattan? Självklart! Vill du vara uppe jättesent fast det är skoldag imorgon? Klart du ska va det!
Det enda som jag faktiskt satte mig emot och sa nej till va att låta honom långbasta när vi va i simhallen. Där gick liksom min gräns för hur snäll jag kan vara. Iklädd ulltunika höll jag på att få ett värmeslag redan trettio minuter innan frågan kom, och hade jag blivit tvungen att stanna ytterligare fem minuter till i den där värmen då hade jag dött. Kolavippen på studs. Någon gång precis i den stunden bestämde jag mig för att det nog va bättre att han hade världens sämsta mamma än ingen mamma alls....
Soulful daughter...
Igår kväll stod Melina på Dieselverkstadens stora scen tillsammans med Soulful voices-körerna. Det va en härlig upplevelse att få se sitt barn i hennes rätta element, det va 100% fokus i nittio minuter. Jag kan bara jämföra med hur det är när jag ser henne på fotbollsplanen eller i simbassängen, där "tappar hon den" rätt ofta om jag ska vara ärlig, fokusen alltså.
De va verkligen superduktiga allihopa, och jag imponeras stort av hur de (ledarna) fått ihop alla låtar så att de harmoniserade med varandra på ett så naturligt sätt. De va en skön mix med bl.a. Frost, Phil Collins, TLC, Colbie Caillat,lite gospel och en helt underbar final med Laleh-låtar.
Konsertlokalen va fullsatt till bredden varav Melina hade bjudit in 12 gäster och jag tror faktiskt att hon njöt ordentligt av att få vara den i familjen som fick stå i centrum för en kväll. Visst, hon erkände när vi åkte hem att hon hade haft "fjärilar i magen hela dagen, men att de flög iväg så fort hon sjungit sitt solo". Jag undrar verkligen fortfarande efter snart åtta år vem den ungen brås på...
Kämpa kämpa
Jag och coachen har tagit tidigt jullov
Hon har flytt "over there" och jag har lovat att hålla igång lite på egen hand
Idag rev jag och Brandis av ett pass i utegymet
Träningsglädjen är svår att locka fram
Ett nödvändigt ont känns det som
Men coachens ord ekar i mitt huvud
Och jag kämpar med det mentala
Iklädd New York-tisha
💪💪💪💪💪
Årets första peppis
När utseendet är viktigare än smaken...
Helg
En soft helg
Vilken lugn och skön helg vi har haft. Jag och småfolket har varit lite smårisiga, inte sjuka men långt ifrån på topp. Kraxiga, ont i halsen, snoriga och trötta. Vi har vilat och myst tillsammans. Så skönt att inte ha tusen uppbokningar och åtaganden, även om det är roligheter så kan det vara påfrestande ibland...
Kvällen har jag och Jocke spenderat i soffan med plattan och kollat ikapp på TV4's Torpederna. Sååå kul måste jag säga, älska Torkel och älska att det är långa avsnitt. Det får bli det sena söndagsnöjet framöver... 😃
Vi har varit en sväng ute på landet och ställt blommor på vinterförvaring. Jocke har rensat i garaget och lämnat skräp på tippen, medan jag har gått igenom garderoben och plockat ihop en Ikea-säck med diverse tröjor och toppar åt en vän. Barnen har fått varsin lego-adventskalender och räknar dagarna tills det är dags att börja öppna luckorna. Igår kväll bakade vi pizza tillsammans och kollade på Så mycket bättre. Så bra hon är vår Carola, å så bra tolkningar de andra artisterna gjorde av hennes låtar. En riktig myskväll blev det...
Idag sken till och med solen en stund vilket kändes helt fantastiskt med tanke på att november hittills bara har bjudit på ynka två soltimmar. Måns och jag klädde på oss och tog en tur till visättra friluftsområde. Vi hängde lite i utrgymet och den tog vi en skön promenad i krokarna. Så mysigt att få lite egentid med sonen...
Kvällen har jag och Jocke spenderat i soffan med plattan och kollat ikapp på TV4's Torpederna. Sååå kul måste jag säga, älska Torkel och älska att det är långa avsnitt. Det får bli det sena söndagsnöjet framöver... 😃
Hipp hipp hurra 😀
Jag kan väl inte påstå att gratulanterna har hopat sig direkt
Men mamma och pappa glömmer inte bort sin dotter i alla fall....
❤️ Tack ❤️
Det va bättre förr...
Ja, jag menar det, det va bättre förr. Tiden innan allt digitaliserades, allt va tillgängligt och det fanns svar på allt...
Nu återstår det att se vad hon tycker om de här gamla hederliga faktaböckerna...
Nu försöker jag bromsa min nyfikna och vetgiriga sjuåring lite med ett besök på biblioteket. Det är nämligen inte helt lämpligt att googla allt, internet kommer inte i barnkostym så att säga. Vi vet, för hon har provat....
😂😂😂😂😂