Fredag idag, å en ledig sådan dessutom. Eller ledig och ledig, anledningen till att jag är hemma idag är att jag har ett examensarbete som hänger som ett tungt ok över axlarna på mej. Har haft värsta skrivkrampen hela veckan, inte fått ur mej ett ord, å bokhögen den växer och växer och jag har än så länge bara stirrat på den där högen. Jag vet liksom inte vart jag ska börja. Så, för att komma på banan igen så bestämde jag mej för att frigöra tid och unna mej själv en skrivdag, det va min handledares bästa tips för att få flyt på skrivandet. Inte dutta lite här och lite där, utan att skriva och skriva och skriva en hel dag och låta det ta tid.
Jocke och småfolket smög upp i morse och lät mej ligga kvar i sängen, det absolut bästa starten på dagen om ni frågar mej. Jag är nämligen en sån där B-människa när det kommer till sömn. Om ni inte vet vad det står för, så googla "sömn b-människa" vettja. Efter en stund kom Melina upp med nybryggt kaffe och två kesoknäcke med gurka som hon fixat alldeles själv. Älskade omtänksamma unge....
Vid åttatiden fick jag ett sms från min chef "God morgon! Såg att du inte är på jobbet idag.... Är du här på måndag?". Jag måste verkligen ha världens bästa och mest toleranta chef i vissa lägen, eller hur...? Å så fort hon fick höra att jag kommer på måndag sms:ade hon över måndagens arbetsuppgifter... Visst är det detta som kallas frihet under ansvar? Ha ha ha...
Men sen har jag suttit och skrivit. Det av faktiskt nått som släppte när jag kände att jag i lugn och ro fick skriva på. Skriva, skriva och trycka på "delete", skriva, skriva och trycka på "delete", skriva, skriva och trycka på "delete", så jobbar jag med min text. Jag vet inte om någon blir imponerad direkt, men när jag stängde ner dokumentet hade jag i alla fall lyckats knåpa ihop 1300 ord. Känns väldigt skönt med tanke på den skrivkramp som ägde mej i veckan, och just nu struntar jag i om jag vid ett senare tillfälle tvingas radera tusen av dem.
Jag har också hunnit med att äta sopplunch med Brandis, och ett tag trodde jag nästan att det hade kunnat vara den sista måltiden vi åt ihop. Det va nämligen precis innan han kröp in under vår altan på framsidan, å fastnade... Okej, han skulle laga en trasig LED-lampa som sitter fast i trallen. Jag föreslog att han skulle hämta skruvdagaren och skruva bort sargen, ni vet kjolen på altanen. Men nej nej nej, han hade minsann krupit in under altanen förr å det har gått så bra så. Sagt å gjort, han flyttade entrétrappan och hittade en 20 cm stor ingång, där ålande han sig i på rygg. Mörkt, fuktigt, väldigt trångt å det första han såg va en jättestor spindel, jag tänker "hej fångarna på fortet alla celler på en gång". När han sen skulle ut samma väg som han kom in satt han fast. Om jag inte hade varit tvungen att dra honom ut i kläderna så hade jag kunnat ta en jätterolig bild och visat er.
Vad har jag mer gjort på min lediga dag då? Jo tagit en skön långpromenad i det soliga höstvädret. Jag har hittat en ny slinga som jag förälskat mig i och som tar drygt en timme att gå, alldeles perfekt. För det mesta lyssnar jag på podar när jag är ute och går, men idag ringde jag en vän. Å vad jag älskar att bolla livets stora frågor med gamla vänner, vi är så geniala när vi slår våra kloka huvuden ihop. Och så här i uppsatstider är det extra skönt att veta att man har vänner som accepterar att man försvinner från jordens yta då och då, för att sen lika plötsligt dyka upp som gumman i lådan och ta vid där man avslutade sist.
Vilket virrigt å långt inlägg, undrar just om det är någon som orkar läsa så här mycket, själv är jag inte så jätteförtjust i att läsa långa blogginlägg... Hoppsan då!
Men jag har liksom inget som pockar på min uppmärksamhet just nu, förutom alla ban som ringer på dörren ideligen och vill att småfolket ska komma ut och leka. Men nu har jag för tredje gången inom loppet av en timme förklarat att de inte är hemma, att de är hos sina kusiner och äter tacos men att de är hemma imorgon igen och att de säkert vill leka då. Å brandmannen fredagsmyser med gubbarna (jo jag är ganska säker på att alla som han jobbar med faller inom normen gubbar) på stationen. Det är alltså fredag å jag är solokvist...
