Femton och en halv arbetsdag kvar till semestern, och ändå känns ledigheten så ofattbart låååångt borta. Jag längtar så det värker efter sol och långa, lata dagar. Sovmorgnar och tid. Tid att ägna mej åt roligheter tillsammans med människor jag tycker om, tid att läsa bra böcker, tid att leva.... Trots att det var dåliga förutsättningar med splittrade ledighetsperioder har vi faktiskt lyckats planera ihop en sommar som känns riktigt bra (i alla fall på pappret). Barnen kommer ha ett långt och härligt sommarlov (säkert längre än de själva önskar) och vi kommer ha gott om tid att vara tillsammans. Det blir en Sverigeresa, en utlandsresa, en "på-tu-man-hand-weekend" på fint hotell och lite häng på landet. En härlig kompott!
Idag är det en ny arbetsvecka, visserligen ytterligare en fyradagarsvecka, men det känns ändå oerhört tungt. Det är mycket som ska hinnas med innan jag får ta ledigt. Å som om inte det vore nog så har jag sista utbildningstillfället på en kurs som jag deltagit i under vårterminen i eftermiddag. Om jag gjort uppgifterna som ska redovisas? Nej. Om jag kommer skämmas? Ja. Om jag får improvisera? Ja. Om jag är motiverad? Nej....
Jag väljer glädje....
