Va skönt det är med långhelg :-)
En dags extra ledighet gör verkligen susen, man hinner komma ner i varv ordentligt, slappa till sig och vända på dygnet. Vi har sovit över på landet, tagit en runda runt sjön och plockat massor med smultron, allting för första gången det här året... Visst är det nått särskilt med första gången? Sista gången är också speciellt, men man är nästan aldrig medveten om att det är just sista gången...
Igår eftermiddag åkte vi hem till gränden igen. Jag lagade en jättegod pastasås med fläskfilé och ädelost. Plättlätt va det, och kommer absolut att göras om. Småfolket fick grillkorv, här slösar vi inte på godsaker som inte uppskattas.
På kvällen såg Jocke och jag en supersorglig film som gick på TV, och emellan snörvlingarna försökte vi välta omkull ungarna. Speciellt Måns va superpigg och klockan va väl närmare elva innan han slocknade.
Är detta en försmak av sommarlovet? Är det omöjligt att kombinera sovmorgnar med tidiga kvällar?
Vi måste absolut hitta en strategi för hur vi ska lösa detta. Minst ett par timmars vuxentid vill jag ha varje kväll. Tid då jag kan se på TV, läsa eller samtala med andra vuxna ostört. Är det en utopi jag suktar efter...?
