Jag vet inte vem det är mest synd om, mej eller Jocke. Jag ligger nerbäddad i min gosiga säng och läser "konstruktionen av det avvikande förskolebarnet" av Lutz. Jocke är ute i regnet och fixar med grannarna.
Jag vill redan på förhand be Kristian Lutz om ursäkt. Om du googlar dit namn och hamnar på den här sidan så vill jag inte att du tar min kritik personligt. Du är säkert en jättefin kille å så, men din fallstudie är inte särskilt kul. Och det är ju inte ditt fel att vi studenter får alldeles för mycket att läsa på en gång. Man kan liksom inte sätta sig in i allt...
Hur som helst så är det Lutz och jag idag, vår dejt går det inte att komma ifrån.
Jocke representerar som sagt vår lilla familj när det är dags för gårdsstädning i gränden. Trots att vi (nåja banken) äger vårt hus så måste man ut i regn och rusk och ta hand om gemensamma områden. Fixa å dona å småprata med grannarna. Jag dör hellre, tur att Jocke är lite mer pigg på sånt. Jag har räknat ut att detta är vår 11:e gårdsstädning och jag har lyckats "dubbelboka" mej varje gång....
Vilken tur att jag vet att Jocke njuter av att få visa sig stor, stark och manlig också, och sen gillar han ju varmkorven som han får som belöning.
Småfolket har det bra. Dom äter godis och kollar på tv, mycket nöjda barn...