ytaodjup

Att leva med Rudbusarna är högljutt, livat, oberäkneligt, omväxlande och alldeles alldeles uuuunderbart....

"åh Sarah, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet vid seven eleven.... Ta på dej jackan, så går vi ut och går...."

Barnen bygger med kaplastavar tillsammans, Jocke och jag ligger på sängen bredvid och lyssnar på musik.
"Hör ni att han sjunger om mamma?" frågar Jocke.
"Mmmmm...." mumlar barnen.

En stund senare hämtar jag jackan och är på väg ut, jag skulle iväg och träffa Yvonne. Barnen undrade självklart vart jag skulle.
Skämtsam och snabb i käften som jag kan va ibland svarar jag: "jag ska skynda mej iväg till den där killen som sjöng att han väntar på mej".
"du kojar mamma, du kojar...." säger Måns.
"Nä, jag ska skynda mej nu".
Då spänner Melina ögonen i mej, höjer rösten och säger: "nä det kan du inte, förstår du inte att pappa blir jätteledsen då!!!"
Oj, jag skrattar rakt ut åt henne, kramar om Jocke som står bredvid och säger: " jag bara skojade, jag ska inte träffa någon annan kille, jag är ju kär i Jocke"
"ÄR NI KÄÄÄRA...!!!" vrålar Melina. "MEN GIFT ER DÅ....."

Mina härliga Rudbusar...