Idag har en vän vandrat vidare mot nya äventyr... Det känns lite sorgset och vemodigt, men samtidigt är det en slags lättnad. Vi hade inte känt varandra jättelänge, ett knappt år det sen vi sågs första gången hemma hos en gemensam vän i Solgård. Men sen den dagen har vi umgåtts regelbundet. I början nästan varje kväll, men sedan mer och mer sällan. Jag fick känslan av att hon ville umgås med mej oftare än vad jag önskade, och det gav mej dåligt samvete. Det gick till slut så långt att jag undvek att titta på henne. Jag tog en omväg när jag såg henne, eller släckte lampan bär vi va i samma rum. Hon va min absolut bästa träningskompis i våras och i hennes sällskap kunde jag koppla bort allt annat och rensa skallen. Men någonting hände sen, fast jag vet inte vad....
Men nu är det slut på slit och dåligt samvete. Jag tog i alla fall tag i problemet och la upp en kontaktannons å hennes vägnar, och fick napp. En brandman från Huddinge (nä inte Jocke) ska hon dejta framöver, och jag hoppas verkligen att de ska trivas ihop.
