ytaodjup

Det är knepigt det här att vara förälder. Eller egentligen är det ju inte alls svårt att vara bara förälder, men att vara en bra förälder är desto svårare.

Eller, hur vet man att man är en bra förälder?
Vem avgör att man är en bra förälder?
Jag har ganska höga krav på mej själv när det gäller mitt föräldraskap
Jag vill vara delaktig i precis allt de gör
Jag vill ha kontroll
Jag måste inte bestämma allt, men jag vill veta allt
Jag vet att småbarnsåren går fort, och jag vill inte missa nått.
Det hela kan ha att göra med att jag va föräldraledig i 2 år och 8 månader
Det är ganska lång tid
Jag har haft möjlighet att vara närvarande till 100%.
Jag tycker inte att det är jobbigt med den här kontrollen, den är självvald och jag trivs att ha det så.

Jag vill vara hemma när barnen vaknar på morgonen
Jag vill veta vad de klär på sej
Jag vill veta vad dom äter
Jag vill lämna dom på förskolan
Jag vill hämta dom på förskolan
Jag vill laga middag åt barnen
Jag vill kolla på Bolibompa med dom
Jag vill veta vad barnen gör, vad de leker
Jag vill bada barnen
Jag vill natta barnen
Och jag vill höra hur dom snusar och snarkar på kvällarna







Min melodi - Sätt ungarna i en varsin korg, då har du koll, och kontroll....

När barnen när på förskolan litar jag på pedagogerna till 100%. Dom är fantastiska och gör ett underbart bra jobb med mina barn. Men varje dag vill jag höra lite om hur barnen har haft det. Jag suger i mej informationen och njuter av alla små berättelser som jag får höra.



Mammamys hinns me....

Jag har varit med barnen på alla BVC-besök, alla läkarbesök och alla tandläkarbesök
Jag har varit på öppna förskolan och kyrkis med barnen
Jag har varit med i MVC-grupper och BVC-grupper
Jag träffar lekkamrater och går på kalas med barnen
Jag har varit på varenda föräldramöte, varenda utvecklingssamtal, varenda drop-in fika



Mammabus hinns me....

Och det fantastiska har varit att i tre års tid har jag lyckats få ihop allt
Och det som har varit ännu mer fantastiskt har varit att Jocke har lyckats få ihop det nästan lika ofta
Vi har alltså varit två föräldrar som gått hand i hand till BVC och föräldramöten
Jocke har bytt pass, fixat och trixat på sitt jobb
Lite bökigt ibland, men väl värt det

Men nu då? Hur är det nu?
Nu jobbar jag, väääääldigt mycket....

Nu fixar Jocke allt, och det är så jobbigt, jag har ingen koll, ingen kontroll
När jag åker till jobbet ligger barnen fortfarande och sover
Och när jag kommer hem igen är det middagsdags
Jag får max 2 timmar per dag med mina barn
Mina egna barn
Mina ungar som jag fött ut i outhärdlig smärta
Ska jag inte få njuta mer av dom än så?
Och då ska ni veta att vi inte har kört igång me kvällsmöten än

Senaste veckorna har jag missat allt på förskolan
Förra veckan missade jag vaccination med båda barnen
Den här veckan missade jag två läkarbesök med Måns
Nästa vecka kommer jag missa födelsedagsmys och tandläkarbesök med Melina
Veckan efter kommer jag missa 3-års kontroll med Melina och operation med Måns
Sjukt viktiga saker i mina älskade barns liv som jag inte vill, men måste missa....

Jag känner mej otillräcklig
Jag känner att detta inte är mitt mammauppdrag
Hur klarar ni er, alla mammor och pappor där ute?
Ni som jobbar och jobbar och jobbar?
När tankar ni kärlek?

Jag hoppas att den här hektiska tiden snart är över
Jag längtar efter mina barn
Jag längtar efter min familj
Jag längtar efter normal vardag igen

Tills dess är jag inte supermorsa...



Jockes fina barn, som jag får hänga lite me ibland på kvällskvisten...