Helgen är för kort. Alltid. Punkt.

Varför känns det som att det är söndagkväll så himla ofta? Känslan av att "nu är den slut igen" sköljer över mej lika smärtsamt varje vecka. Jag gillar mitt jobb och jag har fantastiska kollegor och ungar där, men det går liksom inte att komma ifrån att jag titt som tätt drömmer om ett liv utan en massa måsten. Framförallt utan väckarklockor och utan räkningar...

Jag vet att jag ska vara tacksam. Jag är frisk och stark. Jag har en fin familj och härliga vänner som skänker mig så mycket glädje och kärlek. Jag har en fast inkomst som rullar in på kontot varje månad. Vad mer kan man begära? Varför vill en bara ha mer?

Nä... Dags att sluta svamla, borde gå och stryka morgondagens blus istället. Å kanske betala räkningarna och ställa väckarn sen. Redo för måndag.... Typ!


😱😱😱😱😱

Kommentera inlägget här :