Jag älskar när det är helg mitt i veckan, extra lediga dagar som ställer till oreda för hjärnan. Hela dagen har jag haft en skön lördagskänsla i kroppen och jag har fått hejda mej flera gånger och inse att jag måste upp och jobba imorgon. Fast ärligt talat, jag tror inte att morgondagen blir särskilt anstängande...
Igår firade vi in våren i Huddinge med restaurangbesök, valborgseld och fyrverkerier tillsammans med mormor och morfar. Och lotteri...
- Jag ska vinna på lotto (som han kallar det) i år igen, sa Måns malligt när vi gick mot lotteriståndet
- Nä, i år är det min tur att vinna, svarade storasyster
- Det är inte säkert att någon av er vinner, det brukar vara mest nitlotter, förklarade jag
Måns vann förstås på första lotten och det va som att trycka på en knapp på Melina. Hon ylade och tårarna sprutade, detta va ju förstås höjden av orättvisa. Lillebror vann på lotteri två år i rad och hon fick gå hem tomhänt. När hon skulle sova en stund senare sa hon till mej:
- Nästa år kommer jag inte fira valborg, jag kommer nog ALDRIG mer fira valborg. Å mamma om jag glömmer bort, då måste du påminna mej....
Jag lovar att jag ska påminna henne flera gånger om, om några år när hon ska ut och fira själv med kompisarna på okänd destination...
Lånad bild av Ante eftersom jag är en uuuusel fotograf
I morse vinkade jag av Jocke och småfolket, de åkte iväg i en fullpackad bil, dags för semester igen. Å jag får en vecka själv här hemma i lilla huset i Gränden, det blir nog också semester. Jag lovar att jag ska njuta och utnyttja tiden väl.
Själv packade jag ihop mej och åkte till Tumba för att träna, det va dags att få PT-coaching i gymet idag. Hon lovade lätta vikter tills jag lärt in rörelserna, men oj va tungt det blev. Jag gissar att vi inte riktigt har samma känsla för vad lätt och tung träning är, jag blev plågsamt påmind om hur svag och otränad jag är och framförallt vilken dålig balans jag har. Kroppen blev liksom okontrollerbar i vissa övningar och ville bara snubbla och ramla kändes det som, inte stabilt.
Coachen dokumenterar flitigt allt slit i sin ipad, men att hon även smygfotade mej hade jag ingen aning. Men okej, låt oss se vad vi lyckas göra med den här baksidan på åtta veckor...
På väg hem i bilen blev jag bländad av solen och fick ny energi, så jag ringde Maria och bad henne följa med på en promenad. Som tur var hann hon tacka ja innan någon av oss insåg hur kallt och blåsigt det var ute. Men en liten runda blev det och jag kunde med gott samvete peta i mej lite lunch och hoppa ner i ett varmt bad sen när jag kom hem igen.
Resten av dagen har jag bara njutit av livet och tystnaden...
❤️❤️❤️❤️❤️