Nu har jag firat sommar två dagar i rad. Igår va det sommarfest på Måns förskola, avtackning av de blivande förskoleklassbarnen, sång och picknick. Tänk att han blivit så stor, tänk att förskoletiden är över om några veckor. Det är helt sjukt, och faktiskt lite jobbigt att tänka på. Vill inte riktigt lämna förskolans trygga värld, platsen där alla känner till mitt barn och allt runtomkring. Skolan känns egentligen som ett alldeles för stort och snurrigt sammanhang, vem har sett mitt barn idag? Enda fördelen är väl att vi (förhoppningsvis) får ha barnen på samma ställe i höst, vilket underlättar vardagslogistiken oerhört.
Måns va så nöjd med medaljen han fick
Å idag har jag haft vårfest på mitt jobb. Strålande sol, glada barn, fika, bowling, tipspromenad, kasta boll i hink och härlig stämning.
Vi har som tradition att bjuda de blivande förskoleklassbarnen på avslutningsmiddag en kväll i juni. Den kvällen är det dags att fira av mitt gäng, mina ettåringar som jag skolade in i januari 2010. Minns ni...? Det va en omtumlande period som pendlade mellan skratt och gråt, men vilket gäng... Så härliga ungar som jag fått lära känna under dessa år, så gissa om det kommer bli gråtfest om ett par veckor.
