Dag nitton av femtionio...

Den nittonde dagen mellan påsk och midsommar vaknade jag med en grym träningsvärk, framförallt i rumpan och ljumskarna. Jag gissar att det är ett kvitto på torsdagens gymträning med coachen. Även om det känns som att man skulle vilja kapa bort kroppen mellan naveln och knäskålarna just nu, så är det ändå skönt på nått vis. Så här en tredjedel in i projektet hungrar jag efter bekräftelse på att jag rör mig åt rätt håll. Helst skulle jag vilja att byxorna satt lite lösare och att vågen rör sig neråt, men nej, jag är inte där än.

När jag låg där och vred mej i sängen i morse va jag så tacksam över att jag hade en massagetid inbokad lite senare på förmiddagen. Kroppen skrek efter att bli knådad...
Passade på att promenadjogga fram och tillbaka till massagelokalen i centrum, och stackars Pillan fick jobba med en småsvettig men dock redan uppvärmd kropp idag. Nu är det några veckor sen jag va hos henne sist, men hon påstod faktiskt att min kropp hade förändrats. Mera muskler på rygg och axlar, och slankare figur. Jag sög åt mej som bara den, precis vad jag behövde höra idag, när jag befinner mig mitt i den här tunga uppförsbacken. 

Jag blev så peppad att jag av bara farten körde två varv på mitt "hemmastyrkeprogram" när jag kom hem igen. Jobbigt till tusen,  men både mina egna barn och grannflickan räknade och höll koll på mej. Roligast va ändå att grannflickan sa:
"Är det inte jobbigt? Å blir du inte svettig Sarah?"
"Jo" svarade jag
"Men sånt där håller inte min mamma på med i alla fall..."
Gissa vem som snart kommer att få en inbjudan att hemmaträna med mej... 😂😂😂

Kommentera inlägget här :