Ett alldeles för långt inlägg om ett barn som spelar fotboll

I ur och skur har vi nu under ett års tid ägnat helgerna åt fotboll, höst, vinter och vår. Jag försökte hålla oss borta från sporten ett bra tag, introducerade andra (inomhus) aktiviteter för barnen, men de tjatade. Till slut gav jag upp, ringde jag Huddinge IF och skrev in båda två i klubben.
Min inställning till fritidsaktiviteter är "har man valt är man med". Det funkar liksom inte att komma och gå som man vill, det är inte schysst mot lagkamraterna och stärker inte på något sätt en själv som spelare.
Att komma och gå som de vill skulle däremot passa båda mina små väldigt fint. De är känslomänniskor båda två, är noga med att känna efter hur dagsformen är och åt vilket håll lusten drar. Ni kan förstå att det varit svårt att få iväg dem ibland.... Ibland har de förstås studsat iväg självmant på lätta fötter, men ibland har det varit en hel del krångel och knöl. Fast vi har kommit iväg varje gång, och de har varit glada efteråt. Båda tycker nämligen att det är väldigt kul med matchspel och varje träning avslutas med en match. 

För en tid sen lyssnade jag på ett föredrag med Magnus Hedman. Han upprepade om och om igen "fotboll ska va kul" och "barnets intresse ska styra". Jag köper icke detta resonemang!!! Punkt!
Ingenting är kul jämt, barn kan inte välja allt själva, vi vuxna måste hjälpa och vägleda barnen till att bli ansvarstagande medmänniskor. I de här sammanhanget handlar det om att visa laganda, hålla det man kommit överens om och kämpa på lite. Varför ska alla ungar curlas hela tiden? Vi betalar tusentals kronor för att de vill syssla med nått, sen när barnen upptäcker att någon ställer krav på dem, då vill de hellre stanna hemma och spela iPad typ, å då menar Magnus Hedman att barnet ska få välja.... Inte mina, här blir det först fotboll sen iPad (om de har tur och mamman är på bra humör).

Idag hade Melina avslutning inför sommaruppehållet. De hade minicup på Källbrink och fick spela fyra matcher mot olika inbjudna lag. Det va som att hon äntligen fick lön för mödan, hon va nöjd och glad och otroligt spelsugen. Jag, Brandis, Månsan, mormor och morfar hejade på, och mellan matcherna åt vi mellis i cafeterian. Solen sken och nordanvinden blåste men, efteråt fick de applåder och diplom, alla nöjda alla glada.
Jag försökte förklara för henne: "Det är den här cupen som ni har tränat för hela året, alla dribblings- och alla passningsövningar, det va för att ni skulle kriga på plan idag".
Hon såg ut att förstå (och jag hoppas att hon tar med sig den här känslan när vi ska ut snålblåst och regn och träna i höst).


❤️❤️❤️❤️❤️

Kommentera inlägget här :