Dag fyrtioett av femtionio

Ja hur går det egentligen min lilla "mellan påsk- och midsommarutmaning"...?

Nu har jag kämpat på i 41 dagar och jag måste erkänna att det har varit en riktig berg- och dalbana. Att jag ska äta rätt och röra på mej mer än vanligt kräver en oerhörd strukturerad tillvaro. Jag måste alltid planera in kost och träning, helst en vecka i förväg och sen vara stark och hålla mej till min plan. Jag märker att när jag hamnar i situationer som jag inte har full koll på, då börjar jag vackla och förhandla med nej själv. Det handlat alltid om att ta den enklaste vägen ut... Jag har verkligen svårt att peppa och motivera mej själv, och när jag är trött kan jag komma på tusen och åter tusen ursäkter.
Därför måste jag bestämma mig innan och hålla fast vid mitt beslut. Varje dag måste jag bestämma mej...


Kosten har väl funkat ok. Jag har inte fallit för några större frestelser. Inget smågodis, inget fikabröd, inget ljust bröd, ingen fruktyogurt, ingen sötad müsli, ingen pasta, inga snacks och inga söta drycker....
Jag äter kyckling, lax, nötfärs, bulgur och råris. Kvarg, lättfil, keso, ägg, frukt och grönsaker.... Typ! En del dagar tuggar jag bara och sväljer, andra dagar kämpar jag mot sötsuget. Vissa dagar skulle jag kunna döda för smågodis, hallonlakritsskallar...

Jag funderar allvarligt på att trycka i mig minst ett kilo av dessa på midsommarafton....

Träningen är väl inte heller något att skryta med direkt. Visserligen har jag fått till någon form av träning eller motion 32 av dessa 41 dagar. Jag känner att kondisen blivit lite bättre men jag styrketränar för dåligt. Jag ger upp för snabbt när jag tränar själv, det blir för tungt och jag klarar inte av att peppa mej själv. Jag har träffat Angela och tränat varje vecka. Hon är tuff och hon pressar mej, precis vad jag behöver. Jag känner mej alltid glad och nöjd efter våra pass, samtidigt som jag skäms lite eftersom jag är lite för gnällig och grinig mot henne och hennes festliga idéer.

Halvtidsresultatet va väl inget att skryta med men siffrorna rörde sig i alla fall åt rätt håll. De flesta i alla fall.... Vikten har minskat lite, muskelmassan ökat och fettprocenten sjunkit. Alla mått på kroppen hade krympt, ALLA UTOM LÅREN!!! Låren, min Akilleshäl, det måttet va precis det samma. Skit också, och jag som har ett par byxor som måttstock, ni förstår att de fortfarande sitter lika tight :-(

Nu gäller det att lägga i en högre växel de sista dagarna. Knappt tre veckor kvar och jag vill att fettet på låren ska smälta bort. Jag ska bara hitta peppen, tiden, orken, piskan... Det har varit en spännande resa, en utmaning som har satt min karaktär på prov. Men jag vill ha resultat, och det måste vara snabba resultat, sånt triggar igång mej och ger mej extra motivation... Kämpa kämpa, orka orka...

Sammantaget ger jag mej själv och min prestation betyget godkänt.
En trea av fem möjliga... 

Kommentera inlägget här :