En magisk dag...

Nu har jag suttit och tittat på alla fina bilder i ett par dagar, och funderat på hur jag ska beskriva lördagens härliga bröllopsfest. Men det är lättare sagt än gjort, för det är svårt att sätta ord på känslor utan att det låter klyschigt...

 
Men det var magiskt... En fantastisk fest fylld av så mycket kärlek, glädje, musik, underbara minnen, härliga människor, fina tal och en massa god mat och dryck. Så fint och generöst planerat in i minsta detalj. Och solen strålade från klarblå himmel, vad mer kan man begära...?


Vigseln hölls i Maria Magdalena kyrka på Söder av en skön präst som började skämta och tramsa lite så fort han såg att församlingen började snyfta och leta i handväskorna efter näsdukar. Och jag kan intyga att det var svårt att hålla tårarna borta, speciellt när sångerskan med den fantastiska rösten sjöng Kents Utan dina andetag och Leonard Cohens Hallelujah på svenska.


Efter vigseln åkte vi till Sundby Gård där bröllopsmiddagen och den efterföljande festen hölls. Om det va lite känslosamt under vigselakten kan jag väl säga att det va fullt ös och idel glada miner på festen. När jag lämnade festen vid halv två stod brudparet i en stor cirkel på dansgolvet och dansade Gangnam style med sina vänner, och jag blev alltså helt utan förvarning berikad med ett nytt minne förknippat till den låten.


Jag är så imponerad över Rebecka och Jonas som höll i tåtarna hela dagen och kvällen. De gjorde ett jättebra jobb och såg till att alla som ville fick komma till tals och att alla tider hölls, vilket uppdrag... När bröllopsdansen, Evighet med Tomas Andersson Wij, va avklarad drog både Jonas och Tomas ut flugorna och Jonas andades ut och konstaterade "nu är mitt uppdrag slutfört", ett uppdrag som han klarade med bravur... Å det va någonstans där och då som folk sparkade av sig skorna dansen drog igång. Jocke fick fin kontakt med DJ'n och önskade låtar, men när han började svamla om att han ville höra Booten Anna då bromsade jag.


Och småfolket fick vara med en stund, sen kom Jockes syrra och hämtade dem så att vi fick festa lite själva. Riktigt lyxigt med den typen av service, för att inte tala om hur skönt det va att få sova ut lite dagen efter utan barn som pockade på uppmärksamhet.

 
Å tänk att man kan vara så lycklig för någon annans skull, tänk att min lilla lilla lillebror äntligen har fått finfina Malin till sin hustru. Efter att ha sett hur deras kärlek bara vuxit sig starkare och starkare under dessa tio år, så tvivlar jag inte en sekund på att de kommer få ett långt och lyckligt liv tillsammans.
 
Och så här blev vi beskrivna för de andra gästerna....

Sarah
Exemplarisk bloggmorsa som äntligen har gått ur skolan. Kunde ha sålts för ett par kameler vid en semester i Turkiet.
Jocke
Händig rökdykare som lika gärna kunde tagit jobb som konditor. Modo-supporter som har sett hela Sex and the city-boxen.
Måns
Glad och sprallig sexåring som är en sann Lego-fantast. Vågar åka alla bergochdalbanor på Gröna Lund.
Melina
Dansande och simmande sjuåring som alltid har ett leende på läpparna, speciellt när brudgummen leker apa.

Å sen tyckte ju alla att det var fantastiskt kul att jag som trött fjortis för drygt tjugo år sen lite uppgivet ställde frågan "men Kalles Kaviar finns väl inte mer....?" Och tänk va lustigt att just den kommentaren skulle fastna på en film som sen skulle råka visas på en stor projektorduk på bröllopet. Tack... ;-)






Å Wahlstedt-klanen har nu utökats med en underbar Malin

♥️ ♥️ ♥️ ♥️ ♥️

Kommentera inlägget här :