Jag vill bara titta in och säga hej... HEJ!
Vilken vecka det här har varit, hela familjen har åkt på någon form av influensa och legat sjuka. Det började förra torsdagen, för tio dagar sen, med att Melina fick feber och va dunderförkyld. Sen... Nä jag orkar inte ens förklara... vi blev dåliga allihopa. Vi har hostat, snörvlat, kraxat och varit febriga. I början av veckan bet jag ihop så gott jag bara kunde och vårdade familjen. På onsdagen tog jag mej iväg till jobbet, lämnade Måns på förskolan och Melina i skolan. Det blev en fruktansvärt tung dag, som jag toppade med föräldramöte på kvällen. Jag har knappt en susning om vad jag pratade om, men tydligen klarar jag av att hålla låda även i en dimma av feber och snor. På hemmaplan då? Jo där låg Jocke med 40 graders feber, och efter lunch kröp även Månsan ner under täcket febersjuk igen. Alltså hela onsdagen va som en gammal fars...och rollen som hjältinna spelade Mona som osjälviskt ställde upp för att hjälpa oss...
Det är så himla sällan jag är sjuk, så när jag blir dålig känner jag inte igen symptomen i tid. Jag är van att vara pigg och full av energi, så när jag känner att orken tryter då biter jag ihop och kör mej själv i botten. Ett annat problem är att om jag gjort en plan har jag väldigt svårt att frångå den. Jag är nämligen en "av eller på"-person, antingen rycker jag på axlarna eller så går jag "all in". Det kanske kan låta en smula oflexibelt men det är så jag fungerar och det är det som ger mej trygghet och kontroll i livet. Om jag inte kan följa min planering blir jag stressad och börjar genast att fundera över alternativa lösningar. Den här veckan stod det studiedag, föräldramöte och examensfest på veckoschemat. Att behöva meddela alla vänner att festen blev inställd va inte roligt på nått sätt, men det fanns liksom inget alternativ... Som jag har längtat efter att få samla ihop tjejerna och bjuda på lite smått å gott och fira att studietiden är över. Nu får jag lägga festen på vänt...
Nu är ungarna är fulla av energi igen och Jocke har klivit upp ur sängen. Själv har jag tagit lite vax i håret idag och försökt forma någon typ av frisyr... i hopp om att jag skulle känna mej friskare. Men trots att febern är borta och snoret har slutat rinna så känner jag mej som en påse skit. Huvudet värker från alla håll och kanter, och alla symptom pekar på bihåleinflammation. Både kroppen och psyket är totalt dränerade på energi... imorgon bitti har jag fått en läkartid på närakuten. Antar att det behöver knapras någon form av antibiotika för att alla basiluskerna ska ge med sig. Måste bli frisk NU, dagarna går och jag har en hel del som behöver tas itu med innan det är dags för semester, sol, bad och värme....
Tycker sååå synd om mej själv. Så här under isen har jag inte varit sen i februari 2009... Då va vi så till den milda grad risiga hela familjen. Jag minns att vi firade Melinas tvåårsdag med blodpudding och feberfrossa. Tror minsann att Jocke hade morgonrock och mössa på sig den dagen om jag inte minns fel...